Han knyter ull mot vilt

Det hela började med att han läst att vissa medel mot viltbete innehåller fårfett. 
– Jag började läsa på nätet och hittade artiklar om någon som satt ull på toppen och påstod att det fungerade bra. Eftersom jag har får och fri tillgång på ull så tänkte jag att det här var en lite kul idé att testa, säger Anders Westerberg. 

Ull fastknuten i toppen på en planta.
Foto: Albin WesterbergSagt och gjort, på en hektar stor föryngring med sibirisk lärk knöts en liten tuss fårull i toppen av plantorna. 
– Från början tog vi kanske lite för stora tussar som böjde ner toppen när det blev fuktigt, men nu tar vi väldigt tunna tussar som är mer som ett fint garnnystan. Vartefter träden växt har nya tussar knutits fast.
Hittills har han sett att ull är rejält repellerande mot bete från klövvilt i både lärk och tall. 
– Jag har bara sett en enda betad planta under alla de här åren, men annars är de i princip orörda. 

Däremot verkar det inte hjälpa mot fejning av kronhjort. 
– Vi har gott om kronhjort här och nu när de högsta träden är fem meter verkar kronhjorten älska att feja hornen så grenarna ryker och det bara blir en kal stam kvar. Det är ingen jättemängd än, men kanske några procent som är fejade.  
Han uppskattar att han lägger nästan två arbetsdagar per år på knappt en hektar med i storleksordningen runt 1 500 lärkplantor. 
– Tallen går fortare att skydda, för då kan man trycka ner lite lös ull försiktigt i kronan och slipper knyta. 
Han betonar att det inte är något vetenskapligt försök utan enbart något han testat i mindre skala på sin egen fastighet.
– Men om någon annan kan dra nytta av det här så är det bara roligt. 
Han vill ge andra som vill ­testa samma sak rådet att se det som ett hobbyprojekt.
– Bara man inser att det är en hel del jobb är det ju någonting som faktiskt håller viltet borta och det är ju garanterat ett fullt miljövänligt alternativ med en naturresurs som ändå ofta kastas bort. 

Det är också viktigt att tänka på att ha en väldigt liten mängd tråd och att inte knyta för hårt samt att lösa upp den gamla knuten när man sätter dit en ny, så att trädet inte stryps. Under de två första åren är det också viktigt att gå ut innan barren ­faller av den sibiriska lärken, eftersom träden annars är väldigt svåra att upptäcka, råder Anders.
– Det tar längre tid och blir förmodligen dyrare jämfört med att spreja på viltbetningsmedel. Men om man gör det själv och som ett sätt att vara i sin egen skog är det helt okej. Och man får två härliga dagar i skogen.

FÅR MOT VILT
Anders Westerberg är inte ensam om att ta hjälp av får för att skydda plantor. Företaget Organox tillverkar viltrepellenten Trico, ett biologisk skyddsmedel som innehåller fårfett och vatten och som sprutas på plantan. Resultat från försök visar att vissa fetter eller fettsyror i fårtalgen fungerar frånstötande på de betande djuren.

SKOGEN 12/2017

Anders Westerbergs försök med ull finns publicerade i Skogsägarens försöksportal på Skogsstyrelsens webbplats