Vem fångar upp din företagsidé?

Det finns pengar i systemet, men en liten entreprenör kan ha svårt att komma åt dem. Det grönskar faktiskt ganska frodigt av stöd, projektpengar och låneformer från olika håll. Alla pengautdelare är intresserade av att idéer leder till flera jobb, och om du har en sådan idé är det lysande.

Universitet, högskolor och forskningsinstitut har egna system för att hjälpa studenter, forskare och idéer på väg mot ett nytt företag. Men du, som tänker till på egen hand, ska vända dig till din kommun. Oftast finns det ett nyföretagarcentrum nära dig. Olika kommuner har emellertid byggt upp sitt stöd till nya företagare på olika sätt.
Det är vanligt att lokala företag och kommunen tillsammans arbetar för att hjälpa dig och andra företagare att komma igång eller utveckla företaget vidare. Ett exempel är Innovation Västerbotten, där nyföretagarcentret, riskkapitalbolag och företagskuvös med flera rent fysiskt delar på ett hus med många öppna dörrar. Om inte den ena instansen kan hjälpa dig, så visas du till nästa.

Ett annat exempel är Träcentrum i Nässjö, där man inriktar sig mest på branschen som ligger efter skogen, till exempel sågverk.
– Men om idén inte passar hos oss, så hjälper vi till med att hitta rätt kanaler och rätt person, säger Bodil Svensson, projektkoordinator.

Hon tipsar om Tillväxtverkets ”Produktutveckling i små företag”, som har grupper som kallas ”regionala partnerskap”, sammansatta av folk från bland annat kommuner och arbetsmarknadens organisationer. De bedömer om en idé bör få stöd. Man måste alltså gå via dessa regionala partners.
–Ofta vet kanske idéägaren vad som krävs för att kunna ta idén vidare, men man saknar ekonomiskt stöd. Vi kan säkert hjälpa till att peka på de stödformer som finns, säger Bodil Svensson.

Innovation är ett nyckelbegrepp som alla gillar. Det är dock inte helt klart vad det betyder. Alla EU-länder genomför undersökningen Community Innovation Survey, CIS, vartannat år, och regeringen har bett SCB utveckla mätmetoderna för att få veta hur läget är. Just nu mäts till exempel inte alls innovationsläget i skogsbruket i CIS, utan den begränsas i stort sett till tillverkningsindustrin.

Ett annat mått på innovationsläget är möjligen hur mycket pengar som satsas av företagen själva på forskning och utveckling. Jord- och skogsbruk samt utvinning av mineraler lade ganska blygsamma 327 miljoner kronor på sådant år 2009. Massa- och pappersvarutillverkning satsade drygt tre miljarder, och andra forskningsintensiva branscher var läkemedel och fordon.
Skogens eget Skogforsk finansieras bland annat av att varje avverkad kubikmeter timmer, massaved och skogsbränsle bidrar med 60 öre till Skogforsk, och summan anges på mätbeskedet. Skogforsk har emellertid inga pengar att dela ut direkt till den hemmatänkare som vill ha hjälp med att utveckla en innovation.
–Vi försöker ofta hjälpa innovatören att söka andra medel för att utveckla idén, säger Magnus Thor, som på Skogforsk ansvarar för forskningsprogram som rör arbetsmiljö, teknik- och maskinarbete samt just företagande.
–Sedan ställer vi också upp med egna resurser, till exempel studier och analyser av innovationer, fortsätter han.

Den hjälpen används i mån av ”den elastiska tillgången” till både små och stora idéer från både Det Stora Verkstadsföretaget och den lille entreprenören. Magnus Thor brukar i sammanhanget tala om en utvecklingstriangel, där hörnen representeras av brukaren, forskaren och tillverkaren. Vanligtvis finns innovatören i närheten av någon av dessa, men alla tre bör nog finnas med på innovationsresan om det ska bli någon produkt som går ut i världen på egna hjul, anser Magnus Thor.

Text: Ulla Sundin Beck

Ur SKOGEN 4/12