Tall behöver ljus och kärlek

Det görs ofta två fel vid tall­odling, berättar Axel Viderberg som är inspektor på Södra. 
– För det första har man för små arealer, ofta under ett hektar. Då toppar en enda älg alla plantor på nolltid, säger han. 

Om det ska vara någon mening måste man enligt honom plan­tera på minst två hektar. 
– För det andra tror man att allt är klart när plantorna är 
på plats. Så är det inte! Tall­plantorna kräver tillsyn och omvårdnad de första åren. De 
är inte lika förlåtande som granplantor kan vara om man missar en åtgärd. Gräs, hallon, bräken och tidigt lövuppslag kväver plantorna. Bort med det! 
– Tall behöver helt enkelt litet mer kärlek, säger Axel.

Dan Edberg visar sina 150-åriga tallar. ”Skulle jag hugga dem blir timmerpriset tusen kronor kubiken. Men det gör jag inte! Morfar skulle bli glad om han kunde se hur gården har utvecklats.” SKOGEN får följa med på tallsafari på skogsägaren Dan Edbergs marker i Lessebo i Småland. Fastigheten är på 160 hektar. 65 procent är tall, resten gran. 

Axel och hans kollega Anders Olsson har många konkreta råd. Ett är att röja ofta. Ju mer ljus, desto snabbare etablering och tillväxt och allt mindre risk för betning. 
– Målet är att plantan ska växa över beteshöjd snabbast möjligt så att toppskottet är utom räckvidd för bete. 
Det inte bara älgen som utgör fara. Rådjur står för en stor del av skadorna, speciellt första året. De är ett hot tills plantan är cirka en och en halv meter hög. Med älgen finns faran kvar upp till två och en halv till tre meter.
– Om du har stora problem med vilt kan du prata med jaktlaget och älgskötselområdet i ditt område. De kanske kan skjuta de djur som äter just din plantering. Annars kan man styra viltet. Prata ihop dig med grannarna och gör upp en plan. Älgen gillar äldre tall bättre än yngre. Fäll äldre tallar under hela vintern i ett område som ligger en bit ifrån ungskogen ni vill skydda och låt älgarna äta där i stället. 

Vi kliver ur bilen och går in i en välröjd plantering med vilt­behandlade plantor. 
– I detta bestånd har det blivit mycket grönmassa och sido­grenar, tack vare ljuset. Sidogrenarna växer närmare mulen och det är inte så farligt om älgen äter av dem. Titta, här är de betade i stället för toppskottet. Denna planta kommer att klara sig bra! 
Axel berättar att tall som står bland lövsly bildar få sidokvistar och toppskottet blir ”tunt som ett sugrör”. 
– Kommer det en hungrig älg ryker toppen.

Det ska inte finnas för mycket björk i planteringen, den konkurrerar ut tallen. Däremot ska man lämna rönn, asp, sälg och ek (rase). 
– Du behöver inte toppa dem, det gör älgarna själva. Och ta inte bort moderträden. Det ingår i generell hänsyn att lämna dem, så att rase-träden ökar.
I den andra planteringen vi besöker samsas stora, fina tallplantor med mycket mindre plantor. Det skiljer nästan en meter mellan dem.
– Här ser du skillnaden ­mellan planterad tall och självföryngrad. 
Marken här var inte den ­bästa för naturlig föryngring, så för att få fart på beståndet planterade man. 
– Vi fortsätter att viltbehandla de planterade plantorna så länge vi når upp till toppskottet. De självföryngrade är viltbete och reserv om några av de planterade plantorna dör.
Axel säger att plantering har många fördelar jämfört med naturlig föryngring. Det kräver inte samma planering före avverkning och man slipper risker som dåliga kottår och missbedömning av markens lämplighet för naturlig föryngring. 

Sätter man viltbehandlade plantor på bra ståndort och sköter dem har man gett tallen de bästa förutsättningarna för att klara sig, säger Axel Viderberg.– Förädlade plantor ger bättre tillväxt och kvalitet, de får snabbare start och växer fortare över mulhöjd. Röjningen blir billigare, gallring och slutavverkning sker tidigare.
Axel säger att man bör markbereda och plantera snabbt efter avverkning, viltbehandla på hösten så länge man når toppen på plantan och se till att sköta röjningen. 
En plantering måste inte bestå av hundra procent tall i början. 
– På mellanmark kan du blanda med gran och litet annat för att minska risken att få börja om ifall tallarna betas. Sedan gallrar du bort mer gran för varje gallring. Till slut har du stor andel tall i beståndet. 

När sista gallringen är gjord och tallarna står i timmer­ställning ska det enligt Axel vara fem meter mellan stammarna, eller 400 stammar per hektar. Tallarna står cirka tio 
år i timmerställning. De lägger på sig och får mer volym som ger bra betalt. De börjar också producera kottar. 
Plantering nummer tre är en fantastisk syn. 
– Den snyggaste självför­yngring jag någonsin sett! ­Kolla, den tar ju aldrig slut! 
Det är fem hektar böljande hav av tallplantor. De står i raka, prydliga markberedningsrader. Inte mycket gräs, men ett litet lövuppslag börjar synas.
– Det blir till att röja snart, säger Axel.

Självföryngring fungerar bäst på magrare tallmark. Är boniteten för hög kommer det gräs som kväver plantorna. 
– Men man måste planera självföryngringen noga, det är något som många missar. För att lyckas måste man veta vad man gör. 
På mager mark kan man så tallfrön. Det är dyrare, men chansen att lyckas är enligt Axel större, eftersom man eliminerar risken att det inte blir kottår. Man behöver inte heller ställa några fröträd. 

LYCKAS MED SJÄLVFÖRYNGRING
Så här självföryngrar du med fröträdställning:
• Ytan ska vara minst två hektar. 
• Spara en fjärdedel av tallarna vid avverkningen (75 till 125 tallar/hektar). 
• Markbered när det är kottår. 
• Markbered så fort som möjligt, på hösten eller tidigt nästa vår. 
• Ta bort fröträden innan plantorna når över knähöjd. 
• Hjälpplantera om det tar sig dåligt.

SKOGEN 9/2016