Skona marken – använd markskonare!

Regnet öser ner. Väglaget är besvärligt. Entreprenören Alf Andersson och kompanjonen Thomas Marklund verkar trots allt nöjda. Nu blir det perfekta förhållanden att demonstrera de nybyggda träbroarna som de kallar för ”Markskonaren Alf”.

Tolv broar
Slutavverkningen ligger strax väster om Rådom i Värmland. Så fort man lämnar vändplanen börjar problemen. Det är svårt att gå i den vattendränkta terrängen. Hjulspåren visar att det är tufft att ta sig fram även på högre partier. Katastrofen börjar när bärigheten försämras.
— Här är det omöjligt att passera utan att köra sönder hela området. Risken är stor att man fastnar och tvingas skaffa bärgare för att komma loss, säger Alf och går ner mot myrkanten.

I svackan rinner en liten bäck. Tolv träbroar är utlagda där det är som blötast. Alf och Thomas har konstruerat flyttbara träbroar för att ta sig fram och för att komma åt virke som annars vore omöjligt att nå.
— Vi kan köra rakt över en myr om det behövs. Dessutom kommer vi över ofrysta våtmarker och surdrog som annars kan hindra oss från att avverka. Våra markskonare är både en miljösatsning och ett sätt att rädda virke åt skogsägarna, säger Alf.

De specialbyggda träbroarna är 4,6 meter långa och tillverkade av gran, 5×5 tum. De hålls samman av en gängstång och väger cirka 250 kilo. De förlängs med varandra med ett fingerskarvsystem för att inte glida i sidled. Priset är inte helt fastställt men beräknas ligga på 1700-1800 kronor styck. Tillverkning kommer inledningsvis att ske i Värmland.

Klarar tyngden
Alf startar den fullastade skotaren och kör ut på ramperna. Broarna trycks ner i leran och vattnet med ett sörplande ljud. Ekipaget rullar säkert framåt medan markskadorna hålls tillbaka.

Vid normalt slitage klarar en bro upp till 10 000 kubikmeter virke innan den är förbrukad. Markägaren kan även välja att behålla broarna i terrängen för att lättare komma fram vid exempelvis plantering och markberedning.
— Det går snabbt att lägga ut och flytta broarna, både med skördaren och skotaren. Med det här systemet slipper vi lägga ut en massa ris och virke i spåren för att komma fram. Dessutom kommer vi upp över vattnet och kan undvika att dämma.

För att visa markskonarnas effekt körs ett lass vid sidan om. Skotaren sjunker betänkligt och det är knappt att Alf klarar av att få upp maskinen på fast mark igen. Dessutom hade sannolikt bäcken spolierats om både skördare och skotare hade passerat ett flertal gånger.

Personal från Skogsvårdsstyrelsen i Torsby har varit ute och tittat. De är mycket positiva till brosystemet. Ekolog Börje Pettersson, Stora, har också varit på plats:
— Ett mycket intressant koncept. Praktiskt ser det ut att fungera även om vi inte gjort någon totalutvärdering av markskonarna. Broarna borde vara ett utmärkt komplement, speciellt vid känsliga vattendrag. Ett plus är att idéen kommer från en entreprenör som direkt omsatt det hela till praktisk drift. En jordnära lösning eller mer bokstavligt en vattennära lösning som kan få betydelse för vårt skogsbruk!

Praktikfall
SKOGEN åker med för att studera några andra avverkningar i trakten. På en privatmark har det körts ut drygt 500 kubikmeter över en känslig våtmark. Tack vare broarna har skadorna blivit mycket begränsade. Bäcken porlar ostört vidare även efter avslutad virkestransport.

Från ett annat hygge, på en sluttning och i anslutning till en bäck, har det körts ut närmare tusen kubikmeter. Även här har markskonarna gjort stor nytta. Vattenflödet är oförändrat och spårdjupen minimala.
— Vi har också använt en tvärlagd träbro vid vägkanten. På så sätt kan vi passera många gånger utan att vägrenen och diket skadas. Utan skonare måste man ofta åka tillbaka och reparera vägbanan, konstaterar Alf som är övertygande om att markskonaren ”Alf” är en bärande konstruktion — både bokstavligt och bildlikt.

— Träbroarna bidrar dessutom till lägre bränsleförbrukning och minskar slitaget på maskinerna. Varje maskinlag behöver ha 8-12 skonare för att komma fram och minska markskadorna.

Lars Davner