Debatten fyllde kårhuset på Skogshögskolan, ”Skogis”, i Umeå med studenter och SLU-anställda. Förutom artikelförfattaren själv bestod panelen av representanter för skogsindustrin, Skogsstyrelsen, SLU, privatskogsbruket, Naturskyddsföreningen och jägmästarstudenterna. Fyrahundra följde debatten i salen och över sexhundra personer såg på studentkårens livesändning över internet.
Se debatten på video här. Den startar 24:30 in i klippet.
Under paneldebatten fick jägmästarstudenten Kenny Svahn frågan vad man får lära sig på dagens jägmästarutbildning. Han lyfte fram att det idag finns en stor bredd i utbildningen och fokus på allt fler värden.
‒ Det är stor skillnad på sjuttiotalsutbildningen med hormoslyr och dagens tentor med signalarter, konstaterar han.
Zaremba ville passa på att varna studenterna för att tro att skogsvetenskapen sitter på alla facit.
‒ Det är livsfarligt om ni studenter tar över den här attityden att skogsvetenskapen är en slags belägrad fästning, att ingen förstår vad ni håller på med.
– Och tro inte att svenskar i övrigt, i synnerhet ”de här idioterna som bor i städerna”, uppfattar skogen som någon slags målning som är till för deras skull och att de inte förstår de höga produktionsvärdena. Om ni tror att det är på det sättet kommer ni aldrig att ha en vettig dialog med de människor som er framtid beror på.
Alla i panelen var eniga om att det måste bedrivas skogsbruk. Forskaren Lars Lundqvist ställde frågan var detta i så fall ska bedrivas eftersom det tydligen förstör landskapsbilden. Han fick replik av Zaremba som återigen varnade för att tro att forskarna redan vet allt. Han ansåg att frågan är hur, och inte var, skogsbruket ska bedrivas. Lundqvist höll med om att mycket återstår i forskningen men tyckte att alla hållbara alternativ i princip är varianter av dagens trakt- och blädningsbruk.
Skogsforskningen är något Zaremba ifrågasätter i sina artiklar. Han ser den som en del av den ”skogsmaffia” som dominerar svenska skogar. Skogsägaren Svarte Swartling vände sig mot Zarembas tal om skogsmaffian och pekade på att det är privatskogsägarna som står för hälften av den produktiva skogsmarken. Skogsbolagens roll är mycket mindre än vad som målas upp. Han var rädd att den pågående skogsdebatten på sikt kunde skada äganderätten som han och andra privatskogsägare är så måna om.
Sören Petersson, VD för Holmen Skog, var av en annan åsikt. Skogliga frågor glöms lätt bort och han välkomnade därför debatten. Däremot tyckte han att den har blivit snedvriden och önskade istället lika stort fokus fördelad på produktion, naturvård och sociala värden.
‒ Läser man artikelserien får man känsla av att det enbart är fokus på sociala värden. Det är klart att så kan vi inte sköta skogen, utan vi måste beakta alla de här tre perspektiven, menade Sören Petersson.
Även Naturskyddsföreningens vice ordförande Karin Åström tyckte att dagens skogsdebatt talar för mycket om sociala värden. Den estetiska frågan är viktig, betonade hon, men de ekologiska värdena diskuteras för lite.
‒ Det här är allvar, inte dekoration, sa Karin Åström bestämt.
Kenny Svahn avslutade paneldebatten med förhoppningar om ett bättre debattklimat.
‒ Så länge alla kan gå in i det med en öppenhet och skapa sig en förståelse för alla parter, och inte bara driva sin egen sak, tror jag att det ska gå att lösa.
Patrik Isacsson