Låst artikel för våra medlemmar
Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.
Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.
Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa låsta medlemsartiklar?
Då behöver du bli medlem i Föreningen Skogen. Med ett medlemskap förkovrar du dig genom exkursioner och seminarier. Du blir en del av vår gemenskap och får dessutom ta del av dina unika medlemsrabatter och förmåner.
- Medlemskap i Föreningen Skogen (12 månader)
- Tillgång till medlemsartiklar på skogen.se
- Tillgång till Tips & Råd på skogen.se
- Digitala skogsfrukostar och seminarier
- Exkursioner runt om i landet
- Unika förmåner och rabatter
Redan medlem?
Furuvirke utan kvistar är efterfrågat, bland annat till kvalitetsgolv och lister. Det kan vara värt att tänka på för den som har möjlighet och tid att lägga lite extra omsorg på att förädla det egna skogsinnehavet.
Men då måste man göra rätt från början. Det gäller att redan tidigt välja ut de träd som ska vara kvar till slutavverkningen.
Rekommendationen är att sedan stamkvista vid minst två tillfällen. Först när stammen nått sju till nio centimeter i diameter i brösthöjd. Det brukar motsvara en trädhöjd av ungefär sex-åtta meter. Då kapas torra och även gröna kvistar bort upp till en höjd av cirka tre meter.
Den andra kvistningen görs när träden är ungefär nio-tio meter höga och med en stamdiameter på elva till tretton centimeter i brösthöjd. Då bör de flesta stammar kunna kvistas upp till fem meter.
Om träden har blivit grövre lönar det sig knappast att börja med stamkvistning. Då kan jobbet till och med faktiskt göra mer skada än nytta.
Stamkvista heller aldrig högre än att två tredjedelar av det gröna kvistbeståndet upp mot trädkronan blir kvar. Annars kan resultatet bli tillväxtförlust hos trädet.
Själva arbetet är enkelt och kräver inga kostsamma maskininvesteringar. Det finns specialredskap, men en stångmonterad kvistsåg duger gott. Motorsåg ska absolut inte användas.
Kvistarna kapas parallellt med stammen och så nära den som möjligt, men utan att skada kvistkudden. Man ska samtidigt inte kapa för långt ut. Att lämna kvar kviststumpar förstör trädet. Med tiden växer nämligen dessa in i stammen.
Stamkvistning av gröna, levande kvistar bör helst göras på vårvintern innan savningen. Då är risken för svampangrepp som minst. För att skydda den blottlagda ved som uppkommer efter den kapade kvisten tränger kåda ut och täcker sårytan. Under trädets savningstid ökar risken att fläka upp barken nedanför kapstället, då kvisten lättare viker sig innan kapningen har nått igenom. Torra kvistar kan tas bort när som helst under året utan risk för svampangrepp.
I samband med att du har utfört det här arbetet kan det vara en bra idé att notera det stamkvistade beståndet i skogsbruksplanen. En sådan anteckning kan visa sig värdefull när det är dags för träden att avverkas och säljas.
SKOGEN 3/2018