Låst artikel för våra medlemmar
Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.
Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.
Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa låsta medlemsartiklar?
Då behöver du bli medlem i Föreningen Skogen. Med ett medlemskap förkovrar du dig genom exkursioner och seminarier. Du blir en del av vår gemenskap och får dessutom ta del av dina unika medlemsrabatter och förmåner.
- Medlemskap i Föreningen Skogen (12 månader)
- Tillgång till medlemsartiklar på skogen.se
- Tillgång till Tips & Råd på skogen.se
- Digitala skogsfrukostar och seminarier
- Exkursioner runt om i landet
- Unika förmåner och rabatter
Redan medlem?
Det konstaterar Katarina Brandt i rapporten ”Markberedning med grisar i skog”, SLUs studentrapport 45/2000. Det är ett seminariearbete i ämnet skogsteknologi.
Passande ras? Rätt färg? Välj markberedare med omsorg och få bättre återväxt i skogen.
Lämpliga raser: Durockorsningar och Linderödssvin är lämpliga grisar för markberedning. Det är viktigt att de har små och rättuppstående öron så att de inte doppas i mat och vatten och fryser. Färgade och fläckiga grisar är bäst eftersom de tål sol. Skära grisar blir lätt solbrända och kan få soleksem.
Det rådet ger Lars-Erik Eliasson i Vindeln. Han har ett 50-tal utegrisar och helst i grupper på 15-20 djur.
Andra användbara raser är Pigham, korsningar Yorkshire/lantras/Duroc eller Yorkshire/lantras/Hampshire. De olika raserna skiljer sig i sitt bökande. Duroc är kända för att böka djupt.
Utseende: En kort rygg är stark och har stora fördelar i terräng och vid bökning. Trynet gör grisen till en utmärkt markberedare. Grisen är kompakt och har låg tyngdpunkt vilket är en fördel vid markberedning.
Lyftkraft: Grisens käkar och tryne har en lyftkraft upp mot 300 kilo. Smala ben ger bra framkomlighet och åtkomlighet i terrängen.
Foder: Utegrisar förbrukar mellan 10 och 20 procent mer foder än innegrisar. De är äter allt från rötter till mossa. De måste utfordras med kornkross och pellets för att växa tillräckligt mycket. För lite föda ökar riskan att de börjar ge sig på träden.
Skötsel: Skötseln består främst i att utfodra, flytta stängsel, laga stängsel och flytta foderplatser. Samt att kontrollera att grisarna är på plats, friska och oskadade.
Stängsel: Elstängsel med ett så kallat fritidsbatteri eller solcell på 12 volt är en lämplig strömkälla i skogen. Rostfri tråd håller bäst i sol och kyla. När grisarna är små måste de ha stängselträning. Ovana grisar bör gå ute 2-3 veckor innan de släpps i skogen.
Lars Davner
Ur SKOGEN 2/01