Samäg vägen utan osämja

Vägsamfällighet
Ofta bygger man en skogsbilväg tillsammans med markgrannarna. Frågor runt vägens reg-ler, skötsel och finansiering kan lätt bli en källa till ovänskap. Ta därför upp saken i god tid så att ni förebygger kommande problem.
En skogsbilväg som byggts gemensamt av flera markägare ägs som en samfällighet där storleken på andelarna, andelstalet, vanligen bestäms vid bildandet. Om inte markägarna kan enas i andelsfrågan ska lantmäteriet hålla sammanträde med delägarna för att avgöra frågan. Ägarna har sedan ett solidarisk ekonomiskt ansvar för skogsbilvägen.
Samfälligheter regleras i särskilda lagar och förvaltas antingen direkt av delägarna, delägarförvaltning, eller som en förening, föreningsförvaltning. Den stora skillnaden mellan delägarförvaltning och föreningsförvaltning är att den sistnämnda är juridisk person med allt vad det innebär av rättigheter och skyldigheter.

Sätt upp regler
Skogsbilvägarna är till stor nytta för allmänheten. Jakt, fiske, friluftsliv och bärplockning är viktiga ingredienser i livet på landsbygd. Enskilda markägare brukar inte ha något emot att vägen används så länge det inte drar med sig kostnader. Många vill nyttja vägen men få tänker på att det är privatpersoner som står för underhållet.
Oftast är det oklara regler kring vägarna som skapar osämjan. Vem ska betala? Och hur mycket? Vissa samfälligheter anser till exempel att en viss kostnad för vägunderhåll ska vägas in i jaktarrendet. Ett stort älgjaktlag med kanske tunga fyrhjulsdrivna bilar som körs under regniga höstmånader kan snabbt  ge påtagliga vägskador. Samtidigt är det inte någon självklarhet att vägen får användas av jaktlagen även om det ofta uppfattas som så.
Även den kommersiella bärplockningen och skotertrafiken tycks på många platser skapa vägproblem. Särskilt norröver. Det har till exempel handlat om överlastade bussar som fått bärgas från vattendränkta skogsbilvägar och snöskotrar som trampat vägarna så hårt att det blivit dyrt att ploga dem på våren.

Delägarförvaltning
Den här förvaltningstypen passar en skogsbilväg med få delägare och som egentligen inte har något behov av förvaltningsåtgärder. Vid delägarförvaltning beslutar delägarna gemensamt och för att kunna fatta beslut skall delägarna vara eniga. Kan man inte komma överens i en fråga ska lantmäterimyndigheten träda in och ordna ett möte där frågan avgörs. Då gäller vanligtvis en person en röst.

Föreningsförvaltning
Vid föreningsförvaltning bildas en samfällighetsförening med styrelse och stadgar. Den ska registreras hos lantmäteriet och blir då en juridisk person.
Viktigt är att utse en ansvarig som kan ta tag i skador som kan uppstå. Annars är det lätt att alla litar på alla och inget blir gjort.
En fastighetsägare som har andel i vägen blir obligatoriskt medlem i samfällighetsföre-ningen när den är bildad. Medlemmar har sedan rätt att delta i föreningens angelägenheter som beslutas på en föreningsstämma.
Det är en fördel med en föreningsförvaltad väg om det är många delägare eller många delägare med olika intressen inblandade, till exempel kan vägen omfatta fritidshusägare, permanentboende utan skog och skogsägare med behov av virkestranporter. En förening är också en bra lösning om vägen används året runt, eftersom det då kan bli fråga om samhälleliga bidrag till drift och underhåll. Kan man inte komma överens om att bilda en samfällighetsförening blir vägen automatiskt delägarförvaltad.

Andelstal
Vägföreningen behöver inte betala skatt för sina inkomster. Kostnader, intäkter och moms (utgående och ingående) som uppkommer fördelas efter det andelstal man har i vägen. Ett slags ”poängsättning” där man utgår ifrån den verksamhet som finns på fastigheten. Bäst är att varje delägare får ekonomiska uppgifter samt en balans- och resultaträkning efter    årsskiftet. Beloppen tas upp i den egna bokföringen, samt i deklaration och momsredovisning.

Skatter
Skattemässigt är en tillfällig skogsväg direkt avdragsgill om den alltså inte har långsiktigt värde. Det kan till exempel handla om en vinterväg. Vägar av mer permanent natur ska tas upp i en värdeminskningsplan och skrivs därefter av med 10 procent per år enligt reglerna för markanläggning.
Vidare har en skogsägare alltid rätt att dra av den ingående momsen på de kostnader (både nybyggnad och underhåll) som är förknippade med en skogsbilväg, oavsett om den är av tillfällig eller permanent natur, enligt Skatteverket.

Bom
Den eller de som äger sin väg och har bekostat den med egna medel utan bidrag från samhället kan sätta upp en bom som hindrar motorfordon att slita på vägen. Om markägaren bestämmer sig för en bom över vägen bör den kompletteras med vägmärke för tydlighetens skull. Även en hemmagjord skylt måste respekteras.
Många markägare i norr drar sig för detta eftersom vägbommar kan bli rena dödsfällan för en snabb snöskoterförare. Ett annat skäl är att man kan bli utpekad som allmänt små-djävlig. Inget kul.
Vill man inte ha trafik på vägen räcker det att skylta på ett tydligt sätt. Det ska respekteras. Även här gäller att vägen inte ska vara bidragsfinasierad. Dock kan man inte förbjuda någon att gå, cykla eller rida på vägen – såvida inte vägen skadas.

Källor: Skatteverket, Naturvårdsverket, Wikipedia

SKOGEN 4/2013