Låst artikel för våra medlemmar
Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.
Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.
Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa låsta medlemsartiklar?
Då behöver du bli medlem i Föreningen Skogen. Med ett medlemskap förkovrar du dig genom exkursioner och seminarier. Du blir en del av vår gemenskap och får dessutom ta del av dina unika medlemsrabatter och förmåner.
- Medlemskap i Föreningen Skogen (12 månader)
- Tillgång till medlemsartiklar på skogen.se
- Tillgång till Tips & Råd på skogen.se
- Digitala skogsfrukostar och seminarier
- Exkursioner runt om i landet
- Unika förmåner och rabatter
Redan medlem?
Svar: Absolut, det är aldrig för sent att skapa högre naturvärden även om grunden bör läggas redan vid föryngring och röjning. Viktigt här är att gynna löv och kantzoner. Står en gran och tränger på en större sälg eller på ett lövträd som kanske till och med kan ge gagnvirke senare, var då inte rädd för att ta bort granen! Då behöver man inte tveka om syftet vid nästa gallring.
Och lämna ”högstubbar” på 2-3 meter även i gallringsskogen. Tallar som blivit krokiga i basen på grund av sned plantering eller rötskadade granar liksom björk och asp är lämpliga till högstubbar. Även kortare högstubbar kan vara värdefulla för talltitan och tofsmesen som bostubbar. Bägge dessa småfåglar verkar minska påtagligt och har svårt att hitta boplats. De hackar ofta ut ett bohål i en murken tall- eller björkhögstubbe.
Om man kvistar tall- och granhögstubbar blir risken för oönskad insektsspridning minimal. Större hackspetten provianterar mer än gärna i sådana högstubbar och plundrar till exempel tallstubbarna på märgborrens larver. Men är kvistarna kvar så är den inte lika intresserad. Den går ogärna in bland kvist. Troligen beror det på att den då inte kan sno runt stammen som en undanmanöver om höken dyker upp.
Man kan också skapa död ved i gallringsskogen genom att ringbarka träd. Det har jag själv gjort, bland annat när det gällt ”vargar” av gran med yviga kronor eller andra starkt förväxande träd. Fällning hade ändå skadat omgivande kronor som skulle vara kvar. Spara gärna en och annan riktigt tätvuxen gran eller ett tätt granparti också. Sådana granar, inte minst med klykstammar, är fina boplatser för flera djur. Ekorre till exempel. Den behöver ett flertal sovbon som den kan alternera mellan. Nötkråka och sparvhök är också arter som behöver grantätningar. Sparvhöken vill ha tre eller fyra rejäla grenar åt ungefär samma håll för att hålla uppe bobalen.
Ofta finns inga träd med hål i gallringsskog. Så holkar till småfåglar är alltid välkomna. Talgoxe och blåmes kan till och med klara att häcka i ren barrskog medan flugsnapparen behöver ett lövinslag.
Text: Torleif Ingelög