Tallskötsel på sju sätt

SKOGEN guidas längs slingans dryga två kilometer av Lars ­Ambrosiusson, skogskonsulent på Skogsstyrelsen i Mora. Området är enligt honom ett av de större sammanhängande i landet med gammal tallskog. Försöket i det 140 hektar stora området är ett samarbete mellan Skogforsk, Skogsstyrelsen, Stora Enso och mark­ägaren Bergvik skog. Tanken är att det ska följas under flera decennier framöver.

1. Det första av de sju demonstrations­områdena utgörs av gammal naturskog som har lämnats orörd. Mycket död ved, döende träd och träd i alla åldrar är utmärkande.

2. – Don’t try this at home, skämtar vår guide Lars Ambrosiusson när vi når det som han beskriver som det mest spektakulära av områdena längs slingan. Här har skogen störts avsiktligt och mängder av död ved skapats på konstgjord väg. Metoden skulle strida mot skogsvårdslagen och här i Effaråsen har man gjort ett undantag i forskningssyfte. – Syftet är att se om det här kan vara ett sätt att rädda svampar och insekter. Om det skulle fungera skulle skogsbolagen kunna göra så här på några hektar, säger Lars Ambrosiusson.

Här har en del av träden katats, vilket innebär att barken har skrapats av med ett aggregat för att härma en störning från en brand. Åtgärden görs för att trädet ska impregnera sig själv med kåda och bilda hård, död ved som kan ligga i hundratals år.

3. Det tredje området visar normalt produktionsskogsbruk. Det är en föryngrings­avverkning med cirka tre procents hänsyn, det vill säga tre procent av trädvolymen har lämnats på hygget som orörda träd, katade träd och träd som kapats till liggande och stående död ved.

Här har forskarna också placerat ut stolpar med hål där steklar ska kunna sätta bo. Området kommer att inventeras under många år framöver, bland annat för att se vilka insekter som etablerar sig.

4. Sedan kommer ett om­råde där mer hänsyn än normalt har sparats i en gradient från 30 till 50 procent av trädvolymen. Och det kostar, visar preliminära forskningsresultat. – Det blir ungefär 20 till 25 procent dyrare att avverka området där 50 procent av volymen har lämnats, jämfört med området där tre procent har lämnats, berättar Line Djupström på Skogforsk som är en av forskarna i projektet.

5. I det femte området har skogen bränts före avverkning för att efterlikna en naturlig brand. Målsättningen är att sluta på 70 procents överlevnad för träden. – Här är det nästan lite mindre, ungefär 60 procents överlevnad, säger Lars Ambrosiusson. 


Naturvårdsbränningar är Lars Ambrosiussons specialitet och han ansvarade för bränningen som gjordes 2013. Här visar han att man har lyckats väl med att få glödbranden att gå lagom långt ner i humustäcket. 

 Trädet försöker skydda sig genom att impregnera sig med kåda. Den tretåiga hackspetten har hackat på sitt karakteristiska sätt i horisontella linjer i en bränd stam.
– Det sägs att den dricker sav, berättar Lars Ambrosiusson. 
Om ungefär 20 år kommer det att bildas ett brandljud här, det vill säga en stamskada som trädet försökt övervalla.
 

6. Stolpar med orange färgmarkering leder oss vidare längs den dryga två kilometer långa demonstrationsslingan och ut på ett hygge med 10 till 20 procents hänsyn.

7. Här har skogen avverkats före bränning. Syftet är att jämföra de två sätten att utföra en naturvårdsbränning, det vill säga med och utan virkesuttag.

Foto: Valerij Gortjakov

SKOGEN 4/2016