Så drar du nytta av laserdata

– Trädhöjdskartan är ett lyft för skogsbruksplanläggaren när beståndsavgränsningen ska göras, säger Svante Larsson.
[Klicka för större bild]

Med hjälp av Skogliga grunddata – Gallring kan du lättare hitta potentiella gallringsområden. Kartan kan även användas som underlag i dialog med myndigheter och virkesköpare.
[Klicka för större bild]

Volymskartan underlättar vid skogsägarens planering och virkesköparens dialog med skogsägaren samt effektiviserar för skogsbruksplanläggaren. Mörkgrönt innebär högre virkesvolym. I varje pixel finns ett volymsvärde. 
[Klicka för större bild]

Markfuktighetskartan är ett planeringsverktyg som gör det lättare att undvika körskador. Enligt Skogforsk stämmer data till 70 procent med de verkliga förhållandena.
[Klicka för större bild]

Sedan 2009 utför Lantmäteriet laserskanningar som förutom geografiska data ger mycket användbar information om Sveriges skogar. Skogsstyrelsen fick för några år sedan regeringens uppdrag att använda modellen för att förbättra de skogliga skattningarna för hela landet.

– Vi får en otrolig kva­litetshöjning genom att nyttja laserdata i skogs­bruket, säger Svante Larsson som är projektledare
på Skogsstyrelsen.
Någon liknande skogs­inventering har inte gjorts på över 20 år. De sista områdena längs fjällkanten skannades nu i mars.
– De nya kartorna är dessutom mer heltäckande och framtagna med en helt ny teknik.

Data från laserskanningarna ligger till grund för en rad olika tjänster, planeringsverktyg eller kartor som kallas Skogliga grunddata och finns för alla tillgängliga via Skogsstyrelsens webbplats. De är rikstäckande och nya lanseras löpande.
Ett exempel på verktyg är Markfuktighetskartan som bland annat gör det lättare att undvika körskador. Enligt Skogforsk stämmer data till 70 procent med de verkliga förhållandena.
– Den har revolutionerat planeringen för skogsföretagen när det gäller att undvika körskador, säger Svante Larsson.
Men det är många fler än dem som kan utnyttja tjänsterna. Enligt Skogsstyrelsen kan såväl myndigheter och skogsägare som skogliga rådgivare, skogsbruksplanläggare och konsulter som utvecklar nya tjänster ha stor nytta av rikstäckande skogliga data.
– Den största nyttan ser skogsägare i ­planeringen av den egna fastigheten. Laser­skanning minskar andelen jobb i fält och den som är kunnig kan använda data för sin egen skogsbruksplanering. Både privata skogs­ägare och de som arbetar yrkesmässigt kan ladda ner skogliga grunddata och uppdatera en digital skogsbruksplan, säger Svante Larsson.
Laserdata är kvalitetsmässigt i nivå med vanlig skogsinventering, kanske till och med något bättre, men att tjänsterna helt kommer att ersätta traditionell skogsplanering ser Svante Larsson ingen risk för.
– Till viss del kan kartorna ersätta traditionell skogsbruksplanering, men det kommer alltid att behövas folk nere på marken. Fornminnen och naturvärden som inte syns måste du alltid ut och kontrollera, snitsla och avgränsa.

En annan av karttjänsterna är volymskartan som enligt Svante Larsson kan vara till hjälp för många.
– Jag kan rita in ett område och systemet räknar ut hur stor volym som står där och hur drivningsförhållandena ser ut och sedan göra en rapport på området som visar areal, totalvolym och total biomassa. Det finns virkesköpande organisationer som använder det här i dag.
Han tillägger att man dock bör vara medveten om att de kan ha gått en tid sedan data samlades in.
Alla kartor går att ladda ned till en läs­platta via tjänsten Kartor mobilt som ­publicerades nyligen.
– Det är en otroligt uppskattad tjänst. Man ser hela tiden var man är på kartan via läsplattans gps. Man kan ta foton, göra noteringar och märka ut sina älgpass eller hjortronställen.

Några som var tidigt ute med att använda den nya tekniken är Bergvik skog. Redan 2007 startade man de första pilotprojekten med laserskattningar av de egna markerna. På ett seminarium om laserskanning på Kungliga skogs- och lantbruksakademien (KSLA) nyligen berättade Lars Sängstuvall, jägmästare på Bergvik skog, att bolaget har sett en rad nyttoeffekter av skanningen. Bland annat har det rejält minskat sina inventeringskostnader, minskat körskadorna och ökat träffsäkerheten i åtgärdsplaneringen.

Vissa har ifrågasatt karttjänsterna inom Skogliga grunddata för att de eventuellt skulle kunna vara integritetskränkande. Myndigheten har utrett frågan.
– Vi har jobbat enligt personuppgiftslagen och kommit fram till att det är okej om vi inte visar några fastighetsgränser, säger han. Genom att logga in via Mina sidor på Skogsstyrelsens hemsida kan man däremot se de egna fastighetsgränserna.
Svante Larsson upplever att skogsägarna varit positiva till ”Skogliga grunddata”.
– Jag har träffat många skogsägare under fjolåret, ingen har ifrågasatt de här karttjänsterna. De vill ha uppdaterade data, kunna se fastighetsgränser och tillgång till nedladdningsbara kartor.
Hittills har 38 000 personer använt tjänsterna, men mörker­talet är stort eftersom data helt fritt kan läggas över i skogsföretagens egna karttjänster.

I april lämnar Skogsstyrelsen en slutrapport till regeringen om uppdraget.
– Man har aldrig gjort någon sådan här skogsinventering tidigare och en slutsats är att det går att göra en fungerande nationell skogsinventering med laserdata.
I årets regleringsbrev fick Skogsstyrelsen fortsatt uppdrag att underhålla de skogliga grunddata i samverkan med skogliga intressenter, men hur det ska ske är ännu inte klart i detalj.
– Jag hoppas att det här ska falla plats inom de närmaste månaderna för då kommer användning och utveckling att ta fart på allvar, säger Svante Larsson.

Fakta
Karttjänsterna Skogliga grunddata finns på Skogsstyrelsens sajt (goo.gl/CzSv6x) och visar data om:
• Volym
• Grundyta
• Biomassa
• Medelhöjd
• Grundytevägd medeldiameter
• Terrängskuggning och lutning
• Markfuktighet
• Trädhöjd

Informationen kommer från Lantmäteriets nationella laserskanning 2009-2016 och Riksskogstaxeringen. Projektet Skogliga skattningar från laserdata är ett regeringsuppdrag som utförts av Skogsstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet.

Källa: Skogsstyrelsen

Bilder: Skogsstyrelsen/SLU

SKOGEN 4/2016