Reservat på gång – 20 råd

1. Ta dig an förslaget till reservat med en gång. Många markägare lägger det med viss ovilja på hyllan, men det är bättre att börja diskutera en eventuell affär och pris i tid.

2. Fundera igenom om detaljerna i förslaget till reservat kan anpassas bättre till dina behov. Kan man göra ändringar som gäller jakten eller möjligheten att bruka vissa områden även i framtiden?

3. Gränserna, är de väl genomtänkta? Lämna synpunkter tidigt. Om dina synpunkter kommer in sent är gränsdragningen svårare att ändra.

4. Anlita ett ombud om du är osäker på hur du ser på värderingen. Staten måste inte stå för ombudskostnaderna men Naturvårdsverket brukar betala upp till 10 000—15 000 kronor för ombudet. Det måste dock godkännas i förväg av statens förhandlare. De som inte anlitar ombud brukar antingen vara nöjda med budet eller vilja få ut mer och tror sig lyckas bättre än ombudet.

5. Virkesprislistan i värderingen: är det den som generellt används i området? Även premierna bör vara inräknade i en avkastningsvärdering. Liksom andra påslag som kan anses normala vid ett virkesköp. De brukar påverka normalpriset på fastigheten. Genomslaget på marknadsvärdet brukar dock vara mindre än själva premien.

6. Vilken värderingsmetod har använts? Kan flera metoder jämföras? Om det finns ett jämförbart ortsprismaterial bör tyngden i värderingen ligga där.

7. Utgångsbudet från Naturvårdsverket brukar vara priset enligt den fristående värderingen. Om underlagen stämmer blir detta ofta slutpris. Men om andra omständigheter kommer fram kan den slutliga ersättningen avvika från ursprungsvärderingen.

8. Nya sätt att tjäna pengar på marken är något som markägaren ibland tar upp i prisförhandlingen. Lagen säger dock att markägaren bara ska ha ersättning för redan pågående markanvändning.

9. Markägarens personliga avkastningsvärde kan höjas av många faktorer. Den som är återhållsam med naturvårdshänsyn kan ju tjäna lite mer på sin fastighet, liksom den som är skicklig på att ta ut specialsortiment. Likaså är fastighetens ekonomiska värde högre för den som värderar sin timkostnad i skogsvården till noll. Men det påverkar inte värderingen. Den ska enligt lagen bara påverkas av sådant som normalt får genomslag på fastighetspriset.

10. Höjningar i virkesprislistan efter värderingen kan påverka fastighetens normalpris. Men bara när höjningen har fått ett brett genomslag på fastighetspriserna. Det kan dröja en tid och sker inte alltid fullt ut.

11. Om stora delar av fastigheten berörs kan man ha rätt att få hela fastigheten inlöst. I övriga fall ger lagen formellt bara rätt till intrångsersättning.

12. Förhalning brukar inte leda till högre pris. Stiger ombudskostnaden över gränsvärdet är det inte heller säkert att Naturvårdsverket är berett att betala hela ombudskostnaden.

13. Risken för tvångsinlösen är ganska liten om man vägrar förhandla. ”Staten vill inte att markägarna ska bli argare än nödvändigt” kommenterar Niklas Lundberg.

14. Om man vägrar att acceptera ett reservat kan beslutet så småningom tas ändå. Om man inte kommit överens inom ett år efter beslutet blir det markägarens sak att föra talan mot staten, men det förloppet är ovanligt. Sakägaren får då stämma staten i Miljödomstolen. Stämningsansökan måste lämnas in inom ett år efter att reservatsbeslutet vunnit laga kraft, i annat fall förlorar markägaren rätten till ersättning. Vid stämningsärenden betalar Naturvårdsverket den ersättning Miljödomstolen tilldömer sakägaren, medan rättegångskostnaderna betalas av Kammar-kollegiet.

15. Värderingen blir en allmän handling som vem som helst kan begära en kopia av. Under prisförhandlingarna vill markägare ibland se hur intrånget hos grannen värderas, men Naturvårdsverket brukar belägga värderingen med sekretess, som arbetshandling, så länge förhandlingen pågår. När alla fastigheter i ett reservat är klara brukar man häva sekretessen.

16. En egen värdering kan markägaren naturligtvis själv bekosta. Men det är den av länsstyrelsen beställda värderingen som utgör statens grund i den kommande förhandlingen.

17. Mindre intrång måste markägaren tåla utan ersättning. Det kan gälla antingen små ytor eller små intrång, som förbud mot att köra ut virke över en myr. Om staten tar över ägandet får man i princip alltid en viss ersättning, även för mark som egentligen bara har skogsvårdskostnader inom överskådlig tid.

18. Ersättningsmark är inget som staten har skyldighet att erbjuda. Men Naturvårdsverket och länsstyrelsen ska se positivt på möjligheten att åtminstone försöka anskaffa och erbjuda markägaren annan mark som ersättning.

19. Avtal undertecknas för statens del av länsstyrelsen om det gäller intrångsersättning. Förbehåll lämnas då att det ska godkännas av Naturvårdsverket. Avtal om köp undertecknas av Naturvårdsverket. När en kommun bildar naturreservat tecknas avtal om intrångsersättning eller köp av mark av kommunen.

20. Utbetalningen för intrångsersättningar kan ordnas före beslutet om att bilda naturreservatet. Betalningen sker när Naturvårdsverket godkänt överenskommelsen mellan länsstyrelsen och markägaren. Vid köp betalas normalt köpeskillingen på tillträdesdagen.

Läs mer: 25 vanliga frågor och svar finns på Naturvårdsverkets hemsida.

Text: Bengt Ek

Ur SKOGEN 9/04