Analys: Kontinuitetsskogsbruk på soptippen

Lugn. Rubriken är inte en uppmaning att vi ska slänga alla former av hyggesfritt skogsbruk på soptippen. Det är bara en påminnelse om att det nu mest omskrivna exemplet på kontinuitetsskogsbruk ligger vid en soptipp strax utanför Örebro.

Kommunens syfte med hyggesfritt är  inte att maximera skogens nuvärde, inte heller naturvärdet. Nej, det handlar om att få till en långsiktigt stabil ”vägg” med uppvuxen skog runt den kommunala avfallsanläggningen, så att de kringboende ska slippa se anläggningen i dag, i morgon och även i en mer avlägsen framtid.

SKOGEN besöker Örebro en solig dag. Kommunens skogsförvaltare Ulf Andersson möter upp tillsammans med Mikael Karlsson, marknadschef vid företaget Silvaskog. Det är ett relativt nystartat företag, som arbetar med naturanpassat skogsbruk enligt den så kallade Lübeckmodellen (se förra numret av SKOGEN) – en skogsskötsel som 1990 introducerades för Lübecks stadsskogar av jägmästaren och skogsekonomen Lutz Fähser.

Det är Silvaskog som på Örebro kommuns uppdrag har stämplat skogen runt avfallsanläggningen. Ungefär 30 procent av volymen ska huggas ut i år. Gallringskvoten är cirka 1,2 alltså en tydlig höggallring.
Mikael Karlsson berättar entusiastiskt  om principerna bakom Lübeckmodellen. Det handlar om ett skogsbruk på naturens villkor, säger han. Målet är att producera grova träd med värdefullt virke. Volymproduktionen per hektar är inte det centrala, utan värdeproduktionen per hektar. Man  ska bara arbeta med naturlig föryngring. Och så ska man inte slita med klena, olönsamma träd. Nej, träd ska avverkas först    när de har nått sin måldiameter.
Röjsågen är i princip förbjuden i det här skogsbruket, det är bättre och billigare att låta de klena träden försvinna med naturlig avgång. Kvar blir vinnarna, framtidsträden. Det kan vara gran, tall eller något lövträd, det får de naturliga förutsättningarna avgöra. Enligt grundmodellen ska man komma tillbaka ungefär vart tionde år och varje gång ta ut 25 till 30 procent av volymen. Avverkningen görs från permanenta stickvägar.

Lübeckmodellen handlar inte primärt om god naturvård, understyker han. Det är bara en positiv bieffekt. Nej, det viktiga är ekonomin. Den här skogsbruksmodellen är avsevärt lönsammare än dagens industriskogsbruk. Man slipper kostnaderna för markberedning, plantering och röjning.   Och merparten av det man avverkar är värdefullt sågtimmer, inte klena massavedsträd, som i dagens skogsbruk.
På Silvaskogs hemsida hänvisas till en  kalkyl baserad på en utredning av professor Lohmander vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Den visar att nuvärdet för en kalmark blir 12 000 kronor högre för ett kalhyggesfritt skogsbruk är med dagens standardskogsbruk.
Mikael Karlsson upplever ett kraftigt ökande intresse för alternativa skogsbruksmetoder. Han är övertygad om att tio procent av de svenska skogarna kommer att skötas enligt Lübeckmodellen redan om fem år!

Kommentar: Alla skogshen (modernt, könsneutralt alternativ till det ålderdomliga ”skogsmän”) borde tvingas ta en diskussion med Mikael Karlsson minst en gång om året! Han är kunnig, entusiastisk och övertygande. Han är inte skogsutbildad, vilket  gör att en del vinklingar är oväntade. Och kanske just därför väcker han viktiga frågor som vi normalt inte diskuterar inom våra  egna skogsled. Det är frågor som vi säkerligen kommer att tvingas att hantera alltmer   i framtiden. För vilken kommunpolitiker kan motstå locktoner som ”inga hyggen, inga granåkrar, högre biodiversitet och mer pengar”? Många privata skogsägare   kan säkert också bli frestade.
Nej, ”föreningen trakthyggebrukets bevarande” måste börja samla ihop sina bästa argument, så man vet vad man ska säga till dem som vill gå över till kalhyggesfritt.

SKOGEN har pratat med ett antal traditionella skogsforskare och skötselexperter, och utifrån detta subjektivt gjort följande ”säljargument för trakthyggesbruket”:

Högre tillväxt. Den grundläggande hypotesen bakom kontinuitetsskogsbruk är att skogen växer ungefär lika mycket, oberoende av hur vi sköter den. Är det glest med stora träd, så lägger sig tillväxten på små träd i stället. Och är det ännu glesare så får vi upp en plantskog som tar hand om tillväxten. Och det stämmer nog för olikåldrig, skiktad granskog. Där fungerar blädning, det vet vi. Det blir kanske lite lägre tillväxt, men inte dramatiskt. Men för alla andra skogar är kontinuitetsskogsbruket en obevisad hypotes, eller en dröm om man ska vara elak.
För i verkligheten verkar tallskogar, lövskogar och jämnåriga granskogar inte alls bete sig som hypotesen säger. Tvärtom, virkesförrådet – och tillväxten – sjunker efter varje gallringsuttag. Och det kompenseras inte av tillväxt på nya träd. Näringskonkurrensen kommer att låsa eventuell återväxt  – de självföryngrade plantorna kanske överlever, men växer dåligt. Till slut kommer väl den nya skogen igång så långsamt. Men då har man inte kunnat tillgodogöra sig trakthyggesbrukets stora fördel: den turbotillväxt man får när den jämnåriga, slutna skogen är runt 20 år och sedan ungefär 20 år framåt. Det är bara att se på en kurva över den löpande tillväxten.
Nej, det är nog så tråkigt att gamla sanningar gäller – blädning i fel skog ger gröna lögner! Skog som ser ut som skog, men som växer urdåligt. Ska man vara lite mer diplomatisk kan man i stället säga att det är upp till kontinuitetsskogsbrukets företrädare att visa att tillväxten inte sjunker dramatiskt. Erfarenheterna hittills är inte uppmuntrande.

Lönsamt. Visst kan man visa att kontinuitetsskogsbruk är lönsamt. Men oss emellan: man kan bevisa vad man vill med en skogskalkyl. Det är bara att göra de antaganden om framtida skogsutveckling, virkespriser och räntor som passar för ögonblicket! Men om nu skogen växer avsevärt sämre med kontinuitetsskogsbruk, så kommer det självklart att påverka ekonomin negativt på sikt. Man kanske inte behöver göra det mer  komplicerat än så.

Framtida förädlingsvinster. Det är bara genom trakthyggesbruk och skogsodling som vi kan tillgodogöra oss de genetiska vinsterna från skogsträdsförädlingen. I dag växer förädlade plantor fem till tio procent bättre än oförädlade. Om några år ska det vara tjugo procent. De här vinsterna går kontinuitetsskogsbruket förbi.

Minst lika bra rekreationsskogar – kanske bättre. Generellt tycker vi människor om variation i landskapet. Ett småskaligt trakt-hyggesbruk ger ett varierande och omväxlande landskap som många upplever som   positivt. Ja, enligt forskare accepterar vi till och med hyggen, om de inte är för stora.
Ett kontinuitetsskogsbruk ger förvisso större variation inom bestånden, men på landskapsnivå blir skogen ganska monoton. Det är tveksamt om det blir en bättre rekreationsskog. Dessutom: eftersom skogarna gallras vart tionde år kommer de i princip alltid att vara nerrisade – och just ris är det som allmänheten tycker allra sämst om i sina rekrationsskogar,  visar forskningen.

Minst lika bra för biodiversiteten. Kontinuitetsskogsbruk lyfts ibland fram som ett komplement för att rädda den svenska skogens biologiska mångfald. Men ingen vet om det stämmer. Det kan faktisk vara tvärtom: variation är bra för den biologiska mångfalden. Med kontinuitetsskogsbruk blir skogarna ganska likartade över stora arealer, med ett naturanpassat trakthyggesbruk kan vi aktivt skapa en mångfald med olika miljöer som kan gynna många olika arter.

Bättre för klimatet. Naturligtvis måste   vi ha ett klimatargument också. Forskningen menar att ett klimatsmart skogsbruk ska kombinera ett högt virkesförråd med en hög avverkningspotential. Ett högt virkesförråd binder mycket kol, en hög avverkningspotential ger mycket virke som kan ersätta energikrävande material som stål och betong. På längre sikt   är avverkningspotentialen viktigare än virkesförrådet, eftersom det bara kan öka till en viss gräns (inga kolförråd växer till himlen...). Trakthygges-bruket ger högre avverkningspotential och är därför långsiktigt bättre för klimatet, trots att det genomsnittliga virkesförrådet är något lägre. Dessutom: grot är en allt viktigare energikälla, men utan hyggen blir det ingen grot (med dagens teknik i alla fall).

Slutkläm: Vi skogshen har ju alltid kritiserats för att vara tvärsäkra. Att vi ofta har undertonen ”det här begriper ni inte” när folk ifrågasätter vårt sätt att sköta skogen. Det funkar inte 2012. Tvärtom, från och med nu ska vi alltid vara positiva till nya alternativ. ”Javisst, låt oss prova det i några  bestånd. Vad spännande”. Men sedan ska vi stjäla naturvårdens bästa argument: för-siktighetsprincipen. ”Men naturligvis vore det oansvarigt att i stor skala gå över till ett skogsbruk som vi vet så lite om. Dagens skogsbruk kanske inte är perfekt i alla lägen, men vi vet att det funkar. Men visst kan vi testa på några hektar”. Du behöver ju inte säga att det tar minst tjugo till trettio år att utvärdera en ny skogsbruksform... (då har  du gått i pension  – eller åtminstone bytt jobb sedan länge).
Och det är väl i princip så Örebro kommun tänker. Det är i dagsläget inte aktuellt  att gå över till Lübeckmodellen på alla kommunens 4000 hektar skog, berättar Ulf Andersson. Först vill man utvärdera det här försöket.             

Text: Carl Henrik Palmér

SKOGEN 8/12