Sju vägar att köra på grannens mark

— De här frågorna har alltid en lösning. En skogsägare kan aldrig hindras från att bruka sin skog, understryker Daniel Eggertz. Men det kan vara knepigt och ta lång tid att i vissa fall hitta en lösning.

Det gäller alltså att vara ute i god tid, långt innan avverkningen. Både att utnyttja skogsbilvägar och att genomföra rena terrängtransporter kan kräva undersökningar om vilka rättigheter som gäller. Rätten till transporter och avlägg finns nästan alltid dokumenterad i någon form. Vanligast är att den finns skriftligt, men även muntliga rättigheter gäller i många fall. Och finns inte rätten måste den skapas tvångsvis. Det finns i princip sex vägar att använda sig av för att nå sina skiften.

• I regel finns det en samfälld väg fram till varje skogsskifte. Den kan vara av äldre datum eller en modernare så kallad gemensamhetsanläggning.
• Lantmäteriservitut har funnits sedan urminnes tider. Är vägen yngre än från 1971 ska lantmäteriservitutet finnas dokumenterad i fastighetsregistret, vilket äldre vägservitut normalt inte gör. Det är enkelt att ringa lantmäteriet och fråga. Den servicen har de skyldighet att bistå med.
• Avtalsservitut är ett avtal mellan fastighetsägare som någon gång kommit överens. Det kan skrivas in hos inskrivningsmyndigheten och därmed bli tydligt. Även utan inskrivning har ett avtalsservitut laglig verkan.
• Längre tillbaka i tiden kan det finnas muntliga servitut. Om fastighetsägare har tillåtit överfart eller om vägen historiskt har använts upprepade gånger kan man säga att det finns ett bevis för ett gammalt muntligt servitut. Det bör inte vara svårt att visa och få intygat av omgivningen.
• En ytterligare variant är att det finns en allmän färdsel- och transporträtt. Då allmänningsskogarna skiftades ut på 1840-talet och framåt och blev enskilda försvann de gemensamma vägarna. I skifteskartorna skrevs då rättigheten in att ”taga väg” och köra ut virke för att alla skulle kunna nyttja sina marker. Färdselrätten kan ses som dåtidens servitut.
• Även tillbaka till 1700-talet finns gamla vägdokument som kan ha visst värde än i dag.

— Trots att de här rättigheterna om ”äldre servitut” finns så innebär det tyvärr inte att bekymren är lösta. De skogsägare som äger marken eller vägarna som ska korsas kan kräva ersättning för skador. Framför allt när det handlar om terrängtransporter. De är skador som kan vara svåra att värdera, säger Daniel Eggertz.
Han ger några exempel. Om en gammal väg på några meters bredd för häst och släde nu ska bära en skotare på 4,5 meters bredd, vad händer då? Det kan naturligtvis bli diskussion och dispyt. Det finns ett prejudikat i högsta domstolen. En person i Övermora blev stämd för att ha breddat en gammal färdselväg. Han frikändes i Högsta Domstolen med motiveringen att man måste tåla att samhällsutvecklingen skapat nya förutsättningar; i det här fallet bredare fordon. Däremot måste eventuella skador på marken ersättas.

Hur stor kan då ersättningen bli för att utnyttja annans vägar? En riktpunkt verkar vara 5 kronor per km och fub. Ett skotarlass på 10 fub och som ska köra 600 meter ska ersättas med cirka 50 kronor. Vid över 1 km kostar det 100 kronor. Det gäller även för timmerbilen till avlägget. Avlägget brukar ingå i det priset.

• Det finns även ett sjunde sätt att lösa tranportfrågan, om man inte kan komma överens om rätten att taga väg eller om priset. Det är att tvångsvis tillskapa en väg med hjälp av lagen och lantmäteriet. Man måste då vända sig till Lantmäteriverket som stakar ut en väg. Rätten att kunna bruka sina olika skiften finns fastslaget i jordabalken och är reglerat i lag.

— Det sorgeliga i sammanhanget är att det kan ta upp till ett år och kan bli mycket dyrt. Man måste alltså vara ute i god tid inför en avverkning, påpekar Daniel Eggertz.
En ny väg kan dessutom bli dyr. Lantmäteriet tar betalt per timme för förrättningen och markägaren ska ha ersättning för intrång. Ersättningen ska gälla för själva vägens mark och för en eventuell värdesänkning av fastigheten och dessutom en rimlig del av den värdeökning som den nya vägen innebär för väginnehavarens fastighet.

Text och foto: Lars Åkerman