Hur gör man en trädkyrkogård?

Trädkyrkogårdar har mest anlagts på kommunal mark, men kan absolut skapa naturvärden i den ”vanliga” skogen också.

Ordet trädkyrkogård används som bekant för trädbevuxna begravningsplatser för människor. Men Trädkyrkogården används också synonymt med Vedkyrkogården och Faunadepå i naturvårds- och parksammanhang. Det är platser där man så att säga ger träd ett sista vilorum. Samtidigt bjuder man många vedlevande organismer på mat och husrum. Ordet används ibland också för större samlingar eller bestånd av träd som står eller ligger kvar på plats efter att de dött, till exempel av almsjuka eller översvämning.
Kärt barn har alltså många namn. Kanske borde man i första hand använda ordet faunadepå. Det är det begrepp som man använde först när man började arbeta med detta i Lunds kommun på 1990-talet.

Hela stammar, stamdelar, grenar (främst grövre) och ibland till och med stubbar får ligga kvar på en speciell plats för att multna. Särskilt viktiga är de för skalbaggar, steklar och tvåvingar liksom för vednedbrytande svampar. Men faunadepåer är även bra för andra småkryp och för fåglar.

Hittills är det främst i parker och rekreationsområden som man anlagt faunadepåer. Där avlägsnar man ofta träd eller grova grenar som kan utgöra en fara för besökare. Man tar också ibland bort träd av estetiska eller andra skäl. Kan inte träden lämnas på platsen stående eller liggande är faunadepå en bra lösning.

Man kan successivt tillföra nytt material till en faunadepå. Den fungerar biologiskt bäst om den ligger i ett varmt och soligt läge, gärna skyddat från stark vind. Det är också önskvärt att den har kontakt med den park, skog eller allé som träden kommer ifrån. Då underlättas spridning av arter.
I princip kan material av alla trädslag läggas i depån. Värdefullast är grova lövträd, särskilt ädellövträd. Både från träd som fällts levande och från redan döda. Använder man färska barrträd så får man naturligtvis tänka på skogsskyddsaspekter. Och från nyligen döda almar kan almsjukan spridas upp till 3 år efter att de dött.

Det är en fördel att lägga sin faunadepå på en liten undanskymd plats. Leklystna barn kan tycka att högen av virke är en kul klätterplats. Nära bebyggelse bör traven därför inte vara alltför hög. Stockar och stubbar bör där vara förankrade för att undvika olyckor. På en del platser har en skylt satts upp som förklarar syftet med faunadepån.

Här finns en fin möjlighet för alla markägare att göra värdefulla naturvårdsinsatser och därigenom också få ett nytt och spännande inslag i sin skogsmiljö. Ofta gör den döda veden nytta där den faller i skogen. Men av olika skäl kan man ju behöva flytta avverkade träd också. Depån kan dessutom skapa variation till det ”vanliga” döda virket, till exempel genom koncentrationen eller att man just lägger träden i ett soligt läge.

Torleif Ingelög

Ur SKOGEN 10/2010