Hitta rågången med GPS

Med hjälp av en modern GPS finns alla chanser att den mest igenväxta rågång kan fastställas på nytt. Men blir det exakt? För att ta reda det begav sig SKOGEN ut i snåren tillsammans med Micke Olsson, tekniker från MRC i Östersund. MRC är en av landets främsta företag när det gäller mobila kommunikationssystem.

När GPS, som från början var en militär angelägenhet, kom i civilt bruk på 1990-talet var tekniken oprecis och avvikelserna kunde hamna på tiotals meter under ogynnsamma förhållanden. Men precisionen har ökat, och idag räknar man med att koefficienten har en felvariabel på en meter när.
–Ju fler satelliter GPS-enheten har kontakt med desto mer exakt blir resultatet, förklarar Micke Olsson.
Det han kallar GPS-enheten är en liten handhållen satellitmottagare som har en fastighetskarta med gränser och beteckningar i det område vi nu befinner oss i.

–Kartmaterial finns för hela Sverige, och är uppdelat i olika geografiska områden. Kostnaden för den karta jag lagt in för det här området är ungefär en tusenlapp. Men priset varierar.
GPS-enheten, i det här fallet en Garmin Montana 650, räknas till de mer kraftfulla.
–Jag rekommenderar att man väljer en något dyrare GPS. Priset på den här hamnar mellan femtusen och sextusen kronor. Men då får man en mängd funktioner som verkligen underlättar geografisk orientering och positionsbestämning.
Dagens utmaning är att återfinna gamla rågångar som inte varit underhållna sedan 1950-talet.
Först tar vi ut riktningen mot ett rågångshörn. De är enklast att hitta eftersom hörnen oftast har någon form av markering i terrängen, till exempel stenar, små rösen, nedslagna metallrör eller annat. Även gamla gärdsgårdar var mer omsorgsfullt utförda i hörnen. Rester av sådana är därför inte svåra att hitta.

Att vi går i rätt riktning syns i displayen. Där visas inte bara det rågångshörn vi ska till utan även vår egen färd genom skogen. När GPS-enheten anger att vi är framme vid kartans fastighetshörn går det snabbt att hitta rätt. En upphöjning i marken täckt med mossa och blåbärsris är mycket riktigt ett   röse.
Med röset som utgångspunkt och med blicken stadigt fäst så långt bort som möjligt börjar vi gå i den riktning vi förmodar att rågången har. I ett gransnår ligger de halvt förmultnade resterna av en gärdsgård. Vi är på rätt spår! Ytterligare en stund senare: en nätt och jämnt synlig sten. Förmodligen en så kallad visarsten då den är oval. Om det var möjligt lade man ut sådana i rågångarna med jämna mellanrum. Stenens spetsar pekar i rågångens riktning.
Allt eftersom vi avancerar längs rågången markerar vi den med snitslar. På många ställen är det så igenväxt att vi tvingas att ta små omvägar.
Någon timme senare har vi nått nästa rågångshörn. Bakom oss är den tidigare försvunna rågången nu lokaliserad. Att vi gått rätt väg visas i GPS-ens lilla bildruta. Det streck som markerar vårt inte helt linjalräta avancemang genom terrängen sammanfaller ändå till största delen med kartbildens rågångsmarkering.

Men det är nu den riktiga överkursen börjar. Den rågång vi nu skall följa är visserligen markerad både på kartbilden och delvis i terrängen, men inget stämmer. Och i det här fallet finns inte den mer än ett hundra år gamla fastighetskartan i GPS-enheten. Med papperskartan som grund gör vi en linje på GPS-ens kartbild. Den ska vi följa. Och det visar sig vara rätt. För efter ungefär etthundra meter avslöjar en förhöjning i marken en sedan länge överväxt rågångssten.
När jobbet är klart är GPS-enhetens kartbild kompletterad med det spår vi gått upp. Spåret markerar rågången. Bilden sparas för att senare tankas över i datorn där vi arbetar med fastighetsuppgifterna.

Ur SKOGEN 9/12