Markbränning kan hjälpa ek

Det finns ett åldersglapp bland våra ekar. Vi har för få unga ekar för att säkra framtidens behov av gammelekar och bristen gäller både naturvårdsekar och ekar i skogsproduktion.

Den beror på många olika faktorer, enligt Linda Petersson på SLU som har forskat om ek­föryngring i fyra år och nyligen doktorerade. 
– De främsta är det höga betestrycket och att plantorna ofta står för mörkt, säger hon. Lågintensiva störningar hjälper ekarna genom att minska kon­kurrensen från kringväxande buskar. I dag har vi antingen inga störningar alls, som i skyddade områden, eller väldigt intensiva störningar i skogsbruket, och då blir det för ­mycket. Lagom nivå fattas.
Det var handledaren professor Magnus Löf som tyckte att det behövdes forskning om ekföryngring. Linda Petersson utvecklade projektet och jobbade med ekföryngring på flera olika nivåer, från fotosyntes och skottbildning under olika ljusförhållanden till ekens relation till omgivande vegetation, bete och brand. 

Linda PeterssonI försöken har hon kunnat ­pricka in allt från hur den lilla plantan fungerar till långa processer i landskapet. 
– Det var väldigt roligt att få möjlighet att använda Riksskogstaxeringens data. Det förvånande mig hur olika trenden såg ut för olika storleksklasser av ek över tid. Ekar större än 35 centimeter i diameter har ökat stadigt sedan femtiotalet, men de allra minsta har minskat drastiskt sedan åttiotalet. Det verkar faktiskt vara så att vi har problem i ekföryngringen, det är inte bara som vi tror, säger Linda Petersson. 
Utan låginten­siva störningar ­växer omgivande vegetation över ekarna och i ett av försöken såg man att omgivande vegetation kan ge ett visst skydd mot bete. Däremot minskade ekarnas överlevnad drastiskt när de fick mindre ljus. Därför är det kanske viktigare att fokusera på att eken har tillräckligt med ljus än att begränsa betesskador. 
I virkesproduktion måste ekarna stå tätt med en ljusbrunn ovanför sig. Man måste hitta en balans i ljustillgången och enligt Linda Petersson är det svårt.

Förutom påverkan från bete och ljustillgång ville forskarna se om markbränder kan ha positiva effekter på ekföryngring. Inte minst ville man kombinera alla tre faktorerna för att se om de samverkar och påverkar varandra. Därför skapade man fem lokaler med vardera två provytor med ekplantor som var strax över en meter. På ena ytan fick de mycket ljus, på den andra var krontaket slutet. En del ytor hägnades, andra inte. Sedan simulerades lågintensiv markbrand.
– Sedan följde vi ekarna över tid och studerade överlevnad, tillväxt och betesskador. Vi ville se om branden påverkade hur djuren betade ekarna.

Linda Petersson använde gasbrännare på sina fältlokaler i Hornsö i Småland. ”Det var väldigt torrt, så det var litet nervöst”, säger hon. Foto: Max Jensen

Ekarna reagerade positivt på den ökade ljusmängden, men betades mer efter brand. Under branden dog stammen, men eken sköt året därpå nya skott som smakar bättre. Det kan bero på att de har lägre halter av illasmakande kemikalier, att de innehåller mer näring eller en kombination av båda. Redan året därpå hade betet planat ut. 
– Det var intressant att nästan alla ekarna överlevde branden och sköt nya skott. Även de som stod under sluten krona och de som var betade. Ekar överlever naturbrand, säger Linda Petersson.

Ett år efter bränning har ekplantan fått nya skott. Foto: Linda PeterssonBakom brandidén ligger en väl­etablerad teori från Nordamerika där man använder naturvårdsbränder i ekdominerade skogar. På ytor där man vill få upp föryngring görs ofta upprepade bränder som håller nere konkurrensen från andra arter. 
Rotsystemet ökar för varje brand och man slutar bränna när man har fått bra växtförhållanden med liten konkurrens och tillräckligt mycket ljus. Då växer ekarna väldigt snabbt och utvecklar fina stammar. 
– Vi har sett liknande mönster även här i Sverige. Utan störningar blir ekarna utkonkurrerade av andra, mer skuggtåliga arter. Men vi har inte kommit så långt som att brand skulle ha en plats i ekskötseln, säger Linda Petersson. 

Hon berättar att ekarna i Nordamerika och Sverige är väldigt lika varandra och att det var därför man gjorde försöket. 
– I USA har man större ­arealer att arbeta med, men det kan funka på ett normalt svenskt ekbestånd om vi vet hur vi ska göra. Branden har potential inom ekskötsel, men det behövs mer forskning och man måste utarbeta en metod.
Betet är ett av de största problemen och påverkar tillväxten mycket. En betad ek förgrenar sig och blir buskig, men om betet kan begränsas skjuter skotten iväg och man kan få en fin stam i alla fall. 
– Tanken är att en lågintensiv brand skulle kunde göra nytta även för betade ekar. Nya skott kommer upp när branden dödar de buskiga ekarna. Ett av dessa blir dominerande och utvecklas till stam som växer snabbt och rakt. 

Linda Petersson tror att det är möjligt att utveckla en metod och hoppas att hennes eget försök kommer att hållas vid liv. 
– Om man kan följa det över tid kommer vi att se stor skillnad på hägnade och icke hägnade brandytor. I de hägnade kan ekarna bilda fina stammar. Försöket har pågått i tre år nu, men ju längre desto bättre.

TIPS / BETAD EK
Ge inte upp dina betade ekar: 
• Kapa den betade plantan i markhöjd.
• Kratta bort översta humus­lagret.
• Hägna. 

SKOGEN 3/2020