Låst artikel för våra medlemmar
Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.
Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.
Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa låsta medlemsartiklar?
Då behöver du bli medlem i Föreningen Skogen. Med ett medlemskap förkovrar du dig genom exkursioner och seminarier. Du blir en del av vår gemenskap och får dessutom ta del av dina unika medlemsrabatter och förmåner.
- Medlemskap i Föreningen Skogen (12 månader)
- Tillgång till medlemsartiklar på skogen.se
- Tillgång till Tips & Råd på skogen.se
- Digitala skogsfrukostar och seminarier
- Exkursioner runt om i landet
- Unika förmåner och rabatter
Redan medlem?
Högstubbar av sälg skjuter skott utom räckhåll för älgen.
Foto: Tomas Rydkvist
Tomas Rydkvist är naturvårdsspecialist på SCA Skog i Medelpad. Han pratar gärna om vikten av bränder för en levande skog med stor mångfald.
– Så gott som alla arter i skogen är anpassade till återkommande bränder. Det gör att dagens skogstyp och artsammansättning är helt annorlunda än vad den borde vara. Utan bränderna tätnar skogen och många arter minskar fruktansvärt snabbt. Både i brukade och skyddade områden behövs störningar som liknar bränderna och gynnar ljus- och värmeälskande arter, säger han.
SCA arbetar på två olika sätt med naturvårdsbränning.
– För att likna en naturlig skogsbrand bränner vi en del skogar som de är, utan att ta ut virket först. I andra skogar tar vi ut en del virke först för att skapa en glesare skog som vi därefter bränner. Glesa skogar torkar upp fortare och har en bättre vindgenomströmning som underlättar bränning, berättar Tomas Rydkvist.
Bolaget gör även många andra, riktade naturvårdsåtgärder, förutom naturvårdsbränningarna. En metod att gynna vissa arter är att instruera skördarföraren att rotrycka klen underväxt vid slutavverkning.
– Då drar vi med oss rotfilt och humus och får en bar mineraljordsfläck som bland annat sälgen och aspens frön kan gro i.
En del insatser är inriktade på att gynna en specifik art. Tomas Rydkvist nämner några exempel:
– I fjol lade vi ner cirka 60 stockar i en å för att gynna timmerskapania, en speciell och ovanlig mossa som är beroende av död ved i vattendrag. Vi har inokulerat svamp i träd och även skadat träd. Vi samarbetar med olika myndigheter för att gynna vissa arter. Härom året brände vi för mosippa på en skjutbana i Härjedalen. Året därpå blommade massor av sippor.
Även djurarter ska gynnas. Till exempel går snokens naturliga nordgräns genom SCA:s mångfaldsområde i södra Sundsvall, berättar Tomas Rydkvist.
– Hur gynnar man snok? Lösningen blev tre snokkomposter för dem att lägga ägg i. Vi körde 30 kubikmeter bark från industrin till varje kompost. Det ska bli spännande att se om det kläcks några ägg till våren!
Det är enligt Tomas Rydkvist viktigt att man inte alltid gör på samma sätt. Skötseln måste hela tiden anpassas efter vad man vill åstadkomma och till olika arter, habitat och biotoper.
– Det krävs kunskap om det man vill gynna så att man gör rätt. Man satsar ju tid, energi och pengar, man vill att åtgärden ska bli så bra som möjligt, avslutar Tomas Rydkvist.
SKOGEN 5/2016