Bli en vägvinnare i tjällossningen

När vårsolen tittar fram tinar vägytorna. Fast bara några decimeter. På djupet är de flesta vägkroppar fortfarande tjälade. Och i kombination med snösmältning dygnet runt, ger detta på många ställen tjälskador eller så kallade ytuppmjukningar.
Tung fordonstrafik är inte att tänka på. Ordet vägkollaps ligger nära till hands. Men det finns ”vägvinnare” som kan köra vidare. Och det är de skogsägare som sett om sina skogsbilvägar i tid. För att du skall bli en av dem har SKOGEN träffat några entreprenörer med mångårig erfarenhet av vägskötsel, ofta under tuffa förhållanden. Deras bästa tips får du här.

Inspektera vägen redan nu. Erfarenheten säger att små fel snabbt blir stora fel. Och det finns en hel del du kan göra nu i vår för att vägen skall hålla bättre.

Snödika. Vägar som plogats under vintern mår inte bra av att smältvatten rinner in på vägbanan. För att underlätta upptorkningen, som i sin tur ger bättre bärighet och jämnare tjällossning, är det viktigt att få undan snöplogkanterna så långt det går. Helst utanför vägrenar, slänter och diken. Snöfyllda diken med tjäle kan nämligen medföra att vatten letar sig in i den upptinade vägkroppen istället för tvärtom.

Stäng. Bedömer du att vägen känns svag, stäng den. Det är billigare och smartare att hålla vägen helt stängd under en period, än att reparera skador som gått djupt ner i vägen.
Chansa inte med att ”det fryser till under natten”. När tjälen går blir vägkroppen vattenmättad. Om vägytan då fryser under natten är den riktigt stora skadan ett faktum om den brister under ett fordon.

Håll koll på trummorna. Visst har du redan tidigare markerat vägtrummorna med stakar så att du vet exakt var de är? Dränering och avrinning är mycket viktig. Blir vattnet stående i dikena kan avsevärda väg-sträckor bli mjuka och helt oframkomliga. En igensatt trumma kan i värsta fall leda till att vattnet tar andra vägar och vägkroppen spolas bort. Och det på kortare tid än du anar.

Vårbruka. Handlar i det här fallet inte så mycket om åkermark, utan mer om åtgärder du kan göra på skogsbilvägen senare under våren. Som att grusa och dikesrensa.
Det man lämpligen kan börja med är hyvling och då helst med en riktig väghyvel. Jämfört med traktor och vägsladd är väghyvel med en erfaren förare vid spakarna absolut att föredra. Anledningen är att väghyveln är tyngre, har mer makt att gå djupare ner i vägkroppen och blandar materialet bättre. Dessutom är det enkelt att med en hyvel bombera vägbanan, alltså ge den rätt sidolutning som gör att regnvattnet rinner av ut mot dikena. Viktigt är också att hyvlingen görs innan vägen har hunnit torka upp.

Rensa diken. Utan fungerande avrinning kan den bästa väg till slut bli helt oframkomlig.
Dikesrensning handlar inte endast om det markarbete som kanske krävs för att återställa eller fördjupa dikena, utan lika mycket om skogsarbete i form av sly- och buskrensning. Ett förbuskat dike hindrar solen att komma åt vägen så att den torkar långsammare, eller i värsta inte alls. Håll också skogen på avstånd. Ett väl tilltaget vägrum underlättar all väghållning.

Och till slut lite överkurs. Kanske mynnar din skogsbilväg vid en samfälld väg med beläggning. Spricker beläggningen i spindelvävsliknande mönster är det ett tecken på att underlaget är försvagat. Hög tid att ta ett resonemang med vägföreningen då beläggningen tveklöst kommer att övergå i skarpkantade hål som varken några fjäder-stockar eller skogstransportentreprenörer mår bra av.

Text och foto: Per Ericsson