Exoter vinner i långa loppet

–Här går gränsen, säger Hans Klementsson, och pekar på några höga granar vid Lursjön i norra Skåne. Granen vandrade in från norr men kom inte längre i sin naturliga utbredning. Boken som kom söderifrån gav den för hårt motstånd.
–Vår vanliga gran har sitt ursprung i norra Ryssland där tjälen bara tinar ett par decimeter på sommaren. Där har den utvecklat ett flackt rotsystem, som inte tränger ner på djupet. Vinterstormarna klarar den tack vare att den är fastfrusen i marken, konstaterar Hans som bland annat kan titulera sig skogsägare, skogsmästare, skogsbrukslärare och virkesinköpare.
–Vanlig gran är genetiskt körd och går inte att använda i sydsvenskt skogsbruk, påstår Hans tvärsäkert. De ytliga rötterna är en genetisk egenskap som man inte kan råda bot på med skötsel. Det spelar ingen roll vad du gör, stormar det blåser granen omkull!
Här i Hans Klementssons skog är det bördigt, och regnar hela 700 mm per år. I snitt vart fjärde år kommer det en kraftig storm.
–Storm är ingen naturkatastrof, det är en kalkylerad risk, förklarar Hans krasst.
Framför granarna står det småplantor utspridda här och var, men det är inga vanliga granplantor, det är sitkagran. 1984 blev Hans sugen på att testa nya barrträd. Det var dags att plantera nytt på ett stormfälle där marken lämpade sig bäst för gran, tanken på en barrblandskog växte fram. Som trädintresserad skogsmästare och virkesinköpare hade han koll på både sitkagran (Picea sitchensis) och kustgran (Abies grandis). De är exoter som har sitt ursprung i tuffa blåsiga miljöer i västra Nordamerika och lovordades av entusiasterna, inte minst på grund av stormfastheten.

Han bestämde sig för att prova i ett bestånd. För att gardera sig satte han varannan rad sitka och varannan vanlig gran, alternerat med en rad kustgran och en rad vanlig. Totalt blev det 1500 vanliga granar. Intill plante- rade Hans bara vanlig gran, kraftiga fyraåriga plantor.
Det växte på bra! Redan 2004, när träden var 20 år gamla var det dags för gallring. Den uttagna volymen blev hela 70 m3/ha. Gallringen skedde med skördare, men på grund av terrängen och beståndets form blev man tvungen att dra stickvägarna rakt i vindriktningen.
Bara ett halvår efter gallringen drog Gudrun genom skogen. Hans bävade för följderna, men bara en enda sitka låg. Den hade dragits med i fallet av en vanlig gran. Och inte en enda kustgran hade rykt, trots att de är mycket högre och har en större krona. De står dessutom främst i den förhärskande vindriktningen. Även de vanliga granarna i blandplanteringen hade klarat sig bra, tack vare stödet från sitkakompisarna. Monokulturen med bara vanlig gran, däremot, skadades svårt.
Hans blev nyfiken och tittade närmare på den fallna sitkans rotsystem.
–Jag hade aldrig sett något liknande! Sitkan utvecklar både pålrötter och längsgående stagrötter. De verkar gå lika djupt som tallrötter, konstaterar Hans förvånat.

I dag är granblandningen 32 år och han räknar med att virkesförrådet ligger över 250 m3sk/ha. Virkesproduktionen under omloppstiden är hittills nästan 11 m3/ha/år. De dominerande sitkagranarnas diameter ligger i snitt på 30 cm.
–Och vet du, den drar ifrån! berättar Hans. Det verkar som om tillväxten bara förstärks med tiden. Vanliga granen och sitkan är lika höga, men träden har ju helt olika kroppsform. Inte konstigt att sitkan klarar blåsten bättre med sin stabila konstitution och djupa rötter.
Vid avverkningen behöver han inte sortera ut sitkan från de vanliga granarna, han skickar dem till sågen i en enda mix. De behandlas som samma trädslag och har samma användningsområde.

Hans är helnöjd med sitt experiment, resultatet är över förväntan. Sitkan har 25 till 30 procent högre tillväxt än vanlig gran. Omloppstiden är 40 till 60 år, beroende på boniteten. Något enstaka träd har alltså blåst omkull under årens lopp, men till skillnad från vanlig gran knäcks den inte, den är för seg. Den faller med en rotvälta så man kan ta vara på virket.
Barren är sylvassa. Ställer det inte till problem i hanteringen?
–Nej inte ett dugg! svarar Hans. Taggigheten är en fördel, Sitkagranen får oftast vara i fred för viltet.
Hur är det med plantornas frostkänslighet?
–Man får försöka hitta härdiga plantor från bra provenienser. Jag köpte mina från Danmark. Sätter man plantorna i ett frosthål kan det bli problem, men det är bara det yttersta skottet som fryser bort. Och sitkan växer så fort att det inte spelar så stor roll för tillväxten.
–Hos mig är det gynnsamt, ler Hans nöjt. Alla plantor har klarat sig. Men så har jag planterat på gammaldags vis utan markberedning, rakt ner i grönriset, direkt efter avverkningen.
–Jag ser till att riset är jämt fördelat, det bli skuggigt och fuktigt för småplantorna då. Jag satte små plantor, tycker det funkar bäst, annars skadar man lätt rötterna. Att det växer hallonskott och gräs runtomkring påverkar inte plantorna, de växer snabbt ifrån det. 30 till 40 cm första året!
Insekter, då?
–Den snabba tillväxten i ungdomsstadiet borde ge ett bra skydd mot snytbaggen, svarar Hans, men ingen vet säkert. Det finns inga kända skador av granbarkborre i Sverige, men säker kan man ju inte vara i någon odling. Vad gäller rotröta är sitkan tyvärr lika känslig som den vanliga granen.
Några fler exoter du vill slå ett slag för?
–Vet du att douglasen är världens mest  sågade barrträd? I Nordamerika och Kanada där den har sitt ursprung finns inte ”vår” gran. Den används främst som konstruktionsvirke och har en mycket vacker kärna som liknar vår tall, säger Hans och berättar att han gjort slag i saken.
–För sex år sedan planterade jag ett ”Gudrunhygge” med en blandning av vanlig gran och douglasgran. Det ser lovande ut.
Är lärk ett alternativ?
Det råder övertro på lärk! Man tror att den är stormfast för att den tappar barren på vintern. Den växer snabbt men virket är inget vidare. Det blir mest massa, om man inte odlar sibirisk lärk som lämpar sig bäst i norra Sverige där den växer långsamt.
Slutligen, något bra råd till skogsägare som vill börja testa?
–Prova en barrblandskog! Du kan ha två eller tre olika barrträd i samma skog. Prova att blanda exotgranarna med vanlig gran eller hybridlärk och gallra så att du till slut nästan bara har exoten kvar. Det är smart att inte lägga alla ägg i samma korg, säger Hans och sammanfattar hur han ser på läget.
–Vi måste tänka om! Landsgränserna gör att hela Sveriges skog ska skötas på samma sätt, trots olika förutsättningar i olika delar av landet. Här i Skåne och Halland är den så kallade inhemska granen lika mycket exot som sitkan. Den hör inte alls hemma här, den har flyttat hit utan att ansöka om uppehållstillstånd!
–Sitkans markkrav passar bättre i södra Sverige än vad den den vanliga granens gör. De senaste tre decennierna har regnmängden ökat med minst 100 mm. Mildare vintrar och ännu mera regn är att vänta. Oväder som till exempel storm kommer att öka. Det klarar exotgranarna bättre än vanlig gran.

Välj rätt!
Kolla in Skogforsks verktyg som hjälper dig att välja rätt plantor, bland annat exotgranar. www.kunskapdirekt.se/plantval

Reportage: Karin Bernle

Ur SKOGEN 3/12