Vad menas med en förstärkt hänsynsyta?

Svar: Förstärkning av hänsynsytor har testats bland annat på Södra av deras skogsekolog Gustaf Aulén. När man sparar hänsynsytor så är det naturligtvis en mycket angelägen fråga huruvida man kan göra dem ännu bättre genom att förstärka vissa kvaliteter.
I en intressant uppsats i Entomologisk Tidskrift 129 2008 (sid 53-68) redovisar Niklas Franc och Gustaf Aulén en studie där de genom att koncentrera död ved i solexponerat läge i hyggesmiljö kunde gynna en lång rad skalbaggar. Den hänsynsyta som de studerade och som ”förstärktes” med mer död ved, utvecklades till en nyckelbiotop med 39 rödlistade skalbaggsarter.

Viktiga skillnader mellan naturskogar och  produktionsskogar är som bekant förekomsten av död ved i olika nedbrytningsstadier, men också förekomst av gamla träd, spridning i trädålder och spontan trädslagsblandning. Den generella hänsynen vid avverkning omfattar dels att spara befintliga naturvärden, dels att försöka nyskapa sådana värden. Till det sistnämnda hör bland annat att lämna träd som så småningom  kan bidra till viktiga naturvärden, spara vindfällen, skapa färska högstubbar. Vi försöker helt enkelt efterlikna sådana naturskogsstrukturer som skapas av skogsbränder, stormar, översvämningar mm men också av att tiden och utvecklingen får ha sin egen gång. I ett intensivt brukat landskap blir det brist på död ved och på gamla träd (vilka ju så småningom blir död ved).

Många vedlevande insekter gynnas av solexponering. Hyggen liksom hänsynsområden (bryn och andra kantzoner, träddungar mm) på och intill hyggen är solexponerade medan det ofta står sämre till med den döda veden. En mycket lämplig naturvårdsåtgärd med stor potential är utan tvekan att öka och koncentrera mängden död ved i sådana miljöer. Genom att koncentrera hänsynen kan man lägga större fokus på produktionen på resten av ytan.
Hänsynsområden som man vill förstärka med död ved bör i samband med avverkningar i första hand förses med färsk död ved av de trädslag som är mest naturvårdsvärdefulla i området. Äldre död ved är redan invaderad av arter som är anpassade till sin miljö och det kan vara kinkigt att flytta sådan. Det tidigaste stadiet för insekterna i död ved omfattar bara ett till två år. Tillförseln av färsk ved kan därför vara något av en flaskhals för vissa arter. Det är därför en fördel om förstärkning med färsk död ved inom en skogstrakt eller fastighet inte bara blir en engångsåtgärd utan kan upprepas med viss regelbundenhet. Det behöver inte ske på  samma plats men gärna inte alltför långt bort. Man kan också skapa mer död ved i ett hänsynsområde genom att helt enkelt ta död på levande träd.
Hänsynsområden som förstärks med död ved blir en speciell typ av faunadepå (träd- eller vedkyrkogård) som jag har berättat om i ett tidigare nummer av SKOGEN 10-2010.

Arbetsgången vid ”förstärkning” är att man först bedömer om det finns några särskilda värden att spara-utveckla, varefter man prioriterar extra det som ger påtagligt mer naturvårdsnytta genom förstärkningen. Man kan också förstärka hänsynsområden till exempel genom att hugga bort skuggande granar eller genom att gynna plantor eller unga individer av naturvårdsintressanta träd och buskar genom röjning och skydd mot viltbete. En större yta kan också vara en del i förstärkningen.
När det gäller att vässa hänsynen i hänsynsområden kan det nog finnas många erfarenheter liksom oprövade tankar och idéer hos er brukare. Hör gärna av er så vi får förmedla dem till läsarna!

Text: Torleif Ingelög

SKOGEN 9/12