Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa låsta medlemsartiklar?

Då behöver du bli medlem i Föreningen Skogen. Med ett medlemskap förkovrar du dig genom exkursioner och seminarier. Du blir en del av vår gemenskap och får dessutom ta del av dina unika medlemsrabatter och förmåner.
- Medlemskap i Föreningen Skogen (12 månader)
- Tillgång till medlemsartiklar på skogen.se
- Tillgång till Tips & Råd på skogen.se
- Digitala skogsfrukostar och seminarier
- Exkursioner runt om i landet
- Unika förmåner och rabatter
Redan medlem?
Vägarna är blodomloppet
Vägarna är skogsfastighetens hjärta och blodomlopp. Det menar Anders och Johannes Eriksson i Hyssna utanför Göteborg.
— De hörn av skogen som saknar skogsväg får helt klart minst tillsyn. Det räcker ofta med en enkel bilväg så att du själv kan komma till din skog, de flesta skogsbilar är fyrhjulsdrivna. Finns väg kan man utnyttja småstunder. Kanske stamkvista en halvtimme på kvällen.
Men ett bra vägsystem handlar inte bara om skogsbilvägarna.
Nej, allt ska fungera. Från den stora vägen där lastbilen hämtar virket till den sista stickvägen och stigen.
Planera stickvägar redan på hygget
— När man står framför en grön vägg av ungskog är det för sent att göra en riktigt bra stickvägsplanering, säger Johannes Eriksson.
Det är bättre att göra planeringen redan på hygget.
— Överblicken har man när det är öppet, fyller Anders på. Det kan ju till och med vara kolsvart ute när gallringsskördaren kommer. I svår terräng grovbryter vi stickvägarna med en grävare. Det är enkelt på hygget. Här blir det rena autobahn, säger han och pekar på ett jämnt och rakt spår.
Och inte behöver det bli dyrt att märka upp stickvägarna heller:
— Den enda investeringen är ett antal grenar från avverkningen som markerar vägen tills det är dags för gallring.
Sätt julgranar i stickvägen
Träden i stickvägen ska avverkas unga. Stammarna är klena och virket blir dyrt. Bröderna Eriksson planterar julgranar i stället. Eftersom stickvägarna planeras redan på hygget blir det ingen tvekan om var granarna ska sättas.
— Vi kan räkna lågt, säger Anders Eriksson som ofta levererar en överslagskalkyl som argument. 150 kronor per styck, 2000 per hektar. Säg att bara hälften blir säljbara granar. På sju, åtta år blir det 150.000 kronor per hektar, minus arbete med att sälja. Mer än vad många får i slutavverkningen efter en hel omloppstid. Ändå är det bara grädden på moset.
— Varför ska man inte ta vara på det? undrar Johannes. På en skogsdag visade Skogssällskapet hur man kan få ut 2000 kronor mer per hektar på en omloppstid. Julgranarna ger ett fruktansvärt netto, även efter plantering och gräsrensning. Och gräsrensning behövs mindre än vid åkermarksplantering. Särskilt om man planterar i grönris.
— Det här är en växande marknad, anser Anders. Folk vill ha utomhusgran. Ibland två utomhus. Och nu har man till och med börjat med ädelgranar utomhus. Det som inte blir julgranar blir pyntegrönt. Det dräller av handelsträdgårdar som behöver riset!
Plantera nära vägen
Det är onödigt att slösa bort produktionen genom att lämna alltför generöst med utrymme intill vägen. Plantera så nära som möjligt, tycker Johannes. En större skogsägare med fem kilometer skogsväg kan med en extra trädrad på varje sida få till en bra bit över 3000 grova träd extra, tillägger han entusiastiskt. Det kan bli miljonen i inkomster. Träden närmast väg är ju de som är billigast att avverka. Och det är enkelt att stamkvista när de står så behändigt till. Högt virkesvärde och låg avverkningskostnad.
— Här ska det inte köra någon lastbil, konstaterar Anders när han går på vägen.
De kör själva ut virket med ett mindre ekipage. När vi åker genom skogen visar det sig dock att några vägar inte är kvistrensade. Träden drar sina grenar utmed skogsbilens sidor där den skumpar fram på den enkla bilvägen.
Visst ska allmänheten få komma ut i naturen, men lite gropar och grenar hjälper till att minska den värsta turistströmmen till de känsligaste områdena.
Rådet att plantera nära väg gäller också stickvägarna.
— Tre meter är fullt tillräckligt för en jordbrukstraktor.
Smala stickvägar — och glesa
— Stickväg! Stickväg! Stickväg!
Vi har gått in i skogen hos en granne.
I en rymlig lucka sträcker Anders och Johannes ut armarna samtidigt i en menande gest. Det lilla torget visar sig vara någon sorts virrvarr av stickvägar som löper ihop.
— Här står det 1300 stammar per hektar. Mellan stickvägarna, säger Johannes. Det är äckligt vad de gallrat, fortsätter han men ser snarare engagerad ut än förfärad. Att det här får fortgå utan att någon reagerar!
— Många som har fått sin skog kvaddad vill inte prata om det, konstaterar Anders.
Om hägn och vägar är två grundpelare i bröderna Erikssons skogsbruk så är återhållsamhet i gallring den tredje. Stickvägarna ska vara få och smala!
— Vi plockar ut kanske 20 kubikmeter per hektar i röjningsgallringen. En gallringsskördare sörplar i sig 50 eller 70 kubikmeter, mycket i stickvägar, för att komma åt de 25 kubik som egentligen skulle ut.
Bröderna Erisson, som driver företaget Melltorps Skogsförvaltning, gallrar småskaligt med minst 50 meter mellan de smala stickvägarna.
— En skogsägare som vi hade gallrat åt släppte senare in en skördare i andragallringen. Han blev hemskt nöjd med det ekonomiska utfallet, men skogen var ju mer eller mindre förstörd. Numera måste våra uppdragsgivare lova att bevara det höga förrådet. I gengäld kan vi garantera 100.000 kronor mer per hektar i slutavverkning, säger Johannes, utan att tveka.
Brödernas försiktiga gallringsfilosofi får stöd av Skogforsk som tagit upp ämnet på årets Utvecklingskonferenser runt om i landet. Så här skriver forskaren Folke Pettersson: ”Gallring med stora stickvägsavstånd samt med måttlig gallringsstyrka och låg gallringskvot (små stammar) är den metod som bäst uppfyller skogsägarens önskemål och krav. Detta innebär dock en kostnadsfördyring på 30—40 kr per avverkad kubikmeter
Lönsamheten i att acceptera dessa högre gallringskostnader kan bedömas som god.”
Även stigar behövs
Vem bryr sig om stigarna nuförtiden? Anders och Johannes Eriksson gör det! De bygger till och med nya.
— Vi kvistar fram stigar i våra egna planteringar, berättar Johannes. De har varit till stor nytta. Snabbt och bekvämt kommer man fram utan att behöva ”trä sig igenom”. Dessutom har vi märkt att vi automatiskt tittar till skogen oftare — det är ett rent nöje att promenera också i ungskogen.
Text: Bengt Ek
Läs också:
Bröderna Erikssons: tips för småskogsbruket»
Bröderna Erikssons: 3 planteringstips»
Bröderna Erikssons: JAS-metod för plantering»
Bröderna Erikssons: Varje bestånd förtjänar ett namn»