Låst artikel för våra medlemmar
Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.
Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.
Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa låsta medlemsartiklar?
Då behöver du bli medlem i Föreningen Skogen. Med ett medlemskap förkovrar du dig genom exkursioner och seminarier. Du blir en del av vår gemenskap och får dessutom ta del av dina unika medlemsrabatter och förmåner.
- Medlemskap i Föreningen Skogen (12 månader)
- Tillgång till medlemsartiklar på skogen.se
- Tillgång till Tips & Råd på skogen.se
- Digitala skogsfrukostar och seminarier
- Exkursioner runt om i landet
- Unika förmåner och rabatter
Redan medlem?
Frågorna går till Eva Regin, förrättningslantmätare vid Lantmäteriet i Strömsund. Innan vi låter henne svara måste vi först reda ut det här med fastighetsgränser och gränsmarkeringar, eftersom sätten att markera gränser, och även själva markeringarna i terrängen, skiftat under åren.
Behov av att hävda gränser har i Sverige funnits långt före dagens fastigheter. Det gäller till exempel sockengränserna. Dagens gränser utanför tätorterna tillkom på de allra flesta håll under 1800-talets laga skiften, eller vid så kallade hemmansklyvningar och torputbrytningar. Gränserna markerades ofta med olika slags rösen (se nedan ”Olika markeringar”).
Rätt håll. ”Visarstenen” i mitten anger gränslinjens riktning.
Foto: Per Ericsson
Hur går jag tillväga när markeringarna försvunnit?
–Då går man till källorna, förklarar Eva Regin. I Lantmäteriets arkiv går det att få fram kartor och så kallade akter med protokoll som gjordes i samband med fastighetsförrättningar. Vet man bara fastighetsnumret är det inga problem. Det kostar inget och kan göras av vem som helst.
Av handlingarna framgår längden på fastighetens gränser. Finns ”knän”, vinklar eller brytpunkter på gränserna är de inbördes avstånden angivna. Dessutom är det inte ovanligt att det i så kallade ”rösebeskrivningar” antecknats i vilken form och med vilket material gränspunkterna är markerade i terrängen.
–Lagaskifteskartorna och andra förrättningskartor brukar vara väl genomarbetade. Det är inte ovanligt att vattendrag, myrar, stenrösen, samfällda vägar, bergknallar, angränsande skifteslags- och fastigheters gränser är angivna och inmätta. Med stöd av kartan och sådana här markeringar går det att återskapa gränserna.
Inhägnat. Rester av gärdsgårdar är påtagliga tecken för den som letar en fastighetsgräns.
Även gärdsgården var en gränsmarkering. När man hade kor eller andra djur på skogsbete var det vanligt att fastigheten hägnades in med en gärdsgård. Rester av dessa brukar därför vara pålitliga tecken. Ytterligare en möjlighet är att fråga tidigare ägare eller någon i bygden, tipsar Eva Regin.
–Många gränsmarkeringar, framför allt i skogsmark, kan vara överväxta idag. Maskiner i jord- och skogsbruket, vägbyggen och andra former av yttre påverkan kan också ha gjort dem omöjliga att hitta igen. Om så är fallet, eller om du och din granne av annat skäl har svårigheter att komma överens om var era fastigheter börjar och slutar, tycker jag att man ska vända sig till Lantmäteriet. Men bäst är att vårda fastighetens gränser. Hugg upp eller underkvista. Måla eller markera på annat sätt. En väl underhållen gräns är en tillgång för fastigheten och behöver inte ifrågasättas.
SKOGEN 10/2013