Bygga skogsvägen tillsammans

Entreprenörens råd
— Behöver vägen bara vara farbar på vintern, så kan den dras över myrar och det behövs inte så mycket underarbete, säger Per-Olov Mattsson.

Men han rekommenderar inte att bygga en skogsväg som bara fungerar på vintern. Industrin vill ha färskt virke och det innebär att vägarna ska vara användbara året om.

Ris är bäst
Att använda riktig utrustning är nödvändigt när vägen ska byggas.
— En del enskilda skogsägare bygger själva sina skogsvägar med hjälp av traktorgrävare. De kanske tycker det är bra att kunna använda egna redskap, men det tar mycket längre tid att bryta väg med hjälp av en traktorgrävare än med en bandburen grävmaskin. Dessutom brukar kvaliteten bli sämre, menar Per-Olov Matsson.

Fördelen med en stor grävmaskin är att den kan användas för allt som behöver göras, samtidigt som den tar sig fram på den nybrutna vägen. Med maskinen kan stubbar läggas upp och ner. Över dem läggs ris och moränmassor på vägkroppen.
— Inget underlag är så bra som ris. Det bär bra samtidigt som vattnet kan rinna igenom och bort.

Moränmassorna tas i första hand från dikena, som grävmaskinen gräver ut parallellt med att vägkroppen byggs upp.
Den grovbrutna vägen ska helst vila över en vinter för att ligga till sig, vilket innebär att vägbygget måste planeras i tid.

Egen täkt
Under vägbyggets andra år görs överbyggnaden klar, grusning sker och vägen kan tas i bruk.
— Det som kan vara kostsamt i det här stadiet är om man behöver köpa grus för att det inte finns något på egen mark. Annars har man alltid rätt att ta upp en täkt för eget behov utan att söka tillstånd, säger Per-Olov Matsson.

En täkt, hur liten den än är, blir alltid ett sår i naturen. Den kan återställas redan i samband med vägbygget, till exempel genom att stora, oanvändbara stenar läggs i den och täcks över med morän.
Att bygga skogsväg är nödvändigt — men dyrt. Därför ger Per-Olov Matsson rådet att ta in anbud från olika entreprenörer.
— Det är ett bra sätt att pressa priset utan att för den skull ge avkall på kvaliteten, tycker han.

Vägmästarens råd: Bygg tillsammans!
Allt fler bygger väg på egen hand i stället för att samverka med andra skogsägare i närheten. Det innebär både mer väg per hektar och större vägkostnader än nödvändigt.

Fram till för fem år sedan lämnades statligt bidrag till skogsbilvägar som byggdes i samverkan och som var anpassade till en plan för vägnätet. Planen innebar att vägen skulle få standard och sträckning som gav bästa möjliga ekonomi och miljöhänsyn.

Okända vägar
Sedan bidraget togs bort byggs allt färre vägar i samverkan. Eftersom det inte är anmälningsplikt för vägar där väggatan är mindre än en halv hektar, byggs en mängd vägar som myndigheten skogsvårdsstyrelsen inte känner till. Enligt Sven-Gunnar Larsson, vägmästare vid Skogsvårdsstrelsen Dalarna/Gävleborg innebär det här att skogsvägnätet riskerar att bli för tätt och att många vägar är felriktade på grund av skiftesgränser.

— Jag kan i och för sig förstå skogsägare som bygger väg på egen hand. Det går snabbare än att samordna med andra och det kanske inte är någon annan i närheten som behöver en skogsväg just då.
— Men, fortsätter Sven-Gunnar Larsson, på lång sikt är det här inte alls bra för den enskilde skogsägaren eller för branschen som helhet. Skogsägaren måste släppa till mer skogsmark för väg än nödvändigt, vilket inte är ekonomiskt vettigt. Skogsmarken fragmenteras, vilket inte är bra för miljön. Vi måste undvika onödiga intrång i naturen.
Sven-Gunnar Larsson menar att den långsiktiga planeringen av skogsvägnätet är mycket viktig och att mer kraft måste läggas på den. Då blir också problemet med dålig samordning löst.

Stina Liljas