Låst artikel för våra medlemmar
Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.
Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.
Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa låsta medlemsartiklar?
Då behöver du bli medlem i Föreningen Skogen. Med ett medlemskap förkovrar du dig genom exkursioner och seminarier. Du blir en del av vår gemenskap och får dessutom ta del av dina unika medlemsrabatter och förmåner.
- Medlemskap i Föreningen Skogen (12 månader)
- Tillgång till medlemsartiklar på skogen.se
- Tillgång till Tips & Råd på skogen.se
- Digitala skogsfrukostar och seminarier
- Exkursioner runt om i landet
- Unika förmåner och rabatter
Redan medlem?
Fråga: Skogen och vegetationen växer närmare och närmare vägbanan. Träden hänger över vägbanan vid snöfall och vägarna torkar aldrig ur på våren. Vår vägförening har nu beslutat på flera årsmöten att alla berörda markägare skall avverka, röja undan 3 m från vägkant. Om inte dessa åtgärder utförs kommer föreningen att tvångsavverka. Föreningen tar hand om det som avverkats och kvittar mot avverkningskostnaden. Beslutet har även annonserats vid två tillfällen i det lokala annonsbladet. Är det OK att göra så?
Svar från REV: I föreningens anläggningsbeslut eller förrättningsutlåtande finns förhoppningsvis en rättighetsupplåtelse om sikt- och slyröjning. Man brukar skriva 2-3 meter från vägkanten eller vägområdet. Kontrollera om så är fallet, då är det fritt fram för föreningen att sikt- och slyröja. Men fastighetsägarna kan inte avkrävas särskild avgift för detta, och virket förblir alltså markägarens.
Om det inte finns någon rättighetsupplåtelse för sikt- och slyröjning kan föreningen inte tvinga sig till en alltför omfattande åtgärd. Naturligtvis behöver föreningen inte tåla intrång på vägområdet av växtlighet, men föreningen kan å andra sidan inte heller röja in på markägares område, utanför vägområdet. Inte om det saknas en särskild rättighetsupplåtelse i anläggningsbeslutet. En särskild överenskommelse bör därför träffas med var och en.
Bengt Ek
Ur SKOGEN 12/04