Tidig röjning triggar tillväxt

Tidig röjning innebär enligt Urban Nilsson att det sker när granplantorna är en till en och en halv meter höga. Det betyder att man som skogsägarna inte kan pusta ut alltför länge efter planteringen. 

– Att be­hålla en del björk gynnar den frö­föryng­rade ­björken som älgen ­föredrar, säger Urban Nilsson.– Tillväxten går så fort nuförtiden. I södra Sverige kan du ofta göra en tidig röjning redan fyra år efter plantering, säger han.
Exakt hur mycket som vinns i tillväxt med metoden kan den nya forskningen från SLU ännu inte ge exakt svar på. Men Urban Nilsson menar att det kan handla om flera år.
– Vad man bör göra är att röja till ett tätt bestånd med cirka 2 000 granar och 1000 björkar per hektar. I den täta skogen hindrar man utveckling av stubbskott från björk.

Stubbskotten, som är vanliga vid så kallad totalröjning – det vill säga att alla lövträd förutom rönn, asp, sälg och ek (rase) tas bort – är välkänt jobbiga att få bort. Dess­utom tycks de ratas av viltet. En älg gör nämligen skillnad på björk och björk.

– Att röja tidigt och behålla en del björk gynnar den fröföryngrade björken som älgen föredrar, det är en ­fördel. Ytterligare en fördel är att det blir billigare att röja, eftersom det blir färre stubbskott som är tids­krävande och alltså kostsamma att få bort. Och så förbättras granens tillväxt. Det blir en win-win-situation.

Här börjar det bli dags. Röjning när ­granen är en till en och en halv meter och täta förband ger goda effekter, enligt SLU-forskning. Foto: Mattias Westerberg/SKOGENbildUrban Nilsson poängterar att även om skapandet av gott viltfoder i granbeståndet kanske hjälper till att hålla älgen borta från att beta i tallskogen så utesluter det inte att viltpopulationen måste minskas.
– Man behöver både öka mängden foder i landskapet och minska viltpopulationerna för att komma till rätta med de omfattande betesskador som vi har i dag. 

Tidig röjning till täta förband bör följas upp med en andra röjning när granarna är två till fyra meter. Urban Nilsson anser att man ska behålla en hel del björk vid andra röjningen. 
– Jag tycker man ska röja fram och behålla de riktigt stora björkarna. Ett bestånd bör aldrig vara helt homogent och där marken passar kan man dessutom anlägga små björkbestånd. Genom ett rikligt björkinslag lever man upp till FSC-certifieringen. Ett extra plus, som man kanske inte tänker på, är att skogen dessutom ser snyggare ut.

Man behöver inte oroa sig för att björken ska ge så ­kallade piskskador på granen, anser han.
– Det inträffar inte i ungskog, utan när granen växer genom björkens krona. Det är dessutom sällan som ­granen får bestående skador. Den kan se väldig eländig ut men ändå klara sig. Granen är en riktig överlevare.

SKOGEN 1/2018