Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa låsta medlemsartiklar?
Då behöver du bli medlem i Föreningen Skogen. Med ett medlemskap förkovrar du dig genom exkursioner och seminarier. Du blir en del av vår gemenskap och får dessutom ta del av dina unika medlemsrabatter och förmåner.
- Medlemskap i Föreningen Skogen (12 månader)
- Tillgång till medlemsartiklar på skogen.se
- Tillgång till Tips & Råd på skogen.se
- Digitala skogsfrukostar och seminarier
- Exkursioner runt om i landet
- Unika förmåner och rabatter
Redan medlem?
Svar: Askskottsjukan finns i hela askens utbredningsområde i Sverige, dvs. i södra och mellersta Sverige inklusive Gotland och Öland. Den har spritts till Sverige från Polen/Litauen-området, där sjukdomen var känd ungefär 10 år innan den kom hit.
De första säkra rapporterna om askskottsjuka kom 2003, men enstaka personer såg skador redan 2001. Även dessförinnan kan sjukdomen ha förekommit i låg frekvens.
I Norge konstaterades inte askskottsjuka förrän 2007. På kontinenten har sjukdomen spritt sig söderut och västerut till Slovenien och norra Italien i söder och Tyskland och Frankrike i väster. Den mycket snabba spridningen av en sjukdomsalstrande mikrosvamp, som inte var beskriven förrän 2006, tydde på att den har en mycket effektiv spridningsförmåga.
Sjukdomen orsakas av en inte tidigare beskriven patogen svampart, som 2006 fick namnet Chalara fraxinea. År 2009 kom forskare fram till att har denna patogena svamp visat sig vara en asexuell form av en annan svamp, Hymenoscyphus albidus. Det är en sporsäckssvamp känd sedan mer än 100 år som saprofyt på askens döda bladskaft.
Men 2010 kom nya besked. Den patogena arten skiljer sig från den nyss nämnda och är en egen art som fått namnet Hymenoscyphus pseudoalbidus. Chalara fraxinea är den asexuella formen och Hymenoscyphus pseudoalbidus är den sexuella formen med fruktkroppar som sprider sporer.
Svampen som orsakar askskottsjukan bildar fruktkroppar på askens fjolårsbladskaft. Under sensommaren sprids sporerna med vinden. Årets kvarsittande blad och bladskaft angrips först. Därefter kan angreppet sprida sig vidare till årsskotten. Nästa vår slår inte de unga skottens knoppar ut.
Observera att döda och döende askar inte innebär någon risk för spridning av sjukdomen. Smittorisken från de stående träden kan anses vara låg och det är därför inte bråttom att ta bort träden av den anledningen.
Text: Pia Barklund Inst för skoglig mykologi och patologi, SLU Uppsala