Lös konflikten med ett leende

Det blev i varje fall resultatet i en undersökning gjord vid Göteborgs Universitet. En enkät skickades ut till 145 markägare med nyckelbiotoper i Östergötland och Kalmar, 77 procent svarade.
En konflikt med myndigheterna definierades som att skogsägaren uppfattar ett hot mot sina behov eller intressen. 22,5 procent av dem som svarade upplevde ett sådant hot, medan 14 procent rapporterade att de hade goda relationer med myndigheterna och 53 procent uppgav ”inga problem”.

När skogsstyrelsen pekade ut nyckelbiotoper letade man efter marker där rödlistade arter kunde finnas. Utan att ta kontakt med markägaren skickade man sedan en karta över den utsedda nyckelbiotopen och anvisningar om hur den ska skötas.
Många markägare som var kritiska ville ha mer och bättre kontakt med myndigheternas tjänstemän. Dessutom ville de ha större och mer flexibel ersättning för det inkomstbortfall som nyckelbiotopen förde med sig.
Det visade sig att de markägare som upplevde en konflikt i genomsnitt var yngre än de som inte upplevde konflikt med myndigheterna. Det förvånade Frank Götmark, professor vid Zoologiska institutionen vid Göteborgs Universitet, som ledde undersökningen.
— Det kan bland annat bero på att de äldre har nåtts av fler utbidningsinsatser genom åren, säger han.
En annan tolkning kan vara att yngre och medelålders fastighetsägare försöker leva på sin skog. De kan vara mer ekonomiskt pressade än de äldre som ”har sitt på det torra”, enligt Frank Götmark. Psykologer har också påvisat att äldre människor är lugnare.

Dessutom upplevde skogsägare med större fastigheter och större areal nyckelbiotoper oftare konflikter. Skälet kan vara att de med ett större innehav är mer beroende av att leva på sin skog, enligt Frank Götmark.
— Det är tufft att driva en skogsfastighet när priserna inte är så höga på virket. Det handlar också om äganderätten och vad man får göra med sin mark. Markägaren tycker ofta att han kan sin mark bäst, men mark-ägaren är inte expert på naturvård.
Lösningen på problemen kan vara utbildning av markägare och mer tid för tjänstemännen på länsstyrelserna och Skogsstyrelsen att vara tillgängliga för ägare av nyckelbiotoper, anser Frank Götmark.
I Kläppamåla i östra Blekinge har Göran Håkansson sina 60 hektar skog. Av dessa är en hektar nyckelbiotop, en lövskog intill en bäck där bland annat den rödlistade arten sumpviol växer.

Han tillhör de skogsägare med nyckelbiotop som är nöjda med sakernas tillstånd.
— Jag har aldrig pratat med myndigheterna. Det kom bara en karta med posten och anvisningar att jag ska säga till om jag ska göra någonting på nyckelbiotopen. Men det har ingen betydelse, det är bra som det är, säger Göran Håkansson.
Någon ersättning får han inte för sin nyckelbiotop.
— Det spelar ingen roll. Jag vill inte avverka där ändå, det är en sumpmark som bäcken går igenom. Den sköter sig själv, säger han.
Liksom de skogsägare i undersökningen som inte upplevde konflikt är han lite äldre, 62 år. Det är samma som genomsnittet för nöjda markägare i undersökningen. Ägare till nyckelbiotoper som angav konflikt hade en genomsnittsålder på 54 år.
Vissa konfliktforskare framhåller att konflikter varken är bra eller dåliga, konstaterar Frank Götmark. De är en del av vardagen och behöver hanteras på ett vettigt sätt. Konflikter kan förtydliga oklarheter, förbättra en process och ändra styrkeförhållandena på ett motiverat sätt. Men de flesta tycker nog att det är bra om vi kan minska förekomsten av konflikter som dessa.

Text och foto: Agneta Olofsson