Så sköter du dina diken rätt

Under drygt trettio år från ­början av 1900-talet dikades ­stora arealer skogsmark i landet. Bland annat ansågs det ge ökade förutsättningar för skogsproduktion, fördelaktigare klimat – och mindre mygg och knott. Dikningarna genomfördes ofta i statlig regi och särskilt under första världskriget och tidiga trettiotalets depression i form av arbetsmarknadsåtgärder.

Du får aldrig gräva djupare än det gamla dikets botten, påpekar Per-Olof Ringnér.

Resultaten varierade. Stora arealer med nedsatt skogsproduktion omfördes till skogsmark med hög produktionsförmåga. Andra marker med höga naturvärden spolierades fullständigt. Sedan 1986 är så kallad markavvattning – vilket innefattar skogsdikning – hårt reglerad, främst genom miljöbalkens elfte kapitel.
På många ställen är de mest högproduktiva skogsmarkerna belägna på äldre dikningsmarker och där kan det vara befogat att underhålla dikena. Det har ofta blivit eftersatt på grund av kunskapsbrist och osäkerhet om vad man får göra, men enligt Per-Olov Ringnér på Skogsstyrelsen finns det ett växande intresse, främst för att underhålla de äldre skogsdikena.

Han förklarar att det huvudsakligen handlar om tre typer av åtgärder; dikesrensning, skyddsdikning och markavvattning.
– Dikesrensning, alltså återställning av befintliga skogsdiken, är den som tilldrar sig störst intresse i dag. Med tiden både växer och slammar öppna skogsdiken igen. Det gör att funktionen försämras och de omgivande markerna försumpas. Då behöver diket rensas till det ursprungliga djupet. I många fall finns till och med en skyldighet att underhålla skogsdiken, säger Per-Olov Ringnér.
För detta krävs inga särskilda tillstånd, annat än om diket inte har rensats på väldigt många år. Då kan ett så kallat ”nytt naturtillstånd” ha inträtt. Om ett sådant dike ska rensas kan det betraktas som en ny markavvattning och kräva tillstånd.

Om det äldre diket ingår i ett större system av diken omfattas det oftast av en förrättning. Till den finns akt. Av handlingarna i den framgår dikets ursprungliga djup och läge. Vid rensningen ska dikets botten läggas på samma nivå. Om diket görs djupare räknas det som markavvattning.
För att fastställa rätt nivåer anlades så kallade fixpunkter som ofta framgår av dikningskartor som bifogades akterna. När flera fastigheter berördes
av dikningen utsågs en av fastig­hets­ägarna till aktförvaltare, men originalakterna kan även finnas hos lantmäteri, läns­styrelse eller landsarkiv.
Skyddsdikning är en enklare form av tillfällig dikning som görs före nyplantering av produktiv skogsmark. Efter en avverkning kan låglänta partier av ett hygge bli försumpade och för att förhindra att grundvattennivån höjs kan man behöva ta upp ett antal mindre diken. Skyddsdikning måste anmälas till Skogsstyrelsen i förväg.
– Skyddsdikningen sänker inte den nivå grundvattenytan hade före avverkningen. Efter att skyddsdiket fyllt sin funktion ska det växa igen, säger Per-Olov Ringnér.

Markavvattning innebär, enligt miljöbalken, åtgärder som utförs för att avvattna mark eller som utförs för att sänka eller tappa ur ett vattenområde eller för att skydda mot vatten.
Markavvattning är tillståndspliktig i hela Sverige. Det omfattar även ny skogsdikning eller förändringar av befintliga skogsdiken, till exempel ökat djup. Länsstyrelserna är de enda som gör tillståndsprövningar.

I stora delar av landet råder dock förbud mot markavvattning. Här måste man söka dispens hos Länsstyrelsen.
– Ett viktigt krav för att över huvud taget kunna få tillstånd för markavvattning är att nyttan med åtgärden överstiger kost­naderna. Men när länsstyrelsen beräknar det väger man även in naturvärden samt eventuella skador och olägenheter, säger Per-Olov Ringnér.

TIPS: tänk efter före
Per-Olov Ringnér tipsar om några viktiga punkter att tänka på inför ett ­dikningsföretag.
1. Rådighet. Har jag rätten att göra den här åtgärden?
2. Nytta. Överstiger nyttan kostnaden och eventuella skador?
3. Hänsyn. Står mina planer i konflikt med natur-, kulturmiljö- eller sociala hänsyn?
4. Grannar. Berör dikningsföretaget flera fastigheter?
5. Tillåtlighet. Krävs tillstånd eller anmälan inför verkställelse?
6. Utförande. Vem gör arbetet och hur?
7. Syn. Anläggningen måste godkännas när den är färdig?

SKOGEN 3/2016