Låst artikel för våra prenumeranter
Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.
Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.
Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa hela artikeln?
Då behöver du bli prenumerant på Tidningen Skogen, en helt oberoende tidning för ett lönsamt skogsbruk och god naturvård.Skoglig läsning under hela året där du får nörda ner dig i skogsskötsel, virkesmarknad och teknik.Du har även valmöjligheten att bli medlem i Föreningen Skogen för att ta del av ännu mer kunskap genom exkursioner och digitala skogsfrukostar.
- Tillgång till artiklar på skogen.se
- Tidningen Skogen hem till brevlådan (11 nr)
- E-tidning
- Mediaarkiv
Redan prenumerant?
Till skillnad från kolkrediter, vars tydliga syfte är att öka kolinlagring i nyetablerad eller stående skog, är biokrediter ett mer sammansatt begrepp. De är instrument som sätter ett ekonomiskt värde på olika former av naturvård, som att återställa livsmiljöer, anlägga våtmarker eller bedriva ett skogsbruk med minskat klimatavtryck, för att ta några exempel.
För sådana insatser ska skogsägare kunna belönas via krediter som företag är beredda att betala för, förklarar Aleksandra Holmlund, vd för det svenska företaget Qarlbo Biodiversity och tidigare forskare på SLU.
– Alla pengar för det här kan inte komma från staten. Inga skatteintäkter kan täcka kostnaden för den naturvård som behövs. Privata pengar är ett värdefullt och nödvändigt tillskott, säger hon.
De få som har genomfört projekt har kanske tjänat pengar, men marknaden är otroligt liten ännu.
Så ser det i alla fall ut i teorin, men ännu har inte så mycket hänt i verkligheten. Åtminstone inte i Sverige.
– De få som har genomfört projekt har kanske tjänat pengar, men marknaden är otroligt liten ännu, säger Aleksandra Holmlund.
Hon menar att frånvaron av ett tydligt regelverk är en hämmande faktor.
– I dag vågar företagen inte investera i biokrediter, för det finns inga tydliga regler. Det råder ingen brist på intresse från skogsägare, men företagen vågar inte ta steget för de vet inte vad som gäller, säger hon.
En viktig detalj, för både köpare och säljare, är begreppet additionalitet. För att ett projekt ska anses vara additionellt måste det bevisas att det är ett åtagande som inte skulle ha blivit av annars, utan krediten.
– Om additionaliteten inte kan bevisas finns det risk för grönmålning, säger Aleksandra Holmlund.
I dag kan du i princip bara få intäkter genom att sälja virke, allt annat är försumbart. Det vore bra om det fanns ett sätt till att belöna skogsägarna.
Hur länge det dröjer innan biokrediter från skogsmark kan innebära reda pengar för svenska markägarna är hon osäker på.
– Det kommer säkert att ta några år till, men jag hoppas verkligen att det blir av. I dag kan du i princip bara få intäkter genom att sälja virke, allt annat är försumbart. Det vore bra om det fanns ett sätt till att belöna skogsägarna.
FOTNOT Grönmålning eller engelskans greenwashing innebär att någon försöker skapa en bild av att någon insats eller verksamhet är mer hållbar än den egentligen är, till exempel i marknadsföring framhäva en positiv åtgärd som är obetydlig jämfört med ens övriga negativa miljöpåverkan.
LÄS OCKSÅ Så funkar det: Sälj tillväxt på kredit samt Forskaren: Det finns flera osäkerheter