Låst artikel för våra medlemmar
Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.
Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.
Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa låsta medlemsartiklar?
Då behöver du bli medlem i Föreningen Skogen. Med ett medlemskap förkovrar du dig genom exkursioner och seminarier. Du blir en del av vår gemenskap och får dessutom ta del av dina unika medlemsrabatter och förmåner.
- Medlemskap i Föreningen Skogen (12 månader)
- Tillgång till medlemsartiklar på skogen.se
- Tillgång till Tips & Råd på skogen.se
- Digitala skogsfrukostar och seminarier
- Exkursioner runt om i landet
- Unika förmåner och rabatter
Redan medlem?
Ändå har till exempel naturvårdskostnaderna debatterats flitigare — trots att naturvården ”bara” kostar näringen ungefär hälften så mycket. Ologiskt? Nej, snarare en kulturfråga. Många i skogsbruket ifrågasätter fortfarande naturvården. Däremot gillar de flesta att jaga älg. Särskilt om det finns mycket älg i markerna.
Högt i hierarkierna är tongångarna ofta tuffa. VD:ar och skogsvårdschefer på såväl bolag som skogsägareföreningar kräver mindre älg. Hos Stora Enso är intäktsbortfallet från älgskadorna numera en styrelsefråga, men vägen dit har varit lång. När Stora Enso internt började debattera älgstammens höga nivå gick den egna personal till lokalpressen och beklagade sig över den sviktande älgstammen. Reaktionen är mänsklig. Älgjakten är livets salt för många som jobbar i skogen.
— Om man bor i ”Glesbo” så är älgjakten fan så mycket viktigare än bolagets intäkter, säger en bolagstjänsteman som SKOGEN talat med. Vi måste ju få ha lite roligt också.
Hög som låg gillar älg
På Korsnäs har älgskadorna inte ens diskuterats i företagets styrelse, trots att de på sistone kostat lika mycket som Korsnäs skogsvård. Däremot verkar styrelsen föredra att jaga på älgrika marker. Vid den senaste uppländska inventeringen kunde man konstatera att det fanns 38 älgar per 1000 hektar på Korsnässtyrelsens jaktområde och att älgskadorna var oförsvarligt höga.
I Kalmarregionen går Södras medlemmar samman för att värna sin skog. De har, som de själva uttrycker det, vaknat och insett att de måste engagera sig personligen (läs mer på nästa uppslag). Och de behöver hålla varandra om ryggen.
För den som bråkar om älgstammen riskerar att drabbas av ”det onda ögat”. Enskilda skogsägare riskerar att frysas ut från bygemenskapen. Enskilda företag och sågverk har länge legat lågt, de vill inte riskera att skogsägare väljer andra köpare än de som vill ”förstöra älgjakten”.
— Så här är det över hela Sverige, menar Erik Brodén som är länsjaktvårdare i Dalarna. Skogsbolagen slår jägarorganisationerna i skallen medan markerna där bolagsfolket jagar är fulla av älg. Hur ska vi kunna motivera våra medlemmar när skogsbruket inte kan motivera sitt eget folk?
Markägarna har ansvaret
Hans Olsson, älgansvarig på SVS i Mellannorrland, håller med:
— Markägarnas inställning är nyckeln. Utan ett tydligt och långsiktigt engagemang från markägarna är det oerhört svårt att komma framåt och då menar jag inte bara på ledningsnivå, utan kanske främst på lokal nivå. För älgstammen styrs på lokal nivå, ingen annanstans.
I dag skakar vi på huvudet åt paper pot och hormo-slyr. ”Vi visste inte” säger de ansvariga när verkningarna diskuteras. Men resultatet av en hög älgstam är väl känt. Är det älgskadorna som blir vår tids skam-fläck när skogshistoria skrivs? Eller kommer det nya sortimentet ”älgkvinta” att vinna de älgtokiga tyska konsumenternas hjärta och rädda situationen? Annars kan vi ju alltid skylla på jägarna…
Text: Sverker Johansson