Låst artikel för våra medlemmar
Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.
Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.
Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa låsta medlemsartiklar?
Då behöver du bli medlem i Föreningen Skogen. Med ett medlemskap förkovrar du dig genom exkursioner och seminarier. Du blir en del av vår gemenskap och får dessutom ta del av dina unika medlemsrabatter och förmåner.
- Medlemskap i Föreningen Skogen (12 månader)
- Tillgång till medlemsartiklar på skogen.se
- Tillgång till Tips & Råd på skogen.se
- Digitala skogsfrukostar och seminarier
- Exkursioner runt om i landet
- Unika förmåner och rabatter
Redan medlem?
En gallringsåtgärd innebär alltid ett visst mått av risktagande. De första åren efter ingreppet kan beståndet bli känsligt för kalamiteter av olika slag — vind, blötsnö, insektsangrepp. Å andra sidan, att helt avstå från gallring innebär i längden också ett risktagande. En gallring gör beståndet mer eller mindre känsligt, beroende på hur stamurvalet görs.
Tidigare röjt
I Kosta, öster om Växjö, har SLUs institution för sydsvensk skogsvetenskap i Alnarp ett gallringsförsök. I dessa fältförsök utspridda över hela Sydsverige, jämförs tillväxt och kvalitetsutveckling efter gallring på fem olika sätt, respektive ingen gallring alls. I det här fallet handlar det om ett tallbestånd på god bonitet (T27). Beståndet är självföryngrat och röjt en gång. Medelåldern är 32 år. Första gallringen utfördes under 1995.
Låggallring säkrast
Fredrik Klang, forskarstuderande vid Alnarp, har gjort en fältinventering av skadorna. Han hittade de mest intressanta skillnaderna i skadefrekvens hos gallringsalterntiven låg-, kvalitets- respektive höggallring.
– I det här unga, men tidigare oröjda, beståndet klarade sig de ogallrade och låggallrade partierna bäst, med en skadefrekvens under fem procent. Den kvalitetsgallrade delen, där stamurvalet görs både bland klena och grova träd, utgjorde en mellangrupp där runt tio procent av stammarna knäcktes. Den renodlade höggallringen, där enbart förväxande, grovkvistiga stammar med en högre medeldiameter gallrats bort, utskiljde sig däremot från de övriga gallringsformerna, genom en högre skadefrekvens, 17 procent. Det motsvarade runt 250 stammar per hektar.
Talar för kvalitetsgallring
Topp- och stambrotten blev värst i nygallrade bestånd men även bestånd som gallrats under de senaste två till tre åren ödelades i vissa fall. Stambrott i gallringsbestånd drabbar i och för sig alla trädklasser, men med en kraftig förskjutning mot de klenare träden. Höggallring ökar risken för snöbrott, jämfört med andra gallringsformer. Men intressant nog visar det sig att kvalitetsgallring inte behöver vara lika riskfyllt som höggallring. Erfarenhetsmässigt har det visat sig att kvalitetsgallring ofta motsvarar en svag låggallring och detta förklarar också det måttliga skadorna.
Det enskilda trädet i fokus
I det här tidigare röjda beståndet framkommer det också att låggallring ger nästan lika låg andel snöbrott som ogallrat. Det indikerar, att valet av tidpunkt för förstagallring är okänsligare vid låggallring, jämfört med om man väljer att även gallra i det härskande kronskiktet. Då kan en sent insatt gallring bli förödande. Sensmoralen” av undersökningen ändå är att vi bör fokusera mindre på diametern och mera på de enskilda trädens kvalitet när vi gallrar.
Sammanfattning
Den renodlade höggallringen var föga överraskande känsligast, Skadefrekvens 17 procent.
Den kvalitetsgallrade delen där både klena och övergrov stammar gallrades ut, intog en mellanklass. Skadefrekvens 10 procent.
Den låggallrade delen av tallbeståndet klarad den tunga blötsnön mycket bra. Skadefrekvensen låg på 3 procent.
Text: Bengt-Åke Alriksson