Det här är en debattartikel inskickad av Peter Holmgren och Jonas Jacobsson. Åsikter som framkommer är skribenternas och överensstämmer inte nödvändigtvis med redaktionens.
På Skogsstyrelsen pågår tillnyktring. En rapport om skogens biologiska mångfald som släpptes i mars omarbetas nu i grunden. Detta är bra och visar på en reformvilja i myndighetens arbete under dess nya ledning.
Läs även:
Skogsstyrelsen försvarar rapport – trots räknefel
Samtidigt behövs större grepp kring myndigheters uppfattningar och påståenden om svenskt skogsbruk och skogsnäring.
Skogssektorn står för en stor del av lösningarna både för klimatomställningen och samhällsutvecklingen i stort, vilket inte får slarvas bort genom bristande verklighetskontakt.
Rapporten ifråga presenterades som ett underlag för utvärdering av det svenska miljökvalitetsmålet Levande skogar. Den förra generaldirektören godkände rapporten på sin sista arbetsdag.
I sammanfattningen påstås att ”Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt”. Huvudorsaken anges vara ”ett långvarigt, storskaligt trakthyggesbruk med begränsad miljöhänsyn”.
Tillnyktringen grundas i att myndighetens egen skogliga analysenhet nu granskat innehållet och visat att slutsatser baseras på grova räknefel, icke ändamålsenliga dataunderlag, spekulativa antaganden om framtida avverkningar och ogiltiga referensramar.
Alltför negativt perspektiv om skogsbruket
Samtliga dessa metodfel förstärker myndighetens projicering att ”tillståndet är allvarligt”. Det är naturligtvis bra att en kompetent enhet granskar och att rapporten därefter korrigeras. Men rapporten är bara det senaste exemplet på alltför negativa perspektiv om skogsbruket.
Även tidigare utvärderingar av Levande skogar har funnits brista i såväl metoder som slutsatser – och lett till en överdriven problembild.
Dessa rapporter nyttjas frekvent i miljöorganisationers påverkansarbete och är tongivande inslag i officiella processer som Miljömålsberedningen, förhandlingar om EU’s naturrestaureringslag och OECD’s utvärdering av Sveriges miljöpolitik.
Det är synnerligen viktigt att Skogsstyrelsen levererar rapporter som är välgrundade både vad gäller fakta, analys och slutsatser. För de används på riktigt i politiken och får stora konsekvenser för samhällsutvecklingen.
Bidrar till snedvriden bild av skogsbruket
Det råder tyvärr ingen tvivel om att Skogsstyrelsens långvariga försök att projicera en problembild om den biologiska mångfalden bidragit till en snedvriden skogsdebatt, skadat skogsbruket och försvårat skogspolitiken.
Göran Örlander, regeringens skogsutredare, redde i detta och konstaterade – trots allt som påstås – att den svenska skogsbruksmodellen från 1993 levererat både för naturvård och virkesförsörjning.
Vi vet detta eftersom vi sedan länge noggrant mäter utvecklingen genom Riksskogstaxeringen och Fågeltaxeringen vars objektiva data motsäger utsagor om kris för den biologiska mångfalden.
Den följande propositionen för en robust skogspolitik antogs med mycket bred majoritet av riksdagen i juni 2026. Det är bra. Skogsnäringen är mycket viktig för både samhällsutveckling och klimatomställning, genom verksamheter som arbetar med mycket långa tidshorisonter. Stabilitet i skogspolitiken behövs.
Falskt perspektiv
Även Naturvårdsverket har länge verkat för en överdrivet negativ syn på skogsbruket.
I underlag om naturrestaurering i Sverige sägs bara 20 procent av livsmiljötyper ha gynnsam bevarandestatus, samt att en orsak är avverkning av skogar med höga naturvärden. Sådana officiella rapporter till Bryssel är i hög grad grundade på tjänstemäns bedömningar.
Liknande bedömningar genomsyrar även remissvaret till Skogsutredningen i att ”Förslagen riskerar att få en betydande negativ inverkan på biologisk mångfald och bör i väsentliga delar inte genomföras” samt att ”300 000 enskilda markägarna (formar) sitt skogsbruk utifrån en mall där trakthyggesskogsbruket är helt dominerande”.
Vi har alltså myndigheter som oblygt karakteriserar landets många skogsägare som en orsak till påstått negativ utveckling av den biologiska mångfalden.
Det perspektivet är falskt. I själva verket har landets skogsägare, stora som små, systematiskt utvecklat naturvård i sitt skogsbruk under den gällande svenska skogsbruksmodellen. Större arealer har avsatts frivilligt av skogsägare än vad det offentliga mäktat med.
Avverkningar är numera betydligt mindre och inkluderar en lång rad naturhänsyn. De skogar som anlagts under de senaste 30 åren utvecklar betydligt större möjligheter för den biologiska mångfalden än tidigare, och kanske även större möjligheter än i de statiska reservat som skapas med skattemedel.
Positiva tecken från Skogsstyrelsen
De positiva tecken vi ser med Skogsstyrelsens revision av sin rapport om den biologiska mångfalden kan vara starten på en välbehövlig perspektivförflyttning. Men fler steg behöver tas:
- Respekten för landets hundratusentals skogsägare som goda förvaltare av våra skogsresurser måste återupprättas. 75% av Sveriges skogar är i privat ägo. Myndigheter ska se skogsägarna som samarbetare snarare än undergräva deras verksamheter.
- Den centralistiska synen på naturvård som fristående från det aktiva skogsbrukandet behöver uppdateras. Virkesproduktion och naturvård är sedan länge integrerade i det faktiska skogsbruket, precis som stipuleras i skogsvårdslagen.
- Miljöbalken har lett till ett separatistiskt genomförande av miljöpolitiken där miljödomstolar getts en avgörande roll, inte sällan i konflikt med konstitutionellt reglerad äganderätt. Här krävs en parlamentarisk genomlysning och åtgärder.
- Myndigheter gör ofta omfattande förslag till förstärkta anslag för naturvård, inte sällan för att möta behov som de själva indikerat. En tydligare separation mellan analyser och evidens å ena sidan och anslagsäskanden å den andra vore önskvärd, vilket även Skogsutredningen föreslog.
Nästa regering har goda möjligheter att fortsatt styra skogspolitiken i rätt riktning. Det är glädjande att Skogsstyrelsen ligger före i spåret.
Peter Holmgren, FutureVistas AB – konsult om skogsbrukets hållbarhetsutmaningar, tidigare bl.a. generaldirektör för Center for International Forestry Research, CIFOR.
Jonas Jacobsson, tidigare skogschef AssiDomän AB och internationell rådgivare. Forskar om skogens utveckling.
Båda är skogliga doktorer och ledamöter av Kungliga skogs- och lantbruksakademien.