Slitstark pickup klarar terrängen bra

Många arbetspickuper används idag som familjebilar. Men Isuzu har inte riktigt hakat på den trenden, D-Max känns istället ärligt ”heavy duty”. Femsitsiga Crew Cab gör det dock möjligt att välja personbilskomfort. Med två fällbara bakre säten har Extended Cab en mindre kupé. I gengäld blir flakets lastutrymme generöst. Bakdörrar hängda i bakkant ger ruskigt bra tillgång till kupéns bakre delar.

Trygg arbetshäst
En längd på 530 centimeter gör Isuzu D-Max till en rejäl arbetshäst. Bilens höjd ger en sittposition med bra trafikövervakning. Som lastbilstillverkare gör Izusu inte avkall på lastförmågan. 950 kilo på flaket är mäktigt. 3500 kilo på dragkroken är klassledande. 

Isuzu D-Max är också riktigt hyfsad i terrängen. Övergång till fyrhjulsdrift kan ske medan bilen är i rörelse. En frigångshöjd på 25 centimeter är väl godkänt.

Äldre D-Max har inte rankats högt i Euro NCAP:s mätning av säkerhet. Men med utvecklade aktiva och passiva säkerhetssystem som sex krockkuddar och förbättrade krockzoner i dörrarna får den nya modellen ändå fyra av fem stjärnor. 

Klassens bästa komfort? 

Pickupen ger gott om utrymme för benen – både förarens och passagerarnas. Inga onödiga vinklar inkräktar och pedalerna är brett placerade, uppskattat av den som kör med  arbetsskor. Passagerarna i baksätet kan glädjas åt det kanske mest generösa benutrymme bland de pickuper SKOGEN testat. Vid långkörning känns stolsitsarna tyvärr något korta. Ljudnivån i kupén är samtalsvänlig även vid högre farter. 

Förarmiljön är väl utformad. Reglagen sitter där de förväntas och mätartavlorna är stora och lättlästa. Reglagen för mediasystemet och klimatanläggningen finns i var sin logisk avdelning. Fyrhjulsdriften samt låg- och högväxel manövreras enkelt med ett föredömligt tydligt reglage placerat i kon-  solen mellan framstolarna. Ett minus är färddatorns display som kunde ha varit större. Vissa symboler, som till exempel halkvarningen, blir plottriga.

Interiören är sparsmakad och underlättar städning. Samtliga säten i vår testbil har klädsel av oömt skinnmaterial, och inläggsmattorna är av gummi. 

Turbodieseln räcker inte för tyngsta släpen

I förhållande till bilens tjänstevikt på runt två ton känns D-Max turbodiesel på 120 kW (163 hk) riktigt pigg. Men motorn räcker inte för de tyngsta släpen. Med tanke på att bilen får dra hela 3,5 ton hade en sexcylindrig motor varit önskvärd. 

Det finns två växellådsalternativ. Sexväxlad manuell eller femväxlad automat som i det exemplar vi provade. För den som ofta drar tunga släp är den manuella lådan bäst. 

Drar sensationellt lite bränsle

Enligt Isuzu drar en manuellt växlad D-Max 0,65 liter per mil vid landsvägskörning och automatversionen förbrukar 0,73 liter per mil. 

Det exemplar med automatlåda vi provade hade en snittförbrukning som ibland understeg 0,70 liter per mil! För en stor bil i vinterväglag med låga temperaturer, vinterdäck och många elförbrukare inkopplade är det sensationellt låga siffror! 

De låga utsläppsnivåerna påverkar driftskostnaden positivt, eftersom D–Max har klassledande lägst fordonsskatt.

Kräver last i motlut

D-Max kräver last. Med tomt flak behövde den normalt tvåhjulsdrivna D-Max fyrhjulsdrift för över huvud taget kunna starta i motlut på vinterväglag. 

Frikoppling av alla fyra hjulen från automatlådan var en uppskattad finess som tyvärr tagits bort på nya D-Max. Funktionen gjorde att bilen smidigt kunde transporteras med dolly bakom ett skogsmaskinsekipage.

I kallt väder har motorn en orimligt lång uppvärmningstid. Efter en dryg mils landsvägskörning ger tempmätaren inte utslag. Kupévärmen blir inledningsvis därefter. 

Test: Per Ericsson och Amanda Åström

SKOGEN 3/2014