Pickup med amerikansk känsla

En ny Ranger har kommit till stan. Ford marknadsför sin nya kraftfulla pickup med hög svansföring. Och visst finns det skäl att bli imponerad. Inte minst av att Ford har lyckats kombinera den rätta amerikanska känslan med bra terrängkompetens.

I USA äger pickuperna marknaden. Förra året såldes över en miljon exemplar. Här i Sverige har pickuperna mest varit bruksbilar för entreprenörer, lantbrukare och skogsfolk. Och bara för några år sedan såldes mest japanska modeller. Men nu får de japanska pickuperna konkurrens. Först av Volkswagen Amarok (provkörd i nummer 5/2012) och senast av Ford Ranger, som med en längd av 536 cm tillhör de mäktigare i klassen. Ford Ranger erbjuds i nio modeller med olika utrustningsnivåer.

Lyxig komfort och god säkerhet
Förarmiljön är lyxig och logisk. Reglagen för klimatanläggning och mediesystem finns i var sin avdelning. Samtliga säten är klädda i ett oömt skinnmaterial. Benutrymmet störs inte av inkräktande vinklar och avståndet mellan pedalerna är generöst, vilket underlättar körning med grova arbetsskor. Till skillnad från konkurrenter i klassen har Ford Ranger ett baksäte med gott om utrymme. Bra bullerdämpning gör sitt för komforten – inte ens högre motorvarv gör dieselmotorn påträngande. Ranger är standardutrustad med airbag på förarplatsen och den främre passagerarplatsen. Dessutom finns airbag även som skydd vid sidokollisioner och för huvudet.
Under 2012 fick Ford Ranger, som första och hittills enda pickup, toppbetyget fem stjärnor i Euro NCAP säkerhets- bedömning, vilket konkurrenten Amarok överraskande inte fick. Enda nackdelen i komforten var den eftermonterade stolsvärmen som inte gick att stänga av.

Suverän lastförmåga
Fjädringen och hjulupphängningarna är konventionella – individuella triangellänkar med spiralfjädrar fram och stel bakaxel med bladfjädring där bak. Vändradien blir därefter – riktig supertankerfeeling.
Ford Ranger är lastkrävande. Tung last förbättrar både vägegenskaperna och framkomligheten i dåligt väglag och terräng. Med tomt flak blev den normalt tvåhjulsdrivna Ranger stående med spinnande hjul vid start på hårdpackad snö. Men sen, med några hundra kilos last, fyrhjulsdrift, lågväxel, 23 cm markfrigång och en av klassens råstarkaste motorer blev den ruskigt kompetent. Antisladdsystemet ESP är manuellt inkopplingsbart. Tyvärr hördes det på vår modell – ytterligare en kvalitetsmiss som drar ner intrycket.
Lastförmågan i kilo får mer än godkänt. Ranger klarar drygt ett ton och flakets lastyta är likvärdigt med övriga i klassen. Däremot får plastfodringen underkänt, två till tre millimeters plast håller inte i längden. Man får lasta vassa    föremål på släpvagnen istället. Och här gör den totala släpvagnsvikten Ranger ledande bland pickuper – den får uppgå till hela 3 350 kg. Fast bara för den som har E-behörighet. Med B-kort får bilen endast dra 750 kg, vilket är avsevärt mindre än för många små personbilar.

Wow-motor
Motorn ger en riktig wow-känla. Vridet är imponerande – 470 Nm mellan 1500– 750 varv/minut bräcks bara av motorn i VW Amarok (men det är en 3-literssexa). I Ford Ranger sitter en femcylindrig turboladdad dieselmotor på 3,2 liter som ger 200 hk. vid 3000 varv/min.
Även lågvarvsegenskaperna är utöver de vanliga. Att hålla tätortsfart på högsta växeln är inga problem. Den manuella växellådan bjuder på sex lättarbetade växlar framåt. Som alternativ finns automatlåda med sex steg.

Test: Per Ericsson och Gunnar Isaksson.

SKOGEN 11/2013