Världens skogar

En tredjedel av jordens landyta är skog

Ungefär en tredjedel av jordens landyta (eller strax under 4 miljarder hektar) täcks i dagsläget av olika typer av skog, enligt siffror från FN:s jordbruks och livsmedelsorganisation (FAO) från 2015. Dessa skogar är viktiga på väldigt många sätt. De är livsmiljöer för växter och djur. De reglerar vårt klimat och medverkar i vattnets kretslopp. De skyddar marken och förhindrar erosion. Dessutom ger oss skogen mat, brännved och virke för träprodukter, papper och kartong, biobränsle och andra förnybara produkter. 

Skogen är dock ojämnt fördelad över klotet. Fem länder – Ryssland, Brasilien, Kanada, USA och Kina – står till exempel för mer än hälften av den totala skogsmarksarealen. I 64 av världens länder, med en sammanlagd befolkning på 2 miljarder människor, utgör skogen inte mer än 10 procent av landarealen. Av den virkesvolym som avverkas i världen varje år går lite mer än hälften till skogsindustrin. Resterande volym används som brännved, framförallt i fattigare länder.

 

Drygt 60 000 olika trädslag är idag kända i världen

Drygt 60 000 olika trädarter är i dagsläget (2018) kända för vetenskapen, enligt Botanic Gardens Conservation International (BGCI). BGCI tillhandahåller databasen GlobalTreeSearch som dokumenterar världens trädarter och deras utbredning.

GlobalTreeSearch

 

Världens olika skogstyper beror av jordens klimat

Runtom planeten har tusentals arter av träd anpassat sig till olika klimat och jordar. I global skala följer skogarnas variation vissa mönster. På nordliga breddgrader breder ett brett bälte av barrskog ut sig och övergår söderöver i lövskog. På lägre breddgrader växlar skogarna från gles buskskog med läderartade små blad till artrika blandskogar och tempererade regnskogar. Runt ekvatorn övergår skogen till olika typer av tropisk regnskog och, i områden med torrperioder, i tropisk torrskog. Indelningen av världens olika skogstyper varierar och gränserna mellan olika vegetationstyper är förstås flytande i verkligheten. Men grovt indelat kan man prata om följande typer av skog:  

Det norra barrskogsområdet (boreala skogar eller taigan) sträcker sig runt norra halvklotets norra del söder om tundran i Nordamerika och Eurasien. Den här regionen utmärks av kalla, långa vintrar och varma, korta somrar. Arterna i trädskiktet är få och oftast är det en eller ett par trädarter som dominerar (olika arter av gran, tall eller lärk). Större delen av Sveriges skogar, förutom längst i söder, ingår här.

Lövskog som fäller sina löv till vinterhalvåret hittar vi söder om barrskogsområdet i Europa, östra USA och Östasien. I Europa hittar man här trädarter som alm, ask, lönn, lind och ek. Antalet trädarter ökar ju längre söderut man kommer. Södra Sveriges lövdominerade skogar med bland annat bok och ek ingår här. 

Hårdbladsvegetation karakteriseras av hårdbladiga träd och buskar som klarar klimat av medelhavstyp, dvs torra, heta somrar och svalare vintrar som i mellersta Chile, södra Kalifornien, Sydafrika och sydvästra Australien. Denna typ av vegetation har många lokala namn som ”chaparral” i Kalifornien och ”macchia” kring Medelhavet. Just i medelhavsområdet finns mest busksnår kvar av de forna hårdbladsskogarna. Gammal odling har skövlat det mesta av den skog som fanns förr med omfattande erosionsproblem som följd. Brand är en viktig faktor i detta ekosystem.

Tempererad regnskog kallas skog som växer där klimatet är milt och där vinternederbörden är riklig som i västra Nordamerika, sydöstra Australien, södra Sydamerika och östra Brasilien. I västra Nordamerikas kusttrakter hittar man till exempel världens högsta träd, ”redwood ” (Sequoia semepervirens), som kan bli över 100 meter höga. Även de största, sett till volym, växer här – ”giant sequoia” (Sequoiadendron giganteum) eller Mammutträd. 

Runt ekvatorn växer i vissa områden tropisk regnskog som präglas av stor nederbörd och hög årsmedeltemperatur. Tropisk regnskog täcker i dagsläget bara några procent av jordens landyta, men ändå uppskattas att över hälften av jordens olika växt- och djurarter lever här. Amazonas i Brasilien är jordens nu största sammanhängande tropiska regnskog. På högre höjder där nederbörden blir ännu högre än i omgivningen pratar man om bergsregnskog.

Regnskog är inte de enda skogarna i tropikerna. I områden med ordentliga torrperioder mellan regnen får skogen en annan ekologi med lägre träd som växer glesare och ofta med gräsväxt mellan träd och buskar. Denna typ av växtlighet går under olika namn som ”cerrado” i Brasilien, ständigt grön torrskog i Västafrika, Miomboskogen i södra Östafrika och Indiens monsunskogar som präglas av hög nederbörd under monsunsäsongen men med distinkta torrperioder däremellan. Vid kustzoner och flodmynningar i tropikerna växer en speciell typ av skog – mangroveskog – som har anpassat sig till återkommande översvämningar.

Avskogning – världens skogsmarksareal minskar

För tvåtusen år sedan täcktes Europa uppskattningsvis till 80 procent av skog. Idag är Europas skogstäckning 34 procent, om man undantar Ryssland. Avskogning – alltså när skogsmark omförs till annan markanvändning – har följt på mänsklighetens utveckling av och till i tusentals år. Men en ökande världsbefolkning och större efterfrågan på mark för matproduktion, vedfiber för träprodukter och bränsle har snabbat upp takten i avskogningen rejält i modern tid. Sedan mitten av 1900-talet sker dock den mesta avskogningen i världens tropiska skogar medan utbredningen av tempererade skogar har stabiliserats och på vissa håll ökat med hjälp av aktiv återbeskogning.  

En uppenbar effekt av avskogning är att livsmiljöer för växter och djur försvinner, arter dör ut och världens biologiska mångfald minskar. På senare tid har också skogarnas roll i det globala klimatsystemet fått stor uppmärksamhet. Totalt sett binder världens skogar enorma mängder kol och fungerar som en så kallad ”sänka” för koldioxid i atmosfären. När skog huggs eller bränns ner frigörs koldioxid. Om ingen ny skog etableras som kan ta upp koldioxiden igen så ökar halten av koldioxid i atmosfären och bidrar till att förstärka växthuseffekten. Olika uppskattningar pekar på att mellan 10 och 20 procent av de totala utsläppen av växthusgaser globalt går att hänföra till avskogning. En viktig målsättning i de internationella klimatförhandlingarna är därför att minska avskogningen framförallt i tropikerna. Flera internationella initiativ arbetar för detta, bland andra FN:s REDD program (Reducing Emissions from Deforestation and forest Degradation).

Läs mer om klimatet & skogen här på SkogsSverige
Orsakerna bakom avskogning är dock komplexa och varierar mellan olika världsdelar. Några av de direkta orsakerna är att skog omförs till jordbruksmark för livsmedelproduktion och odling av energigrödor eller till betesmark för till exempel köttproduktion, att skog avverkas olagligt för virkesinkomster utan att återplanteras och att skogsmark tas i anspråk för bebyggelse och infrastruktur.

Enligt FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisations (FAO) beräkningar från 2015 har takten i avskogningen bromsat in något under senare år men är fortfarande hög. På senare tid har storskalig plantering av träd bidragit till att minska nettoförlusten av skogsmark. Arealen planterad skog ökar och stod år 2015 för cirka 7 procent av världens totala skogsmarksareal. 

Källor/Läs mer:
Persson, Reidar (2017) ”Den globala avskogningen – igår, idag och imorgon”, rapport nr 24, Uppsala, SLU
FAO (2015) “Global Forest Resources Assessment 2015 – How are the world’s forests changing”. Rom, FAO
FAO (2016) “State of the World’s Forests”. Rom, FAO
Page, J. (1984) ”Skogar”. Höganäs, Bokorama (svensk övers. och bearb. Sjörs, H.)

Med eSKOGEN får du en nyhetsuppdatering till din e-postadress. Helt gratis, en gång i veckan.

Jag godkänner att Skogen lagrar mina personuppgifter.
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter
Skickar begäran
På väg
Johanna flyttar från Södra till Setra
SkogsJobb