Vågar man gallra contortan?

4 januari 2008 Skogsägaren och skogsmästaren Jan Gullberg från Fränsta är fundersam. Han har några hundra hektar contorta som han köpt av SCA. Nu är det dags att gallra skogen — om den nu ska gallras.

Låst artikel för våra medlemmar

Du är inloggad på Skogen, men du saknar behörighet till detta material.

Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.

Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.

Var vänlig ladda om sidan

Vi kunde inte säkerställa om du är inloggad eller inte. Var vänlig ladda om denna sida.

Vill du läsa låsta medlemsartiklar?

Tidnignen Skogen

Då behöver du bli medlem i Föreningen Skogen. Med ett medlemskap förkovrar du dig genom exkursioner och seminarier. Du blir en del av vår gemenskap och får dessutom ta del av dina unika medlemsrabatter och förmåner.

  • Medlemskap i Föreningen Skogen (12 månader)
  • Tillgång till medlemsartiklar på skogen.se
  • Tillgång till Tips & Råd på skogen.se
  • Digitala skogsfrukostar och seminarier
  • Exkursioner runt om i landet
  • Unika förmåner och rabatter
Se medlemserbjudanden här Köp medlemskap här

Redan medlem?

Är du redan medlem i Föreningen Skogen? Då loggar du in på ditt konto här:

Skogsägaren Jan Gullberg står nu inför sin första gallring av ett främmande trädslag.För det finns inga erfarenheter att falla tillbaka på. Contortatallen är ett nytt trädslag i svenskt skogsbruk.
Han har tittat på andra markägares contortagallringar i närheten.
— Jag har sett väldigt stora skador, säger han oroad.
Han är inte ensam med sin tveksamhet. Av de 600 000 hektar contortaskog som finns i Sverige äger trädslagets varmaste tillskyndare, SCA, faktiskt bara hälften. Många bolag och privatpersoner följer alltså SCA för att se vad de gör. Jan Gullberg anmälde sig snabbt när Föreningen Skogen och SCA Skog bjöd in till exkursion för att titta på erfarenheterna av hur man sköter contorta. Hur hårt kan man gallra? Går virket att använda? Hur planterar man för att slippa de beryktade grova kvistarna?

Det är en påtagligt nöjd avgående skogs­vårdschef som visar upp SCAs erfarenheter ute i skogen. Vi befinner oss på en noga analyserad försöksplantering en god bit väster om Sundsvall,
— Här är en bra proveniens och tillväxten har varit 540 kubikmeter på 40 år. De bästa provenienserna har en medeltillväxt på tolv kubikmeter om året sedan plantering. Och den löpande tillväxten just nu är 18 kubikmeter, så medeltillväxten kommer att öka. Vi är 200 meter över havet och vanlig tall växer ungefär med sex kubikmeter här.
SCA har som mål att plantera och så contorta på 20 procent av den årliga föryngringen på 20 000 hektar.
— I medeltal för äldre svenska försök ger contortan 30—40 procent högre tillväxt än svensk tall, säger Per Persson. Med rätt proveniens kan det nog vara mer om vi bara sätter dem på rätt marker. Contortasatsningen har redan betalat sig. Vi har tagit ut motsvarande flera årsavverkningar och tjänat flera miljarder jämfört med om vi hade satt tall.
Man behöver inte vänta tills contortan vuxit sig avverkningsmogen. Genom att den kanadensiska tallen är på gång kan man öka avverkningen i äldre bestånd — utan att behöva dra ner på avverkningen i framtiden.

Men har SCA då kommit till rätta med de omtalade problemen: Gremmeniella, dålig stabilitet, grova kvistar och oklara användingsområden för virket? Och hur är det med stormskadorna efter gallring?
— Den enda gremmeniellan jag sett här är på svensk tall. 80-talets angrepp på contorta var nära fjällen och på allt för klena provenienser, säger Per Persson.
Han menar också att rötternas utveckling inte har med trädslaget att göra, det handlar snarare om att man måste välja rätt mark och ha bra plantor, markberedning och planteringsmetoder. Där har både kunskap och tillämpning utvecklats mycket sedan 1970- och 80-talen.
— Contortan har inte sämre rötter än svensk tall. De rotdeformationer som uppmärksammats var vanligen på träd som satts på fel mark, täta jordar. När vi studerat trädens utveckling var contortatallen inte bara dubbelt så stor ovan mark, utan också under. Rötterna nådde två till tre meters djup. De stamböjar vi har sett beror alltså på en kombination av olämpliga marker och planteringsmetoder.
Många har förkastat tanken på contorta efter att ha vandrat i ungskogar med oerhört grova kvistar. Det är resultatet av glesa planteringsförband, konstaterar Per Persson och leder exkursionsdeltagarna genom försöksplanteringar där man har prövat allt från en till fyra meter mellan plantorna. Skillnaden är slående. De täta planteringarna har mycket fin kvist.
— På 60-talet hade skogsbruket röda siffror, lönsamheten var då så dålig att man talade om att lägga ner skogsbruket väster om inlandsbanan. Därför sattes på 70-talet gle-sare förband för att hålla ner kostnaderna. Även Skogsstyrelsen talade om att plantera i slutavverkningsförband, alltså ner till 800 per hektar. Efter 1970-talet har det inte planterats så glest.

Och hur är det med virket? Vill industrin ha det? Från början var tanken att bara odla massaved.
— Vi pratar sågtimmer. Det är svårt att få fram svenska tallar med den kvalitet vi får med tätare förband. Sågverken kommer att bli oerhört nöjda.
Mats-Åke Lanz som är föryngringsspecialist på SCA Skog säger att marknadsavdelningen anser att contortans virke är fullt duglig även för golv och väggpanel. Men idag finns för lite timmer för att såga. Det kan ändras när volymen så småningom ökar från 100 000 till 300 000 kubikmeter.
Som massa är veden lämplig för vissa användningsområden men contortan är i det sammanhanget verkligen ett annat trädslag än tall. Hittills blandas en viss del in i massan, eller görs trädslagsrent i särskilda satser, så kallade batchar.

Exkursionen är slut. Vad kom skogsägaren Jan Gullberg fram till? Vågar han gallra sin contorta?
— Ja, min slutsats är ändå att man kan gallra, men man måste göra det mycket försiktigt med tanke på stormskadorna. Jag började lite förra året och det har inte skadats än.
— Det är intressant att SCA räknar med att det blir timmer och jag har själv en del bestånd med fin kvist. Om man ska nå timmerdimensionerna behövs en gallring. Men jag har också några hektar där vi inte gallrar, träden är för grovkvistiga. Man undrar bara om det finns några maskiner som kan kvista dem när det är dags för slutavverkning.
Några planer på mer contorta har han däremot inte, trots att älgskadorna är ett jätteproblem på den vanliga tallen.

Text: Bengt Ek bengt@skogen.se

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Anna blir chef för Mellanskogs rådgivning
SkogsJobb