Nu är det jag som bestämmer

Då Ylvas pappa första gången frågade om hon ville ta över företaget tog hon inte erbjudandet särskilt allvarligt. Hon kunde ju ingenting om skogsbranschen. Men samtidigt var hon otroligt less på det hon höll på med. Så efter moget övervägande beslöt hon ändå att ta tjänstledigt ett år och hjälpa till på kontoret.
— Det viktigaste i början var att ta reda på om pappa och jag kunde samarbeta, och det gick jättebra, berät-tar virkeshandlare Ylva Janse Ferko, som för fyra år sedan tog över pappa Carl Otto Janses livsverk Skogstjänst i Söderby utanför Öregrund i Stockholms norra skärgård.
Som ung kvinna i en ytterst mansdominerad värld har Ylva fått slåss både mot manliga fördomar och en dominerande pappa. Under drygt trettio års verksamhet har han blivit en legend för många inom skogsbranschen.

Generationsskiften brukar sällan ske friktionsfritt — och visst har far och dotter haft sina duster. Vi har rykt ihop rejält ett par tre gånger, berättar Ylva. I början hade vi lite olika syn på naturvård kontra lönsamhet och om värdet av ett visst lövinslag i skogen. Att det ändå har gått så bra beror på att vi alltid har kunnat lyssna på varandra. Ett problem i början var uppdelningen av arbetsuppgifterna. Ylva kände det lite som att pappan skulle ha alla fördelarna, men inte nackdelarna. Visst var det så, erkänner Carl Otto. De roligaste och lönsammaste bitarna ville jag gärna behålla. Ylva fick göra en markering — ”nu är det jag som tagit över och jag bestämmer arbetsfördelningen”. Vår situation är lite speciell eftersom pappa jobbar kvar i företaget och har kvar en del arbetsuppgifter. Fortfarande är det en del äldre kunder som hellre vänder sig till pappa än till mig. Pappa är också bra på bokföring och deklarationer, en service som vi erbjuder våra kunder.

Carl Otto grundade Skogstjänst 1967. Affärsidén är att sköta skogsavverkningar och förmedla virket till sågverk och massafabriker. Kunderna är främst mind-re privata skogsägare.
När Ylva började på Skogstjänst 1989 var hon 23 år gammal och hade ingen skoglig bakgrund. Hon fick lära sig allt från grunden.
— Mina föräldrar skilde sig när jag var liten och jag är uppväxt med min mamma i Småland. Pappa var otroligt tålmodig och svarade på alla mina dumma frågor.

Ylva utbildade sig till skogsmästare och gjorde sin praktik i firman.
— Vår relation kom upp på en annan nivå efter det. Vi började debattera mer. Utbildningen gav mig större självständighet och gjorde att jag vågade ta steget och börja i företaget på allvar.
1990 sa Ylva upp sig från jobbet som försäljare i Småland och flyttade med sin man till en lägenhet i Öregrund. 1996 köpte paret ett hus i Söderby. Paral-lellt med arbetet på Skogstjänst och skolningen till företagsledare fick Ylva två barn, som idag är nio och sex år gamla.

År 2000 tog ylva över firman. Övergången blev mjuk. Alla nya kunder och uppdrag föll på mig medan pappa avslutade sina gamla kunder och affärer. Det Ylva upplevde som svårast i början var att ta beslutet att skuldsätta så mycket. Att driva en verksamhet av det här slaget kräver enormt mycket kapital. Skogstjänst har medvetet valt att inte ha egna anställda, utan anlitar olika underentreprenörer. Även kontoristen har egen firma. I sitt team har Ylva runt tio personer avverkningsledare och olika maskinentreprenörer.

Jag har försökt bredda hela organisationen, berättar hon. När jag tog över hängde allt på en enda avverkningsledare, vilket gjorde företaget otroligt sårbart. Jag har också börjat samarbeta med liknande företag i landet. Samarbetet gör oss starkare mot de stora uppköparna. Ylva stortrivs som virkeshandlare och ångrar inte en sekund att hon tog chansen. Egentligen är det en ren slump att jag hamnade rätt i livet. Skulle jag inte ha varit så less på mitt gamla jobb hade jag aldrig suttit här nu.

Carl Ottos bästa råd:
1. Det absolut viktigaste är att ungen är intresserad och har kompetens så att hon eller han inte kör företaget i botten!
2. Se till att den som ska ta över har kunskaper och vet vilka förutsättningar som gäller för branschen.
3. Låt inte ditt barn ta över om hon eller han inte har jobbat i företaget.
4. Samarbetet är oerhört viktigt, liksom att det finns skrivna avtal om vad som gäller efter övertagandet. Det är alltid bättre med en rad för mycket än för lite.
5. Kom gärna med råd och tips, men lägg dig inte i företagets skötsel. Acceptera att det inte längre är du som bestämmer.

Ylvas bästa råd:
1. Sätt dig in i företaget och branschen ordentligt. Utan ordentliga kunskaper är det svårt att lyckas.
2. Gör upp om ansvarsområden innan övertagandet. Nödvändigt om den som startat företaget ska jobba kvar. Skriv ett avtal om arbetsfördelningen. Om det uppstår diskussion kan man alltid gå tillbaks till avtalet. På så sätt behöver det aldrig bli någon osämja.
3. Personkemin måste stämma. Ta aldrig över om du inte kan samarbeta med den som startat företaget. Jag tror att kombinationen far-dotter är lättare än far-son. Du måste vara intresserad av vad företaget gör. Var inte rädd för förändringar, men värna samtidigt om företagets själ.

Text: Mats Nihlen