Mosaik ger mångfald i brukad skog

Tidningen SKOGEN träffar Ulrik Alm i en bokskog utanför Helsingborg. Han är hängiven ornitolog och naturguide med stor kunskap om hela vårt ekosystem. I dag ska vi få tips om naturvård i både stora och små projekt. 

Börja din naturvård med enkla insatser i liten skala, tipsar Ulrik Alm. Eftersträva en mosaik av många arter i olika åldrar. Mosaik är ett nyckelbegrepp, målet är att få så många skiftande miljöer som möjligt.
– Finns det bara spridningskorridorer och mikromiljöer med varierande naturtyp klarar sig djur- och växtlivet ganska bra även i hårt brukad skog, säger han. 
Värna om gläntorna och utnyttja det som redan finns, som svåravverkade områden, bäckar och rösen. 
– Även på en liten fastighet går det att få till den mosaik där många olika arter trivs.
Fragmenteringen i landskapet ökar, höghastighetståg och viltstängsel skapar barriärer. Vi behöver styra viltet, men det är dyrt att bygga biodukter. Globalt försöker man länka nationalparker och reservat med varandra, men det går även att göra skogsägare emellan. 
– Djuren har ingen koll på tomtgränserna, så lyft perspektivet och tänk in även grannens mark när du planerar dina insatser. Försök koppla samman viltstråk och vattendrag över tomtgränserna. Då skapar man korridorer, stråk för djuren som ger skydd och mat, säger Ulrik Alm. 

Det betyder inte att ni behöver göra likadant i allt. Det är bra med variation i de små åtgärderna. 
– Om grannen har viltåkrar kan du öka variationen i området genom till exempel hålträd eller hamlade askar.  
Som förebild föreslår Ulrik inget mindre än jordklotet med sin maximala mångfald.
– Naturvård går ut på att skapa värden, men sätter vi in ett L i mitten skapar vi världen. Skapar du Arktis kanske du får en isbjörn i din skog, kan du fixa till en regnskog kan det komma en orangutang. Idén är galen men fungerar som tankemodell. 

Han förespråkar också att man försöker tänka som ett djur när man bygger holkar och skapar miljöer.
– Var i din skog skulle du ­vilja bo om du vore en örn? Eller en ödla? Spegla så många miljöer som möjligt. Kan du göra en öken av grus, en regn­skog av ormbunkar, ett vatten som har både ett djup och en långgrund vik så kommer växt- och djur­livet i din skog att öka. 
Ulrik Alm uppmanar också markägare att samarbeta med den ideella gröna rörelsen. 
– Ta kontakt och föreslå att du skänker material till holkar och boplattformar som den lokala ornitologföreningen sätter upp på din fastighet. Ornitologerna vet var de bästa förhållandena för rovfåglar finns. 
Samarbetet har en annan nytta också: 
– Det är bra att folk rör sig på dina marker. De skrämmer bort både skräpdumpare och julgranstjuvar. 

Ulrik tar oss med till en liten bäck som trots den torra sommaren har litet vatten i botten. Här är det grönt och lummigt. 
– Titta på den där torrakan! Här finns död ved, örter och vatten. I denna mikromiljö på bara ett par hundra kvadratmeter finns mycket mer liv än i den likartade bokskogen som omger den. Bara femtio meter bort skiljer sig artsammansättningen väsentligt. 
Har du inget vatten­drag kan du gräva en göl eller en damm. Är bäcken rak kan du återmeandra den. Raka bäckar gör att vattnet kommer till havet för snabbt, om bäcken ringlar tränger det ner i grundvattnet bättre. 

Kom ihåg att tänka i livscykelperspektiv. För att få fjärilar måste man stå ut med larverna. Grodor och paddor klarar sig utan vatten som vuxna, men för att det ska bli yngel måste det finnas dammar. 
– Vi behöver tänka hela livet igenom, hela året om. I den goda skogen finns en omväxling som skapar stabil miljö och tillåter artantalet att öka. En omväxlande skog producerar alltid mat och skydd. Du kan bli överraskad över arter som hittar till din skog. 

SKOGEN 1/2019