Tropisk tillväxt för burkig apostel

När SKOGEN ber skogsbiologen och dendrologen Börje Drakenberg visa upp ett trädslag som vi borde odla mer av väljer han kustgran.
– Det här trädet är bara 70 år. Tillväxten är helt fascinerande, berättar han entusiastiskt.
Börje förvaltar tllsammans med Nils Lidbaum Ekolsunds arboretum öster om Enköping.
– Kustgranen från västra Nordamerika växer i paritet med många rena plantager i ­tropikerna. På Trolleholms gods i Skåne finns så stora och skötta bestånd att man kan mäta ordentligt. Där är den årliga tillväxten 35 kubikmeter per hektar i snitt under de första 50 åren.

På Ekolsund i Mälardalen landar man på kanske 25 kubikmeter, återhållsamt räknat.
Börje och Nils Lidbaum ­pratar om ”vedburken”. Det låter först lite obegripligt, men handlar om trädets form. Väldigt liten avsmalning, stammen är nästan burkformad.

Men hur lätt är det att odla kustgran? Kan jag sätta igång direkt? Finns det plantor, klarar den älgen? Vill någon ha virket? Börje har undervisat skogsfolk i årtionden, just för att han förstår sig på hela kedjan från fröanskaffning till att köpa en planka.
– Självföryngring är enklast, men det går förstås inte på så många ställen eftersom moderträd saknas. Åtminstone de skånska plantskolorna saluför skogsplant och den närliggande skogsplantskolan i Lugnet brukar säga att de kan skaffa fram plantor som jag vill ha. Själva kan vi däremot inte hjälpa andra med plantor.

Kustgranen trivs på de flesta marker upp till den biologiska norrlandsgränsen, Limes norrlandicus, som sträcker sig ungefär från Strömstad upp genom landet mot Gävle. Odlingen kan fungera halvdant upp till Umeå. Det finns rapporter om problem med viltbete, men det märker inte Börje av.
– Hos kustgranen går väl kiden ibland fram och smakar, som barn måste göra, och lär sig att kustgransplantor, nej fy, det är inte särskilt gott. De kanske inte gillar de kådiga knopparna, och rådjuren på Ekolsund får med tiden goda kunskaper i dendrologi – kanske bättre än jägmästarstudenterna i Umeå.

Fast i en miljö med bara gran och tall är kanske udda inslag som kustgran mer intressanta för hjortdjuren.
Frågan är förstås hur man ska sköta skog som växer så här snabbt. Kustgranen är ett ­pionjärträd och Börje jämför skötseln med tallskog. Det får inte bli för mörkt. I ett examensarbete vid SLU rekommenderar Kristofer von Hausswolff Juhlin två olika gallringsstrategier: Antingen två gallringar underifrån för att få hög volym med kort omloppstid, eller flera ­höggallringar för att få fram ­virke med hög kvalitet.

Om man blickar framåt i tiden blir frågan om någon vill köpa granvirke som inte kommer från en ”riktig” gran.
– Utgallrade träd har vi sålt som vanlig barrmassa. Virket skulle absolut duga som granmassa, men det var så små volymer så vi har inte orkat bråka.

Träindustrin är inte särskilt intresserad av udda trädslag. Bygglagstiftningen ställer krav på bärförmåga och brandsäkerhet. Sådant är lätt och vant att räkna ut för tall och gran. När man på Ekolsund ville bygga ett stort hus av silvergran stötte man på problem.
– Men vi räknade med bär­förmågan hos vanlig gran och drog sedan av tio procent bara för att få marginal, eftersom ­silvergranen har något lägre torrvolymvikt. Det godkände myndigheterna.

Har ni något namn på den här bjässen?
– Nej, faktiskt inte. Men den här gruppen av kustgranar ­kallar vi de tio apostlarna.
Ordet apostel kan uttolkas som utsänd missionär. Kanske vill de tio säga något om vilket trädslag man borde sätta i vår?

• Växer så det knakar, lättföryngrad från fröträd.
• Väldigt uthållig höjd- och dimensionstillväxt.
• Klarar många marker i södra ­Sverige.
• Inte särskilt viltkänslig.
• Virket likt vanlig gran, men kåda saknas – en fördel på sågad vara.

• Svårt att få tag på frö – kottarna sitter högst upp i kronorna och faller sönder vid mognad.
• Arten är inte inhemsk.
• Inget etablerat virkessortiment.
• Se upp i trädgården! Kan fort bli för stort.
• Sticker ofta upp över andra träd och utsätts för vind.

SKOGEN 12/2015