Granplantering – forskarnas bästa tips

I fältförsök har 2000 olika kombinationer av återväxtåtgärder studerats. Nu kan resultaten samman-fattas. SKOGEN har bett lantbruksuniversitetets forskare svara på de frågor man ställer sig när man som skogs- ägare börjar planera nästa generations skog. För vem vill stå där med en misslyckad gran- plantering om fem eller tio år.

Gran på god mark, tall på svag mark. Håller den gamla sanningen?
Nya försök tyder på att en blandskog av tall och gran motverkar rotröta mer än man trott. Det talar för att de medel- goda marker där man brukar föreslå blandskog nog kan utvidgas till en aning bättre marker.

Däremot är och förblir det en tvivelaktig metod att lösa viltskadefrågan genom att sätta gran på tallmark.

Behövs en skärm även vid plantering?
På marker med frostproblem är skärmen till stor hjälp. I områden där snytbaggeskadorna är omfattande är det också lämpligt. Om plantorna är dåligt skyddade mot insekter är en skärm definitivt att rekommendera även vid plantering. Skärmen ger även fler plantor och — för till exempel tall — en trädslagsblandning.

Mot viltskador har skärmarna däremot inte hjälpt nämnvärt i forskningsförsöken.

Hur tät bör skärmen vara?
Lämna omkring 150 skärmträd vid avverkningen. Det ger marginal för lite vindfällen. Tall och björk kan skapa trädslagsblandning. Tätare skärm gör markberedningen svår och leder till stora skador på plantorna när skärmen så småningom ska avverkas.

Men även om man bara får ihop 100 stammar kan det vara värt att lämna skärm. Glesare skärm skyddar inte lika bra mot frostskador på granplantorna — det räcker för övrigt med en lite större lucka för att det ska bli frostskador.

Alldeles nya studier visar dessutom att det i sydvästra Sverige behövs just omkring 150 träd per hektar för att hindra kväve från hygget från att lakas ut till grundvattnet.

Ska jag ta bort riset?
En ristäkt per omloppstid är OK. Trots att kväve försvinner från marken har tillväxtförlusterna blivit ganska små: äldre försök har en tillväxtförlust på mellan ett och två år. Men i nya försök blir tillväxtförlusten bara omkring ett halvår. Låt riset barra av före ristäkten så blir näring kvar i skogen.

I gallring blir tillväxtförlusten större efter ristäkt. Vid upprepade uttag bör man kompensera uttaget av baskatjoner (kalium, kalcium med mera) som bland annat leder till försurning.
Ofta gör ristäkten att markberedningen kan sättas in snabbare. Då kan man vinna ett år i tid. Bättre och billigare plantering på ett rensat hygge tackar man kanske inte heller nej till.

Är det inte bättre att lämna riset för grönrisplantering?
I det torra sydöstra Sverige tillämpar man gärna grönrisplantering — plantering på våren i det ännu gröna avverkningsriset. Länge har man ansett att de färska avverkningsresterna skyddar plantorna. Under grenarna skulle jorden vara mindre uttorkad, gräset hållas tillbaka och luften kring plantan vara som i ett växthus.

Men forskning pekar mot att det inte stämmer. De goda erfarenheterna beror i stället på att hygget planteras snabbt, första våren, så att gräset inte hinner konkurrera lika mycket med plantorna.

Ristäkten underlättar markberedningen men riset i sig har ingen påtaglig betydelse för hur bra plantan klarar sig och växer.

Behövs hyggesvilan?
Om man vill tillämpa hyggesvila bör man vänta minst 4 år med planteringen i södra Sverige, helst fem. Tre år, som man rekommenderat tidigare, räcker inte mot snytbaggen, och ogräsproblemet blir inte värre av att man väntar ett år till.
Men grundrekommendationen är bra snytbaggeskydd och att ge beståndet en snabb start utan hyggesvila.

När ska jag markbereda?
Vänta till sent på året eller till våren! Markberedning är färskvara: nya studier visar hur kruståtel och annat gräs sås in på mineraljorden under hösten. Vegetationen ger konkurrens och ökar risken för snytbaggeskador. Det går att hålla tillbaka ogräset ett helt år genom att vänta med markberedningen till efter september.

Med vilken metod ska jag markbereda?
Alla utbredda metoder hjälper bra mot gräskonkurrensen.
Men plantan växer bäst om man vänder torvan upp och ned i markberedningsfläcken. Humusen hamnar under mineraljord och ger näring åt plantans rötter. Mer kväve i plantan ger kraftigare fotosyntes nästa år.

Tyvärr måste man använda en grävmaskin för denna invers-markberedning. (Det kan gå på omkring 3500 kronor per hektar.) Snart måste någon utveckla ett bättre aggregat!

Däremot finns det naturligtvis aggregat som vänder torvan upp och ned bredvid markberedningsfläcken. Det är bättre på fuktig mark, men på vanlig mark utsätter högen plantorna för fler faror: Fler plantor dör på grund av torka. Fler drabbas också av vårvinterskador (solvärmda barr men frusna rötter) när de sticker upp ur snön.

Barrot eller täckrot?
Barrot eller täckrot spelar i sig ingen roll. Barrotsplantor är i praktiken större och klarar sig därför bättre mot snytbaggar. Storleken gör också att de fortare når bort från gräs, frost och andra faror. Barroten klarar även frosten lite bättre: ett års högre ålder och tuffare hantering gör att de skjuter senare på våren.

Täckrotsplantorna är ett år yngre när de sätts. Stort upplagda försök visar att de inte drabbas av så stora svårigheter: Efter några år ligger de fortfarande bara ett år efter.

Att producera barrotsplantor som är så stora att de klarar snytbaggarna tillräckligt går inte i praktiken. Båda planttyper behöver skydd mot snytbaggen. Men storleken kan hjälpa till när skyddet är otillräckligt.

Täckrotsplantans lägre totalkostnad får man alltså ställa mot att ett års produktion går förlorad.

Hur ska då plantorna vara?
Köp plantor som är vitala och gärna stora. Det är dessa egenskaper som avgör hur de klarar sig.

Barrotsplantorna bör vara minst tre år gammal, täckroten två år, för att klara gräs och snytbaggar. Ettåriga täckrots-plantor fungerar ofta inte bra i södra Sverige.

De bör vara gröna och vitala. Studier har visat att barrot drabbas mer av viltskador än lika stora täckrotsplantor. Men det beror på att de är kväverikare (och därmed grönare).

Att en plantsort är vital är en dålig anledning att välja bort den.

Hur ska man skydda sig från snytbaggen?
Inget är så effektivt som permetrin. Ombehandla plantorna gärna årligen tills de är tillräckligt stora. Särskilt viktigt är ombehandlingen om plantorna är små och markberedningen otillräcklig.

De bästa mekaniska skydden har gjort stora framsteg och kan ge acceptabelt skydd tillsammans med en bra markberedning. Men ännu måste skydden utvecklas för att även fungera bra andra året.

Markberedningen ska ge tio cm ren mineraljord runt plantan. Aggregat som blandar in humus skyddar bara mot snytbaggen om humusen blir mycket finfördelad!

Ska jag slå bort gräs som täcker plantan?
Nej, hoppa över det. Rädslan för gräset brukar vara överdriven. Forskningen visar att problemet ligger under mark. Gräsrötterna stjäl vatten från plantan, till och med om grässtråna är bortklippta.

Besprutning med herbicider kan behövas vid plantering på åkermark. Men i de vetenskapliga försöken hjälpte en markberedning lika mycket som herbicidbehandling fem år i rad. En bra markberedning ger oftast plantan de två år den behöver för att hinna växa ifrån gräset.

Och sedan hjälpplanterar jag i luckorna?
För att hjälpplantorna inte ska bli hopplöst efter bör hjälpplanteringen göras året efter den första planteringen. Två år efter planteringen är det bara meningsfullt att komplettera i luckor som rymmer 50 till 100 plantor. Använd gärna en planttyp som växer snabbare än de äldre runt omkring. De bör naturligtvis inte vara smakliga för viltet: Den snabbare tallen är därför knappast att tillråda i en granföryngring.

Även hjälpplanteringen behöver en rejäl mineraljordsfläck. I värsta fall får man väl hacka för hand.

Lönar det sig med viltrepellenter?
En låg viltstam är bättre, men flera viltpreparat fungerar bra. Ombehandla varje år.

Granen har överlevt betesskadorna ganska bra i försöken. Trädet får ofta dålig kvalitet på grund av sprötkvistar men det blir inte så många dubbelstammar som man tidigare befarat.

Om jag använder skärm, hur länge ska den stå kvar?
sex till åtta år brukar behövas, sedan avverkas allt på en gång om skärmen inte varit mycket tät. Det går att klara föryngringen om man är duktig eller anlitar någon som kan jobbet. Men annars kan det gå åt skogen.

Kan jag bygga på plantuppslaget i den gamla skogen?
Man kan förlita sig på beståndsföryngringen om den är tät. Men plantorna bör vara 0,5 meter höga. Under skärm kan de vara något lägre.

Länge trodde man att småplantorna dog av ljuschocken när de stora träden avverkades. Men ny forskning visar att plantorna inte har tillräckligt djupa rötter för att nå ner i mineraljorden. De dör av vattenbrist när humuslagret torkar på hygget. Även snytbaggen tar naturligtvis många småplantor, medan frosten oftast bara skadar plantorna utan att döda dem.

I praktiken är det svårt att avverka skogen utan att skada beståndsföryngringen för mycket.

Inte har jag råd med alla dessa försiktighetsåtgärder!
Då går det bra att välja en kombination som passar dina ambitioner, förutsättningar och intressen. Besök Asa försöks-park söder om Växjö. Där kan man titta på resultatet av 2000 olika kombinationer av åtgärder. Här är två exempel:
• 4 års hyggesvila, markberedning och plantering med obehandlade barrotsplantor: Efter fem år levde 96 procent av plantorna som var 139 cm höga.
• Färskt hygge, ej markberett, satt med behandlad barrotsplanta: 85 procent överlevde. Höjden var efter tre år i genomsnitt 123 centimeter.

Fler artiklar om granföryngring finns bland annat i SKOGEN 6/7-98 och 4-99.

Vill du veta mer?
Fråga gärna forskarna på Asa försökspark om du vill veta mer: Jonas Bergqvist, Ola Langvall, Göran Örlander eller Magnus Pettersson. Tel 0472-26 30 00, www.afp.slu.se.
Eller forskarna i Alnarp: Urban Nilsson, Jonas Rönnberg eller Pelle Gemmel. Tel 040-41 50 00, www-sydsvenskskogsvetenskap.slu.se/iss/