Åkerpoppeln är lönsam

Tillsammans med Håkan Rosenqvist, Theo Verwijst och Almir Karacic har han bland annat räknat på 33 hektars odling i Sångeltorp på Romeleåsens sydsluttning. För 8 000 kronor per hektar som satsats vid planteringstillfället fick lantbrukaren tillbaka cirka 38 000 kronor tretton år senare. Räknat med 6 procents ränta blev etableringskostnaderna 17 000 kronor vid skördetillfället.
— Det ekonomiska utfallet blir ungefär 1600 kronor per hektar och år, preciserar Lars Christersson sina kalkyler. Det blev 6000 kubikmeter massaved, såld till ett pris av 264 kronor per kubikmeter. Skördekostnaden var 80 kronor per kubikmeter. Dessutom 5 000 kubik flis med ett nettoutbyte på 30 kronor metern.

En lönsam skogsodling alltså. Plantorna kostade 5 kronor per styck. I framtiden kommer sticklingar att användas. Det kan göra etableringskostnaderna avsevärt billigare, speciellt om lantbrukaren själv odlar upp sticklingarna. Poppeln planterades på sandig mo med stenar, kalksten i berggrunden. Åkern var av klass 7. Normal veteskörd på området ger sju ton vete per hektar och år. Området hade inte hägnats mot vilt. Ingen gödsling. Beräkningarna är preliminära. Men från en annan fastighet, Johannesholm, finns slutliga resultat från 16 hektar. I båda fall var produktionen av vedbiomassa 8 ton torrsubstans per hektar och år. Men på Johannesholm blev nettot bara hälften så högt. Skillnaden beror bland annat på vilket pris de båda gårdarna fick för flis och massaved. De sålde vid olika tidpunkter. Skördekostnaderna skilde sig också åt. I båda fallen har olika bidrag utgått men de är inte inräknade.

Andra skillnader mellan de båda gårdarna är olikheter i markens bördighet och att stormfällningen 1999 var betydligt kraftigare på Johannesholm än på Sångletorp. Markens fuktighet har också varit mycket utslagsgivande. En poppelodling av den här kalibern förbrukar två till tre millimeter vatten per dag under en stor del av växtsäsongen. Det är alltså inte bara den totala biomassaproduktionen per hektar som avgör det ekonomiska utfallet. Små avvikelser i skötsel, skördemetoder och vedpris betyder också en hel del.

En tredje odling, i Kadesjö, pekar mot att ekonomin hade förbättrats ännu mer om odlingarna fått stå ytterligare något år. Å andra sidan visar erfarenheterna från gamla planteringar av hybridpoppel och hybridasp, att röta börjar uppträda allt mer efter 15 till 20 år.
— Slutsatsen blir således att hybridpoppel skall odlas i täta förband med en omloppstid som inte överstiger 15 till 20 år, säger Lars Christersson. Då kombinerar man hög biomassaproduktion med minimala skador.

Skadorna på de tre gårdarna inskränker sig till stormskador 1999. Stormen nu i januari åstadkom däremot inga skador på den icke skördade poppelplantagen i Kadesjö. Bladrostsvampen Melampsora har i stort sett angripit varje år. Men eftersom angreppet inte startar i nämndvärd skala förrän en bit in i augusti har dess inverkan på tillväxten bedömts som liten.

Problemet idag för lantbrukarna på Johannesholm och Sångeltorp är hur de skall gå vidare. Båda har beslutat att fortsätta med poppel på samma marker. Men skall man satsa på rotskott, stubbskott eller nyplantera? Förmodligen en kombination av allt. När poppeln planterades 1991 fanns det bara en enda klon, kallad OP 42. I dag finns nytt växtmaterial av hybridpoppelkloner och kloner av de rena arterna under utprovning vid Institutionen för lövträdsodling i Uppsala.

Text: Bengt Ek