Hur gick det för Wiking Gunnarssons radplanteringar?

Halva plantkostnaden och halva röjningskostnaden. Nej, mindre än halva röjningskostnaden. Det kan man få om man bara planterar varannan rad och släpper upp löv däremellan. Det menar Wiking Gunnarsson i Signebyn i Dalsland. Han talar av erfarenhet. Från slutet av 1950-talet till början av 1980-talet radplanterades större delen av hans skog på 100 hektar.

Hittar plantorna
SKOGEN besökte Wiking Gunnarsson för 14 år sedan i Signebyn, söder om Bengtsfors (leta gärna reda på SKOGEN nr 8/85). Då hade han och brodern Gunnar redan i 25 år tillämpat radplantering. I de flesta fall har granarna satts med fyra meter mellan raderna och en meters avstånd inom raden. Från början var tanken att underlätta mekaniserad lövröjning. Wiking är intresserad av sådant. Han konstruerar bland annat kranar till skogsmaskiner.
Men redan då för 14 år sedan konstaterade han att metoden även ger fördelar vid motormanuell röjning. Kostnaden blev långt under hälften jämfört med röjning i bestånd där plantorna stod i kvadratförband med 2 gånger 2 meters avstånd. Marken är nämligen bördig och granplantorna skyms snabbt av örnbräken, hallon och lövsly:
— Om man har en rak och tät rad av plantor att följa är det mycket lättare att hitta plantorna både vid gräsröjningen och lövröjningen, konstaterade Wiking då.

Kan sättas glesare
SKOGEN träffade Wiking Gunnarsson på Skogselmia i somras och vi bestämde oss för att tillsammans se hur det hade gått sedan dess.
Den mekaniserade röjningen slog som bekant inte igenom så som många hoppades på 1980-talet. Men de andra fördelarna har blivit ännu tydligare.
— Ännu för 20 år sedan menade många att vi skulle få 15 års förlorad produktion i den ”tomma” raden där det växte lövsly. Lövvirket var ju i stort sett värdelöst. Man räknade däremot med att röjningsvirke av barr skulle användas till massa. Idag vet vi att klenare röjningsvirke inte går till massa men att löv kan användas till ved eller biobränsle. Och om lövet får bli tillräckligt grovt kan det säljas som massaved till lika bra pris som granen.

Ännu glesare fungerar
Förutom att metoden nu gynnas av bättre lövpriser visar skogen idag att plantorna kan sättas ännu glesare. Wiking och Gunnar Gunnarsson planterade onödigt täta rader, tycker Wiking nu.
— Det fanns ett tryck från Skogsvårdsstyrelsen. Man ville inte kompromissa om antalet plantor per hektar. Så i varje rad sattes plantorna tätt, en meter mellan dem. Men idag tycker jag nog att det var onödigt. Lövet har ändå sett till att skapa god kvalitet hos granen.
Därför borde man kunna nöja sig med två meter mellan plantorna i raden. Plantförbandet kan vara två gånger fyra meter. Det är tillräckligt tätt när träden har kommit förbi röjningsstadiet.
— Kvaliteten på granen hade till och med blivit bättre om plantorna hade satts med två meters avstånd i raden. I de täta granraderna kan man idag se att vissa träd har krökar. De lutar ut från raden. De har stått för trångt.

Röj försiktigt
Bröderna Gunnarsson blev varnade för att trädstammarna skulle bli ovala om plantorna sattes i radförband. Men nu när träden har hunnit bli mellan 30 och 40 år har Wiking klavat dem utan att finna några sådana tendenser. Inte heller får granarna mer kvistar på de två sidor som de vänder mot lövet, vilket olyckskorparna varnade för.
För 14 år sedan visade Wiking i SKOGEN upp ett bestånd där lövet röjts bort helt. Nästa generation löv – mest rönn – såg inte ut att hinna ifatt granen. Skulle kvaliteten bli för dålig? När SKOGEN följer med Wiking Gunnarsson in i samma bestånd idag är det några år sedan han var där senast. Kvaliteten ser riktigt bra ut trots att lövet är borta.
— Jag är själv lite förvånad, konstaterar han, men anser ändå att man bör lövröja försiktigt. Förutom att lövet trots allt höjer granens kvalitet och producerar virke de första 20 åren förbättrar det marken och minskar rotrötan, anser han.
Vad mer har han lärt sig de senaste 14 åren?
— Vi prövade att bara röja lövet närmast granarna. Mellan raderna fick det växa. Men då visade det sig att björken och rönnen lutade sig över granarna och piskade dem. Senare röjde vi därför också ett ”dike” i lövet mitt emellan granraderna. Då lutade lövet mera in över denna fåra – bort från granarna. Dessa granar har klarat sig bra.
Men på andra håll har enskilda lövstammar röjts fram för att producera gagnvirke och ge granarna lagom beskuggning.

Inga efterföljare
Lägre kostnad för plantor och plantering. Billigare röjning. Det borde väl locka många andra skogsägare? Och vad säger skogsvårdsstyrelsen idag?
— Jo, representanter för Skogsvårdsstyrelsen har tittat och varit positiva. Men det där med hur många plantor som ska sättas per hektar är lite svårt att göra avkall på. Den diskussionen har väl aldrig blivit avslutad.
– Några efterföljare bland skogsägarna har jag inte märkt av. När en metod väl har etablerat sig är det inte lätt att få genomslag för nya idéer. Alla letar ju nackdelar hos de nya idéerna. Små nackdelar väcker större intresse än stora fördelar.
Sedan raderna planterades har brodern Gunnar gått bort och fastigheten bytt ägare två gånger inom släkten. Skogen sköts aktivt, men planteringsförbanden är nu mer konventionella även på denna fastighet.

Vård och omsorg
Wiking Gunnarsson poängterar också själv att radplantering inte passar på alla marker. Den förutsätter att löv växer upp mellan raderna för att producera virke och dana kvalitet hos granen.
— Om man ska lämna två meter mellan plantorna gäller det också att de överlever. Min bror som skötte huvuddelen av den praktiska skogsvården vårdade plantorna noga och 95 till 100 procent ”gick på”.
Å andra sidan dör plantor ofta gruppvis, konstaterar Wiking Gunnarsson själv. Då spelar det ingen roll om de står tätt eller glest.
— Det är kanske som gamle länsskogvaktaren sa: ”Det spelar inte så stor roll vilken metod man sköter skogen med. Bara man lägger ner omsorg och arbete.”

Text: Bengt Ek