Proppat dike ger billig våtmark – och som bonus skapas ett rikare fågelliv

Skogens våtmarker minskar. Myrmark har dikats ut och sjöar sänkts för att ge mer jordbruksmark. Sumpskogarna som finns i zonen mellan skog och våtmark har blivit en bristvara. Det gäller i synnerhet lövsumpskogarna.
För att återskapa våtmarker startade Sveaskog, Våtmarksfonden och Sveriges orntologiska förening år 2005 ”Projekt 100 våtmarker”. Arbetet skulle vara slutfört 2010. Tidsplanen höll.

En av dessa hundra våtmarker hos Sveaskog är Fågelvinmyren norr om Malå. När man dikade ut i början av 1900-talet hade detta troligtvis två syften; att få mer och bättre skog samt slåtter till boskapen. Nu är ambitionen att återskapa de vattenspeglar som funnits där tidigare.
–Med hjälp av tio mindre dammar kunde vi påverka närmare 40 hektar mark, säger Steve Johansson, skogsvårdsassistent på Svea-skog. Arbetet krävde frusen mark och gjordes på vintern med en grävare. Trots att det krävdes en hel del ploginsatser och vinterväg stannade kostnaden runt 50 000 kronor. En klart beskedlig summa. Till detta ska läggas lite extrautgifter, som att vi till exempel varit tvungna att reparera två dammar.
–Till dags dato ser det hela riktigt bra ut även om vi ännu inte utvärderat projektet.

När skogen besökte myren fanns där en stor mängd vadare, därav ett anmärkningsvärt stort antal häckande grönbenor. Det är ingen som helst tvekan om att fågellivet har reagerat snabbt på denna förhållandevis billiga naturvårdsinsats. Redan första sommaren kom fåglarna.
Med goda exempel höjer Sveaskog samtidigt intresset för en bättre vattenvård i skogsbruket menar Per Petersson, naturvårdsplanerare på det statliga bolaget. Han ger exempel på hur man gått till väga och vad man kommit fram till i projektet:
–En slutsats är att det är effektivt och billigt med en sådan enkel åtgärd som att proppa igen ett dike. I princip skulle det kunna ligga med som förstärkt naturvårdsåtgärd i dagligt skogsbruk. Många diken spelar ingen roll för skogsproduktionen men dränerar  ändå bort vårens smältvatten från tidigare våtmarker.
–Dessutom har vi sett hur viktigt det är med många små våtmarker, litet av samma resonemang som att lämna tre högstubbar per hektar på hygget. Det är mängden småpölar som ger resultat för djurlivet.
I projektet har man försökt sätta fokus på att våtmarker i skogslandskapet inte alltid behöver handla om öppna klarvattenytor.
–Till exempel är behovet av fungerande lövsumpskogar mycket stort för att säkerställa mångfalden. I ett fall har vi till och med gått så långt att vi tagit bort planterad gran och ersatt med löv. Det verkar fungera, säger Per Peterson.