Låst artikel för våra medlemmar
Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.
Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.
Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa låsta medlemsartiklar?
Då behöver du bli medlem i Föreningen Skogen. Med ett medlemskap förkovrar du dig genom exkursioner och seminarier. Du blir en del av vår gemenskap och får dessutom ta del av dina unika medlemsrabatter och förmåner.
- Medlemskap i Föreningen Skogen (12 månader)
- Tillgång till medlemsartiklar på skogen.se
- Tillgång till Tips & Råd på skogen.se
- Digitala skogsfrukostar och seminarier
- Exkursioner runt om i landet
- Unika förmåner och rabatter
Redan medlem?
— Titta här, säger, säger Jan Stenlid, professor i skogsmykologi vid SLU, och pekar entusiastiskt på ett diagram. Behandlar vi inga stubbar alls mot rotröta, så är upp mot 80 procent av träden angripna av röta vid slutavverkningen. Behandlar vi gallringsstubbarna, som vi gör i dag, så sjunker andelen rötade träd ner till 20-25 procent. Men här har vi det intressanta: Kompletterar vi med att behandla stubbarna vid slutavverkningen, så är andelen angripna träd nere under 10 procent vid nästa slutavverkning.
Nya forskningsresultat
Det är framförallt Jonas Rönnbergs forskning vid SLU i Alnarp som har förändrat synen på rötans spridning.
— Tidigare har vi ju trott att röta sprids direkt från redan infekterade rötter i den gamla generationen, säger Jan Stenlid. Men nu är vi alltmer säkra på att slutavverkningsstubbarna är en viktigare inkörsport. Rötsvampens sporer slår till på de färska stubbarna. Svampen sprider sig ner i rötterna och angriper de nya träden via rotkontakter.
— Vi har gjort lite kalkyler på det här med stubbehandling i slutavverkning. Vi har antagit att alla träd är fria från röta vid 20 års ålder om vi behandlar stubbarna och 10 procent av träden är angripna om vi inte behandlar stubbarna. Med tre procents kalkylränta lönar sig då en stubbehandling helt klart, säger Jan Stenlid.
— Beståndets nuvärde ökar med flera tusen kronor jämfört med ett program där vi bara behandlar gallringarna.
— En kalkyl är naturligtvis bara en kalkyl. Den ger aldrig något entydigt facit, eftersom det finns så mycket osäkerhet i antagandena, understryker Jan Stenlid. Men tror man på skogen, och tror att frisk skog och friskt virke kommer att ha ett värde även i framtiden, så tycker jag definitivt att man skall behandla slutavverkningsstubbarna. Man kan se det som en försäkringspremie. För någon tusenlapp per hektar får man ett skydd mot framtida röta i skogen.
Kanske skall industrin betala?
Jan Stenlid anser att det kanske inte är skogsägaren själv som skall betala premien. Det är ju oftast inte skogsägaren som vill avverka skog under den farliga sommarperioden, utan skogsföretagen som vill hålla igång avverkningarna för att få in färskt virke till industrin. Att lagra virke så att det bibehåller sin färskhet över sommaren kostar flera tiotals kronor per kubikmeter. En stubbehandling bara några kronor.
— Det färska virket har alltså ett mervärde för köparen — men ger extra kostnader för skogsägaren i form av framtida röta i skogen. Då är det väl inte orimligt att industrin betalar för att motverka skadorna i skogen, säger Jan Stenlid, väl medveten om att han sticker ut hakan i en känslig fråga.
Skördare ger nya möjligheter
Att förse alla slutavverkningsskördare med utrustning för stubbehandling är en omfattande affär. Men man kan mycket väl smyga igång, säger Magnus Thor, drivningsexpert på SkogForsk till SKOGEN. De flesta skogsföretag har ju i dag skördare som kan användas både i gallring och slutavverkning. På dessa finns redan utrustning för stubbehandling. Kanske behövs det en lite kraftigare pump, för att täcka hela stubbytan, men det är ingen stor sak.
Carl Henrik Palmér