Vad får småsågen kosta?

Vad kostar ett sågverk? Svaret kan bli 520 miljoner – eller ca 11.000 kronor. Eller någon annan siffra däremellan. Lika litet som det går att ge ett entydigt svar på vad en bil kostar, går det att svara på vad ett sågverk kostar.
Siffran 520 miljoner är inte huggen direkt ur luften. Den kommer från Södra, som beräknar att det nya sågverket i Mönsterås kommer att kosta just så mycket. Ca 11 000 kr är ungefär vad en Solosåg kostar i sitt enklaste utförande.
Att jämföra båda dessa sågverk är naturligtvis att jämföra äpplen med päron (eller möjligen vattenmeloner med smultron). I bägge fallen får köparen en utrustning som med god precision kan sönderdela stockar till fyrkantiga trästycken, men där upphör i princip likheterna.

Stirra sig blind
Bland de småsågare som har sågningen som yrke är cirkelsågar vanligast. Näst vanligast är bandsågar. Priserna varierar en hel del. De billigaste bandsågarna kostar idag ungefär 50 000 kronor, medan de dyraste kostar mer än 300 000.
För cirkelsågarna är motsvarande intervall cirka 100 000 till 500 000. De flesta sågar kan utrustas efter behov och önskemål, vilket naturligtvis påverkar priset.
Om man funderar på att bli en småsågare studerar man naturligtvis de olika alternativen, och jämför prestanda i förhållande till pris. Men här är det värt att höja ett varnande finger.
Det är lätt att stirra sig blind på kostnaden för själva sönderdelningsutrustningen eller på sågningskapacitet i kubikmeter per timme. Men både produktionstakten som totalekonomin i ett småsågverk beror av många faktorer, sågningshastigheten är bara en av dem. För att illustrera detta kan vi faktiskt återvända till den jättelika Mönsteråssågen.

I maj -98 påbörjade Södra upphandlingen av utrustning till sågverket. Utgifterna är hittills följande:

Såglinje 50 miljoner
Råsortering + ströläggning 50 miljoner
Mätstation + timmersortering 45 miljoner
Torkanläggning (12 kammar-, 6 vandringstorkar) 60 miljoner
Byggentreprenad (del av) 50 miljoner
Justerverk 37 miljoner
Div. vidareförädlingsutrustn. 30 miljoner
Transformatorer 5 miljoner
Summa: 327 miljoner

Med denna utrustning räknar Södra med att kunna producera 300 000 m3 sågad vara per år, med en möjlig kapacitet på 500 000. Produktionstakten är cirka 40 stock/min, motsvarande cirka 300 brädor/minut. Det är med andra ord så långt ifrån en småsåg man kan komma.
Men om vi studerar siffrorna närmare upptäcker vi att såglinjen inte ens är den största utgiftsposten, faktum är att den bara är 15 procent av totalsumman. Det är efter själva sågningen som de största investeringarna hamnar. Det är också detta arbete som är mest personalkrävande. Detta vill jag påstå gäller även för småsågar, om vi undantar de som enbart sysslar med legosågning.

Kringarbete tar tid
Den som skaffar sig en modern småsåg med lite kapacitet kommer snart att upptäcka att det blir en rejäl hög virke att ta reda på efter en dags sågning. Att strölägga virket och stapla upp paketen för brädgårdstorkning tar längre tid än man tror. Det kräver också mycket plats. När virket så småningom torkat, och skall plockas ner, märker man att det är otroligt tidskrävande att sortera virket för hand, och vill man dessutom längdjustera virket med handverktyg tar det ännu längre tid.
Om man nu är intresserad av att få en hög kapacitet på sin såg finns det ett antal punkter som är viktigare än andra. Skärhastigheten är inte ointressant, men vanligen inte den mest avgörande faktorn för produktionen. En studie* visar att den egentliga sågningen tar 19 procent av arbetstiden vid en cirkelsåg.
För produktionstakten är utrustningen för stockhantering betydligt intressantare än skärhastigheten. Stocken ska lyftas upp eller rullas fram. Den ska riktas in för det första skäret, och därefter rotera ett kvarts varv i taget. Det är såväl slitsamt som tidskrävande om man saknar effektiva hjälpmedel. Hydrauliska kedjematare, stocklyftare, roterare och inriktare är nödvändiga för att få en hög produktion. För att kunna göra postningen snabbt och korrekt kan även ett laserriktljus vara ett bra hjälpmedel. Fler hjälpmedel beskrivs här intill.

Vad vill du?
Innan man sätter igång att investera i alla hjälpmedel tycker jag dock att man skall fundera ett slag på vad man vill med sin sågning. Investerar man stora pengar för att få ett bra flöde måste man också hålla detta flöde uppe. Vanligen följer också nya investeringar på varandra. Man måste ha en bättre lastmaskin, det behövs fler transportörer, ett justerverk måste byggas, lagerlokalen räcker inte till, en virkestork blir nödvändig och så vidare. En ursprunglig investering på ett par hundra tusen springer iväg till en miljon eller ännu mer.
Jag säger inte att detta är fel, men klokt är att tänka igenom om det är det man vill innan utvecklingen sprungit iväg av sig själv. Många småsågare har idag sågningen som en bisyssla, och sågar främst någon månad på våren. Investeringen har anpassats till produktionen, och man har råd att låta sågen stå still långa perioder. Det är ett sätt att leva som många trivs med, fjärran från högproduktivt flödestänkande. Det är värt mycket det också.

*Organisation av småskaliga sågverksanläggningar, Sture Carlsson och Anders Fröding, SLU 303,1998

Ulf Berglund

Ur SKOGEN 1/99