Granplantering är idiotsäkert

SKOGEN: Beståndsanläggning brukar betraktas som ett lotteri. Inte någon vetenskap utan snarare en skön konst. Ingen vet säkert hur resultatet blir när naturen sagt sitt. Men du säger frankt att ”om man är noggrann vid granplanteringen går det bra.”

Göran Örlander: Hela 90 procent av plantorna har överlevt i alla våra försök. Det var det genomgående resultatet. Men det gäller bara ytor där alla åtgärder vidtagits. Det betyder att markberedningen har varit god, snytbaggeskyddet utmärkt och plantorna var barrot eller tvåårig täckrot. Vi undvek även frostlänta lokaler och gamla hyggen med gräsproblem.

När vi satte igång det sydsvenska forskningsprogrammet för 10-15 år sedan stod vi inför många frågor om hur man ska föryngra gran. Nu är de besvarade för de förhållanden som finns upp till norrlandsgränsen. Gör man bara rätt börjar granen växa.
Nåja, man ska kanske inte säga alltid, men vi har blivit häpna över hur otroligt säkra resultaten var. Om man använder en tillräckligt tät skärm blir resultatet dessutom lika säkert på frostlänta lokaler.

S: Vad händer om man sparar in på markberedning, plantkvalitet eller plantskydd?
G.Ö: Då blir resultatet i genomsnitt sämre och framför-allt varierar det mer. Jag tycker att det är en bra taktik är att från början ta till så att man lyckas. Hjälpåtgärder i efterhand är sällan bra, resultatet kan bli både dåligt och dyrt. Men var och en måste göra sin egen ekonomiska bedömning. Ibland lyckas man trots lägre ambitioner och då blir man ju euforisk.

S: Är annan beståndsanläggning lika förutsägbar som en välgjord granplantering?
G.Ö: Nej, för tall kan man inte uttala sig lika säkert, bland annat är risken för viltbete större.

Självföryngring och sådd av de olika trädslagen skulle kunna kartläggas på samma sätt som granplantering, men där är vi inte ännu. För självföryngring kommer det säkert gå att kartlägga knivskarpa gränser mellan lämpliga och olämpliga ståndorter.
Inom sådd utvecklas kunskapen så att vi så småningom kan få bort variationen i resultat mellan olika år.

S: Inte minst i Skåne har en livlig debatt om granen kommit igång. Och nu har stormskadorna ökat temperaturen på debatten. Borde man inte undvika granen – trots att anläggningen är så säker?
G.Ö: Visst bör stormen ge varje skogsbrukare en tankeställare. Stormarna måste tas med när man gör sin kalkyl för granens ekonomi, annars har man gjort ett stort misstag. Eftersom granen har svårt att stå upp måste volymproduktionen vara mycket högre. Men den är också överlägsen i produktion.
Det finns ingen anledning att plötsligt kasta sig på lövet. Läget är inte annat nu än före den senaste stormen. Det finns ingen anledning att drabbas av panik.

Dessutom blåser även lövträd ner. Den långa omloppstiden gör att bokar och ekar hinner drabbas av fler stormar. Löv kräver hägnad och dyrt plantmaterial. Innan man lägger ned stora pengar på att plantera ek vore det dessutom tryggt att veta mer om ekskadorna. Det vore oöverlagt om allt för många den här våren satsade på ek. Det kan också bli ont om plantor så att man tvingas köpa fel proveniens.

S: Så gran är ditt grundtips?
G.Ö: Många gånger kan det vara svårt att hitta alternativ, särskilt på slättbygden. Men det går lätt mode i en skogsskötselåtgärd. Många markägare funderar inte särskilt mycket innan de köper sina granplantor. Om var och en tänkte självständigt skulle det inte bli likadan skog överallt. Istället skulle skogsägarna komma till olika slutsatser. Alla har ju olika förutsättningar: olika förväntningar på marknaden, man är olika rädd för att ta risker, har olika möjligheter att investera långsiktigt i dyr skogsvård och så vidare.

Bengt Ek