Fotoskolan del 1 – Lär dig fotografera i SKOGEN

Att fotografera skog är på många vis inte annorlunda än att fotografera sport, mode, industri — eller bra porträtt av vänner och familj. Grundbultar som klassisk komposition, perspektivlagar och fotografisk grundteknik är universella. Men det finns vissa särdrag, och på en punkt är skogen en extra krävande fotomiljö. Ljusförhållandena kan variera extremt mycket och att lära sig att hantera alla dessa variationer är den stora utmaningen för den som börjar fotografera skog.

Fotografering består alltid av två delar. Den tekniska delen styrs av fysikaliska lagar, geometri och annat som inte låter sig diskuteras särskilt mycket. Den kreativa delen däremot har visserligen tumregler som är bra att tänka på men rymmer hur många subjektiva värderingar som helst. Hur fotografen väljer att forma sin bild är en personlig fråga. Det enda kriterium som går att ställa på ”en bra bild” är väl att den lyckas fånga någons intresse.

En enkel bild av den egna skogen i familjealbumet är alltid bättre än ingen alls. Med åren ser man snart att skogen växer — precis som barnen. Men för den som har upptäckt fotografins glädje eller möjligheter till biinkomst rymmer skogen så mycket mer. Det är värt att fördjupa sig. Och då konstaterar man snart att den duktige fotografen också är en god tekniker. Man kan säga att fotografens kreativa del av hjärnan formar motivet medan den mer kalkylerande försöker få någon teknisk vett och sans i bildskapandet. För hur upphetsad en fotograf nu en gång kan bli inför ett sensationellt motiv så gäller det att bilden blir både skarp och rätt exponerad för att vara något värd.

För att kunna styra bildresultatet i skogens växlande miljö måste man besitta elementär fotografisk grundkunskap. Man måste känna till effekterna av långa eller korta exponeringstider, stora eller små bländare plus en hel del annat. Utan kunskap om olika objektivs skilda egenskaper är fotografen också utlämnad åt slumpen.

Låt oss i det här numret av tidningen titta närmare på kameran. Vi väljer förstås modell efter ambitionsnivå, även om plånboken också sätter sina gränser.

Den enkla kameran som ställer både skärpa, tid och bländare med automatik kan vara praktisk. Men utan möjlighet till manuell styrning är den starkt begränsad och rent av oanvändbar för den kräsne i en så utmanande miljö som skogen. I kategorin enkla kameror återfinns både digitala och analoga pocketkameror med fast optik. Men för att kunna återge ett riktigt stort motivspektrum är systemkameran ett måste. I valet mellan den filmbaserade kameran och den digitala, rekommenderas den sistnämnda, gärna med en sensor som innehåller minst sex miljoner pixlar. Skogen är ett motiv med stor detaljrikedom och bra bilder bör gå att förstora ordentligt.

Pixelantalet ger också en antydan om kamerans prestanda, även om det inte är någon absolut kvalitetsangivelse. Men om sexmegapixel-kameran är av god kvalitet kan den erfarne bildbehandlaren med lite ”mixter” dra upp bilderna på ett helt uppslag i tidningen SKOGEN.

Ännu bättre blir bildåtergivningen naturligtvis om du väljer kameratillverkarnas digitala flaggskepp. Priset för dessa godbitar är så högt att det är få amatörfotografer som finner investeringen rimlig.

I skogen måste kamerorna tåla både regn och kyla. Den kamera som inte står pall för regn är förstås i princip värdelös om man vill dokumentera skogen på allvar, året runt och i alla väder.

Men trots den digitala kameraboomen försvarar även filmen sin plats. Framför allt negativ färgfilm är ypperlig i skogsmiljöer. För att få ut kvaliteten hos de bästa negfilmerna förutsätts professionell kopiering eller scanning av negativet. Minilabbens småkopior gör definitivt inte färgnegativet rättvisa. Även diafilmen kan ge bra resultat även om dess korta exponeringsomfång begränsar bildskapandet.

Ladda ner artikeln som pdf: Fotoskola, del 1»

Bo Göran Backström

Ur SKOGEN 6-7/04