Anbud ger en hundring mer

Alltså begära ett entydigt pris per kubikmeter timmer respektive massaved från flera köpare. Anbud ger bäst betalt av de två affärsformerna. Det visar svaren på efter en rundringning som SKOGEN gjort bland skogs-ägare som nyligen sålt rundvirke.
Prislistan lever dock än som grund för ett försäljningsavtal. Framför allt i Norr- och Västerbotten, men även inom Södras område. Skillnaden mellan anbud och prislisteförsäljning – inklusive bonusar och premier – är i regel minst lika stor som drivningskostnaden, 90-100 kronor per kubikmeter (fub).
Här är några ganska typiska skogsägare bland dem som SKOGEN talat med.

Arne Karlsson, Stojby, har 150 hektar en mil norr om Växjö och levererar alltid till Södra. Han skrev kontrakt sommaren 2010 på cirka 500 fub som avverkningsuppdrag, alltså enligt prislistan. Men utöver den fick han 50 kronor för sommarleverans, 10–20 kronor fuben som storlekspremie och 75 kronor i efterlikvid. Efter avdrag för drivning innebär det att nettopremien vid försäljning låg på cirka 50 kronor. Enligt andra skogsägare verkar nettopåslaget de senaste åren hamna där vid försäljning enligt prislistan.
– Men jag har en känsla av att det går att förhandla med Södra om bättre påslag vid större leveranser, säger Arne Karlsson.

En skogsägare som sålt genom anbudsförfarande är Anders Molin i Nordmaling. Han är självverksam på sina 320 hektar produktiv skogsmark. Anders hugger cirka 400 fub per år och skotar själv fram till väg. Förra året begärde han in anbud på 300 kubikmeter för avhämtning. Han fick in anbud från fem olika köpare. Martinssons bjöd högst och skillnaden mellan högsta och lägsta bud var cirka 150 kronor per fub.
– Om jag minns rätt blev priset på talltimret drygt 700 kronor och för massaveden 400 kronor per fub. Men då ska man komma ihåg att köparen inte hade någon drivningskostnad eller plogning fram till avlägget. Jag tror mycket på anbudsformen, säger Anders Molin.

En tredje skogsägare är Mikael Pettersson, Olivehult i Östergötland, som har 800 hektar. Han använder sig av två sätt att sälja virke. Antingen anbud på stämplade rotposter (totalpris för hela avverkningen), eller leveransrotköp (ett samlat kubikmeterpris för alla sortiment förhandlas i förväg, volymen mäts in av köparen/industrin).
–I regel begär jag in minst tre anbud. I regionen finns bra konkurrens.
En del köpare kommer ganska långt ifrån, men det beror på storleken på den post eller avdelning som Mikael bjudit ut. Sydved, Holmen, Mellanskog, men även Vida och Moelven har av och till lagt bud.
Mikael Pettersson har använt sig av både inmätning vid sågverk och av skördarmätning. Det har inte skiljt mycket, men oftast har industrimätningen gett något mer.
–Jag begär alltid ut skördarens nota för att kunna jämföra och ha koll. Det är mycket som kan hända på vägen till sågen eller bruket. Det kan bli fel vid omlastningar, eller förväxlingar. Eller att partier helt enkelt försvinner. Offertförfrågan har i regel aldrig varit mindre än 5000 fub.
Vad har anbuden legat på och vilken köpare har varit bäst?
–Det har naturligtvis varierat över tid. Jag kan inte säga att någon särskild köpare alltid har legat bland de högsta. Det är lite känsligt att exakt säga vad vi fått, men det brukar ligga i spannet 550-650 kronor per fub netto alltså efter att avverkningskostnader är dragna, uppger Mikael Pettersson.
Det är betydligt över vad många får när man utgår från prislistan. Då kan det med efterlikvider i Södras fall handla om 150 kronor över prislistan, minus drivningskostnader.
–Men anbuden är naturligtvis beroende av andelen tall respektive gran. Jag har arbetat inom industrin och då är anbud ett vanligt förfarande, så för mig är det naturligt. Men hos andra skogsägare handlar det nog mycket om ovana, osäkerhet och tradition, säger Mikael Pettersson.

Jägmästare Johan J Möller på Skogforsk tror att anbud kommer bli vanligare eftersom nya skogsägare har väldigt svårt att tränga in i dagens system med prislistor. Anbud är nog för de flesta skogsägarna det enda sättet att jämföra olika köpares priser.
–Jag tror att anbuden gör att den industri som är bäst på att förädla virket får mer virke. Och det bör gynna branschen på lång sikt, säger Johan. Dagens prislistesystem motverkar i viss mån rationaliseringar och teknikutveckling.
Men har inte industrin nu i ett besvärligt konjunkturläge anledning att klaga på de höga priserna?
–De höga priserna har ändå det goda med sig att industrin är tvungen att rationalisera och på så vis bli effektivare. I till exempel Tyskland är priserna generellt högre än i Sverige och de har mycket effektiva sågverk. Medan virkespriset i exempelvis Kanada är lågt, vilket sannolikt bidragit till mindre effektiva och moderna sågverk.
Johan J Möller pekar också på en annan stor fördel med anbud. Ett anbud går att jämföra med jämförpriserna som räknas fram varje månad av SKOGEN. Det kan man inte göra med en prislista.
Känner skogsägaren ungefär till proportionerna mellan tall och gran i den avdelning som ska säljas viktar man ihop priserna som publiceras i tidningen.
–Detta blir naturligtvis aldrig exakt eftersom jämförelsen har beräknats på standardsortiment, men det ger i alla fall ett hum om en bra eller dålig affär, menar Johan Möller.

I nästa nummer av SKOGEN intervjuas två skogsägare som sålt virke i norr och valt olika säljformer.

Ur SKOGEN 11/11