Nettot ska synas i anbuden

– En viktig förutsättning för en bra virkesaffär är att låta fler aktörer lägga anbud, säger Stefan Blomqvist som är bosatt utanför Lycksele. Han är ekonom och driver egen redovisningsbyrå.

– Men ofta räcker det inte med fler anbud  eftersom det är närmast omöjligt att kunna ställa dem mot varandra. De olika köparna kan använda vitt skilda beräkningsgrunder.

Stefan betraktar prislistorna på virke som tämligen oviktiga vid en försäljning eftersom omkostnaderna kan variera stort. I efterhand kan det visa sig att de ätit upp en betydande del av kakan. Det kan vara stora skillnader på exempelvis avverknings- och transportkostnader.
– Dessutom försvårar köparnas olika beräkningar på volym och sortiment  prisjämförelsen.

För att enklare kunna jämföra olika anbud med varandra bestämde sig Stefan för att ta tag i frågan.
– Jag begärde in anbud på ett nettobelopp per m3fub efter alla avdrag och omkostnader. Detta gjordes på tall och grantimmer utan klassificering, samt på barr- och lövmassa. Dessutom ville jag ha samma prissättning för vrak. Med detta sätt att lägga anbud kunde jag utelämna en massa knepiga detaljer.
När han ställde anbuden mot varandra blev han förvånad över att nettopriset kan skilja sig åt så mycket. Högsta anbudet låg 35,8 procent över det lägsta. På en avverkning om cirka 500 m3 virke handlar det om en skillnad på 100 kronor i netto per m3fub.  I pengar kan det handla om 50.000 kronor.
Stefan har även bistått en kund vid anbudsförfrågan enligt sin modell. Det har givit honom ett bredare faktaunderlag.
– Det bekräftar att de stora skillnaderna inte är en engångshändelse. En differens runt 25 procent mellan högsta och lägsta anbud är snarare regel än undantag. En annan mycket viktig notering är att ena gången kan skogsbolag A ge det högsta anbudet och vid nästa tillfälle är B högst. Och en tredje gång svarar inte A på mitt anbud, säger Stefan Blomqvist.

Det märks att Stefan har gedigna ekonomikunskaper och behärskar virkesmarknaden. SKOGEN frågar var han har fått sina skogskunskaper ifrån.
– För att lära mig mer om virkesbranschen gick jag en utbildning på Studieförbundet Vuxenskolan i Lycksele. De hade knutit till sig en erfaren och kompetent konsult med bred erfarenhet från både köparsidan och virkesmätningen. Han lärde ut vad som är bra att tänka igenom inför en skogsförsäljning. Utbildningen tillförde en hel del kunskap som jag själv saknade, konstaterar Stefan.
– Vid en försäljning har skogsägaren ingen koll på köparens situation. Det är för honom eller henne ett flertal okända faktorer som kan påverka prissättningen rejält i ena eller andra riktningen. Det kan till exempel handla om hur orderböckerna ser ut, vilken råvara de har överskott på eller hur mitt skogsskifte ligger i förhållande till deras kärnområde.

– Vad skogsägaren kan göra är att framför allt hitta ett sätt att skydda sig mot att göra en dålig virkesaffär. Det gäller att hitta en metod som visar vilken köpare som för tillfället har den lägsta betalningsmotivationen för att avverka min skog.
– Därför ska man aldrig sälja förrän fler aktörer får lägga bud som är helt jämförbara med konkurrenternas bud, poängterar Stefan Blomqvist med eftertryck.
– Tyvärr tror jag att de flesta skogsaffärer fortfarande styrs av ett kontrakt som en virkesköpare lägger fram. Därefter är det upp till säljaren av skog att ta eller förkasta förslaget.

Stefan föder också upp jakthundar.
– Och som jaktprovsdomare träffar jag skogsfolk i alla möjliga ställningar. Kontakter och nätverk är viktiga för att kunna fylla på med ny kunskap och få nya infallsvinklar, avslutar Stefan.

SKOGEN 5/2015